tisdag, juni 24, 2008

Regnigt? – se en film


Efter dunderväder i maj och juni kom midsommar med regn. Så om det är regnigt se en film och här kommer lite tips på mycket bra filmer (inte alltid populära bland elever).
Gillar ni dokumentärer så har tre stycken mycket bra dokumentärer just kommit ut i England (finns att köpa på internet). Det är förtjänta oscarsvinnaren Taxi to the darkside, den mångfaldigt prisbelönta King of Kong och det är Baadassss!. Baadasss! Är en dokumentär om en av filmhistoriens viktigaste filmer blaxploitationfilmen Sweet Sweetback’s baaadassss song (som förövrigt också finns på DVD att köpa för alla som inte sett den). King of Kong är en enormt underhållande dokumentär om folk som spelar spelet Donkey Kong.
Låter kanske inget vidare men det är helt fantastisk dokumentär som är intressant för alla kön och åldrar. Taxi to the Darkside har vi skrivit om tidigare och det är den absolut bästa filmen ni kommer att se om Irakkriget. Efter den kommer ni stå upp och skrika över orättvisorna i världen.



En helt annan dokumentär är Helvetica som handlar om det där typsnittet som brukar användas vid uppmaningar etc. Mycket underhållande speciellt för alla er som sysslar med datorer och design.



På fredag den 27:e spelar Bonnie Prince Billy på Bohus fästning. Se konserten men ni kan även se honom som skådespelare i den mycket bra och lågmälda filmen Old joy.

Vill ni se den kanske bästa afrikanska filmen på flera år, se Daratt (som vi skrivit om tidigare). Det är en mycket intressant film om hämnd och försoning som är fast föränkrad i den afrikanska historien.



I England har även de senaste årens bästa skandinaviska film Reprise kommit ut. Eftersom denna film av någon outgrundlig anledning inte kom till Sverige (kanske för att det blivit pinsamt att se hur mycket bättre film norrmännen gör än svenskar) får ni allt köpa den i utlandet. Mycket bra film, med bra innehåll, fantastiskt bildspråk och mycket bra prestationer från i stort sätt okända skådespelare. Se den!
Lite filmtips om det skulle regna – regnar det inte så kan ni alltid se dem till hösten men alla filmerna är mycket sevärda.

Ideologierna är inte döda! Om FRA och fascistliberalerna

När debatten om FRA-lagen var som hetast funderade jag på hur någon som kan kalla sig liberal (något jag själv kallar mig) kan rösta igenom en sådan lag. Veckan efter har många pusselbitar tillkommit och helt plötsligt blev det alldeles klart. De som sitter i partier som folkpartiet och centern, men även moderaterna är liberala. De har skapat en ny definition av ordet liberal bara. De är inte nyliberala, inte socialliberala ej heller filosofiskt liberala de är Fascistliberala. Nu kanske ni tycker jag överdriver lite men låt mig exemplifiera.
De flesta som kallar sig nyliberala idag hyllar författarinnan Ayn Rand och har henne som främsta ideologiska ljus. Inget fel i det men drar man hennes idéer hela vägen så hamnar man lätt i fascism. Enkelt sammanfattat – staten skall inte påverka folks handlande och frihet. Med ett undantag, staten får inverka om folks rättighet till frihet hotas (tänk FRA). Det är visionen om ett samhälle där den med mest initiativförmåga segrar. Men vilka friheter är det som hotas egentligen? Terrorhot hävdar vissa – visst men vad är terrorism? Och vem bestämmer det – är det folket eller staten? Är det staten så hamnar man lätt i ett fascistiskt läge.
FRA:s chef gick ut dagen efter beslutet och sade att liknande lagar till FRA-lagen finns redan på andra ställen, han nämnde dock inte var. USA är ett sådant ställe men främst används det i länder som Cuba, Burma, Saudiarabien och Kina. Kina är ju annars ett land som många folkpartister och nyliberaler som Johan Norberg hyllar. Men vad är Kina egentligen? Är det en demokrati? Knappast. Det dessa skribenter och politiker oftast lyfter fram i Kina (Norberg i senaste boken, Leijonborg i bokform och talform) är just det Ayn Randska. Landet Kina är en diktatur och det är okej så länge det även är ett land som verkligen främjar frihet att skapa sitt eget välstånd. Det är Kina som ett fascistisktliberalt Utopia.
I dagens DN 24/6 finns det två krönikor som berör FRA lagen. En är på ledarplats:
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=577&a=796898
Här är det Hanne Kjöller som anser att rösta igenom FRA-lagen var ett borgerligt självmål. Hon undrar hur liberaler kunde rösta igenom ett sådant förslag men om hon skulle se dem som fascistliberaler skolade i Ayn Rands skola så skulle hon nog förstå hur dessa, främst unga liberaler tänker.
På kultursidorna skriver historikern Lars Ilshammar om digital demokrati:
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=2207&a=797059
Här är utgångspunkten en annan. Han ser vad som har hänt under de senaste åren utifrån den digitala utvecklingens historia. Han pekar på ett nytt samhälle där just det som FRA-lagen är skapad till att övervaka är de redskap som många använder för att skapa sin vardag och att påverka demokratin. Det blir en krock mellan de gamla partierna samt ideologierna och dagens mediesamhälle. De gamla ideologierna ser den nya tekniken (nedladdning räknas in här) som ett hot mot demokratin medans dagens unga anser att den nya tekniken kanske gör demokratin.
Skall man vara konspiratorisk lagd (och det är jag) kanske man skall se det just så. Man skapar lagar som FRA-lagen för att man är rädd att det folk gör är terrorism. På ett sätt är det ju det. Folk använder sitt internet för att ta reda på andra saker än det politiker tillsammans med etablerade medier ger folket. Folk använder sig av de nya medierna för att påverka och förändra världen de lever i – det leder ju till revolution och det kan säkert klassas som terrorism tycks man tänka. Tror ni mig inte? Fundera på varför över 50 miljoner amerikaner tror att deras egen regering ligger bakom attackerna den 11 september. Fundera på varför inga medier (i USA och Sverige) rapporterade om rapporten som bekräftade att den amerikanska regeringen ljög och förfalskade information inför invasionen av Irak. Den kom förra veckan och enligt mig så borde det ha varit en toppnyhet världen över att man kommit fram till att regeringen i världens mäktigaste land ljög för att gå i krig. Om inte annat så har kriget påverkat vår omvärld.
Dagens unga, oavsett ideologi använder sig av internet allt mer (mer än de läser böcker, tidningar och magasin tillsammans). För dessa är internet ett, om inte det kanske viktigaste politiska redskapet som finns. Klart det måste övervakas. För vår erfarenhet som filmpedagoger är att internet faktiskt har lett till att dagens unga har bättre politisk koll och är mer politiskt engagerade än på bra länge. Inte partipolitiskt men politiskt och ideologiskt. Det är bland annat dessa unga man vill nå med nya personvalslagar. Det är säkert fullt möjligt. Kanske borde en del av de liberaler som blev ikryssade starta ett eget parti som står för deras åsikter – vad sägs om att göra om delar av centern och folkpartiet till Fascistliberalerna? Fast det kanske inte skulle ge så många kryss?

fredag, juni 13, 2008

Hur mycket berättarröst klarar man av i en film? Om Sex and the City


Don’t tell it - show it! En gammal kliché i filmbranschen. De som gjorde Sex and the City borde ha lyssnat. Det är väldigt få filmer om har haft så mycket berättarröst i en film som denna film. När jag gick ut från filmen hörde jag fortfarande Sarah Jessica Parkers karaktär berätta om sig och sina väninnor. I flera timmar faktiskt.
Så är filmen något att ha? Rent filmiskt har den rätt mycket mer att begära och det blir mycket kaka på kaka då man visar samma sak som man säger. Men skall ni jobba med genusfrågor finns här en guldgruva att hitta exempel ifrån. Klockrena klipp som exempel på objektifiering (främst manlig), främlingsfientlighet, produktplaceringar, dramaturgi, premiss, manliga och kvinnliga världar, kommunikation, genre, filmmusik m.m. Så vill ni arbeta med en film som kommer att vara populär bland tjejer så passar Sex and the City utmärkt. Men då får ni stå ut med att höra en berättarröst i huvudet i timmar efteråt.

Fildelningsdiskussion - men är skolan inbjuden?

Idag möts enligt en artikel i SVD: http://www.svd.se/kulturnoje/nyheter/artikel_1350611.svd
Branschens olika företrädare på justitiedepartementet för att diskutera fildelning. Internetoperatörer, musik- och filmbransch. Jättebra tycker jag, men är skolan inbjuden? Inte det inte. Nu kanske man anser att skolan inte har någonting med fildelning att göra men det har den. Den har massor med det att göra och det ytterst sällan de i, eller runt skolan vet vilka regler som gäller för skolan. De flesta tror nog att det som är möjligt att göra som privatperson är okej att göra i skolan, men så är det inte. Mycket av det material, program och resurser som finns på internet och som elever använder dagligen är olagligt att använda i skolan. Nya lagar är på gång och ingen arbetar för att göra saker som är lagliga i vardagen till lagliga i skolans värld. Att det skiljer sig mycket mellan åsikter om fildelning märks t.ex. i att ungdomsförbunden (de politiker som är närmast sin skolgång) hos de politiska partierna är för fildelning medans i de vanliga partierna är majoriteten emot.
Så varför är det ingen som frågar skolan om vilka problem de möter? För det första är det nästan ingen som vet att skolan har dessa problem – varken skolan eller politikerna. Samtidigt vore det väldigt skönt om man faktiskt skapade en lagstiftning där skolor inte behöver bryta mot lagen för att följa läroplanen. Så det är dags för alla pedagoger att säga att vi faktiskt också är en del branschen vad gäller fildelning och distribution av nya medier. Så kanske vi slipper bryta mot lagen…

torsdag, juni 12, 2008

TV4 suger luva – ännu en gång!

Till fotbolls-VM 2006 hade msn tänkt sig att lansera platt-TV med HD. Men Sveriges största kabel-TV leverantör Comhem han inte få fram sin teknik i tid. Många som köpte TV-apparater till de mästerskapen fick se hur dåliga sändningar kan bli på den moderna teknikens platt-TV:s. På TV4 var det stora legoklossar i gräset och på tekniksajter runt i Sverige svor fansen över TV4. När TV4 skulle sända åttendelsfinalen mellan Sverige och Tyskland var man tvungen att stänga flera av sina kanaler för att i alla fall få rimlig kvalité. Nu är det Fotbolls-EM och TV4 har ensamma rättigheter på fotbolls-EM. På CanalDigital sänder man i HD men inte på Comhem eller boxer som stor majoritet av svenska folket har. Så ännu en gång sitter majoriteten av svenska folket med nya TV-apparater och bedrövlig kvalité. De flesta som kommer se matcherna utomhus kommer att se de i bra kavlité –speciellt Sveriges matcher. Men matcher med mindre intressanta lag kommer att sändas i dålig kvalité och blåsa väldigt många av de som köpt nya TV-apparater till EM. Till OS sänder lyckligtvis SVT i riktigt bra HD kvalité och de kommer att sända även till alla som har en HD box. Men de som tänkte se Fotbolls-Em i okej kvalité med ny teknik – kan känna sig blåsta igen.

måndag, juni 02, 2008

Hollywoods idiotiska konservatism

Man brukar säga att i Hollywood står valet i höstens val till president mellan demokraterna, demokraterna och Ralph Nader. Det är mycket möjligt men när det kommer till sin egen bransch är Hollywood så konservativa att de hamnar till höger om ultrahögern. Här gör man saker som man alltid gjort och varför ändra på saker som fungerat så bra i hundra år. Vad gäller nedladdningsdebatten så är det väldigt tydligt att Hollywood ligger ganska många efter verkligheten, sisådär 20 år.
När det kommer till att göra film är det inte mycket bättre. Filmerna i Hollywood görs med en målgrupp på 12-åriga pojkar. Det innebär att vuxnare ämnen och vuxnare skildringar av t.ex. sex inte lär komma från Hollywood. Nu börjar dock verkligheten skapa enorma problem för Hollywoods makthavare. För de som är stora nedladdare och användare av den nya tekniken (både laglig och olaglig) är just 12-åriga pojkar. Branschen är fortfarande så inställd på denna målgrupp att de inte insett att de som går på bio är en annan och ny målgrupp. Visst unga män och kvinnor är fortfarande är lukrativ målgrupp men inte enbart, även andra går på bio. I helgen gick Sex and the city upp i USA. De flesta experter trodde att filmen skulle floppa eller i alla fall inte dra alltför mycket publik. Hur fel hade de? JÄTTEFEL. Publiken kom trots svaga recensioner. 55.6 miljoner första helgen är riktigt bra siffror. Det är även de bästa siffrorna någonsin för en film med kvinnor i huvudrollerna. Så vad missade alla analytiker? Tydligen att även kvinnor går på bio och att dessa kan vara 25-45 (en målgrupp man sällan räknar med i dessa sammanhang. I Sverige går filmen upp under Fotbolls-EM ett mycket smart drag av SF som kommer få stor publik från kvinnor som gärna går till ett ställe där man slipper fulla och skrålande män. Så Hollywood har ännu en gång visat att de har väldigt lite anknytning till verkligheten de jobbar i.

tisdag, maj 27, 2008

Film och lästips: Mer penisar tack!

När man föreläser om manligt och kvinnligt i film och TV är det intressant att diskutera nakenhet och objektifiering av kroppen. Vilka kroppar objektifieras, varför, har det alltid varit så och vilken effekt får det? Idag har den kvinnliga kroppen blivit den estetiska och erotiska normen. Frågar man dagens elever om vilken kropp de finner mest intressant estetiskt svarar c:a 80-85% kvinnokroppen oavsett om klassen består av 100% tjejer respektive killar. Hur har det blivit så? Teorierna och svaren är många men det har just kommit två mycket intressanta texter om detta. Den ena är Anja Hirdmans Den Ensamma fallosen den andra är Tom Fords text om manlig nakenhet i senaste numret av GQ Style.
Den manliga kroppen både syns och är osynlig samtidigt. Men den nakna manliga kroppen är fortfarande väldigt provocerande för stora delar av samhället. Det var intressant att se reaktionerna på utställningen med bilder i Alingsås och vilka bilder som det reagerades mest på? Vad tror ni var det bilderna av exponerade och objektifierade män eller av kvinnor? Kvinnor (främst unga) exponeras och objektifieras i så hög grad idag att folk inte ens reflekterar över det. Män får vi se manskroppen på ett liknande sätt då reagerar folk. Jag har frågat elever om hur ofta de sett nakna män i film och TV (pornografi undanräknat) och trots tiotusentals timmar mediekonsumtion är svaren typ aldrig. Vissa nämner Tillsammans andra äldre grupper nämner Änglagård. Amerikansk film och Tv blir det inte många exempel ifrån. Men så i höst kom Eastern Promises (som nu kommit ut på DVD) och nu i vår kom Dumpad (Forgetting Sarah Marshall).
Två filmer som uppfattas som amerikanska där huvudrollsinnehavarna är nakna. Inte på ett sexuellt sätt men oj vad folk reagerar i publiken. I Eastern Promises är Viggo Mortensen naken i ett slagsmål i ett badhus. Av naturliga skäl så tycker han det är viktigare att freda sig själv än skyla sig själv. Men oj vad folk reagerar över att han faktiskt har en penis (och att den syns). Under några veckors tid har elever frågat mig om man har body doubles i film. Javisst, svarar jag. Men han i Dumpad är det verkligen hans kropp, naken? Tror det, svarar jag, hört att man kommenterat den i flera recensioner. Tänkte att jag måste se denna film från Hollywood med en naken man i huvudrollen. I salongen var jag enda killen. Ett gäng tjejer i mellanstadieåldern och två i högstadieålder såg den med mig. Ojojoj vad dessa tjejer reagerade då de fick se en naken man. Mest nervöst fnitter, men även en del gapskratt. Tydligen är nakna män något unga kvinnor skrattar åt idag. Varför är det så? Skrattar samma tjejer om de skulle sett en helt naken kvinna? Tror inte det, och i filmen fanns det inga nakna kvinnor för få se vilken respons de fått. I Simpsonsfilmen får vi se Barts penis men inte å hans kropp utan bara penisen. Simpsons skapare Matt Groening kommenterade att hade fått för hög åldersgräns på filmen hade de satt en lapp över penisen och skrivit får enbart visas i Europa. Men nu verkar det som man faktiskt kan visa lite nakna män på film. Kanske börjar vi se en trendförskjutning där nakna män finns i annat en enbart porrfilm som pumpande fallosar (som Hirdman skriver). Blir det mer jämställt av mer nakna män i mainstreamkulturen? Förmodligen inte men det kan väcka en del tankar om hur vi ser på både kvinnor och män och det är j u alltid något.

måndag, maj 26, 2008

Indiana Jones och Campbells förlorade skatt


George Lucas och Steven Spielberg har varit Joseph Campbells mest trogna lärjungar i Hollywood. Alla Spielbergs filmer och de flesta av Lucas har byggt på Campbells mytforskning. Allra tydligast var det i den förra Indiana Jones filmen. Nu har dessa två herrar gjort en ny Indiana Jones och det verkar som om de övergett sin läromästare, inte helt och hållet men ändå märkbart. När Lucas, som skrivit berättelsen som filmen bygger på, berättat i intervjuer innan filmen om hur de tänkt och om magin bakom Indy så har han refererat till Campbells tankar. När man sedan ser filmen verkar det som om han och Spielberg inte lyssnat på sig själva. Detta ger resultatet att den nya Indiana Jones är kanske den sämsta hittills. Visst har den en bra skurk och en hel del bra skådespelare men det räcker inte om inte berättelsen håller. Man kan fortfarande se filmen och bocka av delarna från hjältens resa men filmens djupare innehåll är inget vidare. Hade Lucas och Spielberg funderat mer på berättelsens mytiska innehåll hade de kunnat göra så mycket mer och så mycket bättre. Nu får vi ett pojkboksäventyr som i sina stunder är kul men som även innehåller många transportsträckor. Tyvärr saknas ett djup som bra berättelser enligt Campbell skall ha och därmed blev inte denna film en alltför bra film för att arbeta med i skolan.

tisdag, maj 06, 2008

Dokusåpan Allsvenskan

Det är kul när man flera år senare får rätt. I radioprogrammet Medierna i P1 den 28 april pratade man om fotbollsallsvenskan som en dokusåpa. Det var inte journalister som gjorde detta utan Urban Rydbrink informationschef hos Hammarby. Lyssna gärna på reportaget från Medierna:
http://www.sr.se/webbradio/?Type=broadcast&Id=1129741&isBlock=1

Då det är dags för fotbolls-EM och OS i sommar kan det verkligen vara på sin plats att påminna om två handledningar som handlar om sport och fotboll ur ett mediepedagogiskt perspektiv. Handledningarna är några år gamla men den verklighet de beskriver är fortfarande aktuell och mycket intressant att diskutera i skolan. Så en liten påminnelse till alla er kolla in dessa två handledningarna på filmpedagogik.nu
Fotbolls VM ur ett mediepedagogiskt perspektiv:
Sport ur ett pedagogiskt perspektiv:

torsdag, april 17, 2008

TV-tips: The Wire - svt2 fredagar 22.25

Sista säsongen av the Wire har börjat visas på SVT. Denna säsong har den inriktning på journalistik. De fyra tidigare säsongerna har gjort the Wire till världens bästa TV-serie. Den har varit så mycket mer än en vanlig serie. Det har blivit det förmodligen största konstverket i modern tid om kapitalismen och dess effekter på Baltimore i synnerhet och USA generellt. Den sista säsongen har fått kritik för att inte vara lika bra som de tidigare. Man anser att den bara är ”väldigt bra TV”. Det må så vara men det är väldigt bra TV om handlar dagens mediesituation och hur den påverkar alla delar i samhället. Den sista säsongen har massor av bra pedagogiska klipp för er som vill visa problem som finns kring journalistiken och vart den eventuellt är på väg någonstans. Lite förenklat – dagens journalister har gett upp de flesta journalistiska principer för att själva bli stjärnor. För egen del ta gärna och beta av de fyra första säsongerna innan ni ger er på denna femte säsong, men man kan faktiskt börja med den. Den funkar även i skolan även om inga elever sett serien då de exempel den tar upp är väldigt tydliga men ändå samtidigt väldigt djupa och nyanserade.

onsdag, april 16, 2008

Tänk om-journalistiken kommer tillbaka

Efter tragedin med Engla så har så kallade seriösa medier som morgontidningar och public service fullkomligt tappat alla koncept. Direkt kommer det en massa inte alltför genomtänkta förslag och artiklar i kölvattnet av mordet på Engla. Journalistikprofessorn Stig Hadenius hävdar på fullaste allvar att om man publicerat namnet på alla tänkbara misstänkta i sex och mordfall så hade kanske Engla inte dött. Tänk om mamman hade vetat att det fanns mordmisstänkta i Sverige så hade hon kanske aldrig släppt ut sitt barn. I andra artiklar skriks det efter ett DNA register över helst alla medborgare så att man snabbt hittar misstänkta via DNA, Tänk om det hade funnits så hade kanske 42-åringen blivit gripen efter det första mordet. Personer kommer fram och säger att de tipsat polisen om 42-åringen redan förra gången – tänk om han hade gripits. Polisen får kritik för att de inte fört in alla mordfall, sexbrott och bortföranden i sina register. Tänk om de hade gjort det! Och ni kan resten.
Tillför denna journalistik något egentligen? Visst gör den det. Det handlar om att journalister ser chansen att förändra samhället så som de vill ha det. Är det demokratiskt? Nej? Är det bra journalistik? I helvete heller? Skrämmer det upp folk? Jajemensan! Arbetar man på samma sätt som Goebbels och Hitler? absolut även om jag inte tror att de flesta av Sveriges journalister vill genomföra den slutliga lösningen.
Låt då mig tänka lita om (jag är inte journalist och läses och ses inte av typ 6-7 miljoner). Tänk om man började publicera namnet på alla tänkbara misstänkta i alla tidningar, radio och TV. I alla fall på dem som har dömts tidigare. Vad skulle vi få för samhälle? Tänk alla gånger dessa fd brottslingar är oskyldiga? Hur skulle man ersätta att man förmodligen förstört deras liv? Eller är det så att man i framtiden kommer att vara dömd i media för all framtid. Alltså även om man avtjänat sitt straff får man för evigt stå för det i media? Enigt den mesta statistik som finns kring detta så leder snarare det till ett våldsammare samhälle än ett säkrare.
Tänk om vi införde ett DNA-register över alla svenskar? Skulle det hjälpa polisen? Skulle det räcka med enbart DNA bevisning i framtiden? Om så blir fallet så försämras vår rättssäkerhet något enormt. Det är ju trots allt så att enbart DNA räcker inte, det måste finnas även andra saker som binder någon vid ett brott. Problemet är även att DNA svar tar en stund att få fram, och nej verkligheten är inte som i CSI. Risken är stor att en DNA bank kan innebära att man förlitar sig för mycket på teknik istället för på det andra arbete som måste göras.
Tänk om poliserna fyllt i alla uppgifterna och eftersökt alla eventuella misstänkta vid vartenda sexbrott, mord och bortförande. Tänk om! I detta fall innebär det att en person inte greps i tid. Hur hade ni dock er att alla poliser skulle hinna med att fylla i alla dessa uppgifter och eftersöka varenda en av de personer som anses misstänkta (ibland hundratal). Det går ju – fördubbla antalet poliser i Sverige och det kommer fungera utmärkt. Samtidigt så innebär det ju att man måste ta de pengarna någon annanstans ifrån – några förslag? Skolan, sjukvården, pensionerna?
Så tänk om. Det som har hänt är en tragedi. Skulle polisen kunna arbeta bättre? Är hårdare tag lösningen? Kanske men det är inte säkert att det hade inneburit att Engla inte hade blivit mördad ändå. Kan vi ha ett helt säkert samhälle – där ingen utsätts för brott? Ja, men jag skulle inte vilja leva i det samhället för det skulle innebära ett övervakarsamhälle som skulle få Stasis välde i DDR att verka som en demokrati. Så när ni ser alla dessa tänk om reportage i film, tv och radio – tänk om.

söndag, april 13, 2008

Rapport från Existentiell filmfestival dag 2

Att börja dagen med Michael Haneckes Dolt Hot kl. 8.30 är inte snällt av arrangörerna. Filmen var mycket bra och passade utmärkt till festivalens tema om rädsla. Diskussionen efteråt var väldigt spännande med två riktigt djupa och intressanta analyser från Nina Björk och Sven Hansell. Dessa analyser fylldes på utmärkt av publiken till den kanske mest spännande reflektionen på hela festivalen. Det var nog väldigt många som ville se om filmen direkt efteråt, för att se den med alla dessa nya nyklar och reflektioner.
Filmvisningarna avslutade med filmerna Darling och This is England. Tyvärr fick dessa inga reflektionssamtal. Det hela avslutades istället med en reflektion och sammanfattning av hela festivalen av Per Naroskin & Maaret Koskinen. För att sammanfatta själv; det var två intensiva dagar fyllda med film och eftertanke och jag hoppas att ni kan uppleva det själva nästa år då festivalen återkommer.

Existentiell filmfestival dag 1

Filmpedabloggik befinner sig i Falun och gör Existentiell filmfestival

Första dagen såg jag om Pans Labyrint med en efterföljande diskussion med Sven Lindqvist, Ylva Axelson, Gunnar Ternhag och Malin Lagergren som moderator. Diskussionen efteråt blev rätt intressant av flera anledningar. De som var med i samtalet hade alla väldigt olika synsätt på filmen. Ternhag hade en filmteknisk och speciellt än musik och ljudmässig analys av filmen. Kul att faktiskt någon även kan tala om hur det är tänkt att filmerna skall upplevas tekniskt och inte bara existentiellt. Sven Lindqvist som uppenbarligen inte kan något om film analyserade filmen utifrån ett marxistiskt synsätt vilket gjorde att han ansåg att filmen var dålig men att det var bra att man i Spanien börjat göra upp med fascismen. Han talade även om festivalens tema rädsla, även om han inte gjorde det utifrån filmen. Allra mest intressant var ändå Ylva Axelssons psykologiska analys. Det var en analys som tolkade filmen utifrån sin genre och hon gav publiken många nycklar utifrån hennes symboltolkningserfarenhet. Hennes analys är även den som ligger närmast filmskaparen Del Toros egna åsikter som han uttrycker dem på extramaterialet.

Därefter följde Du levande. Filmvisningen var mer än fullsatt och därefter höll arrangören Tomas Axelsson ett samtal med Göran Rosenberg, Annika Borg och regissören själv, Roy Andersson. Att sätta två så bildande och klart tänkande människor som Rosenberg och Borg för att ge reflektioner över Anderssons film visade sig vara dunderbra. Det blev en perfekt balans mellan små och stora frågor där samtalet låg i linje med Du Levande. Det var ett samtal om livet i stort, sett med allvar, sorg och inte minst humor som berörde både det poetiska som det väldigt socialt konkreta. Att ha ”facit” där i form av Roy Andersson själv gav en extra dimension.
Samtalen fortsatte sedan under middag och de två sista filmalternativen ett kortfilmspaket och Batman Begins.

torsdag, april 10, 2008

Boktips: Bitterfittan


På 90-talet kom Under det rosa täcket och Fittstim, nu på 2000-talet kommer Bitterfittan. Jag nämner faktiskt Bitterfittan i samma sammanhang som de två ovanstående feministiska klassikerna därför att den hör hemma där. Maria Svelands bok är en mycket intressant bok om problem som kvinnor möter på 2000-talet. Den är personlig och har många tankar från hennes eget liv men det gör den faktiskt mer intressant som feministisk litteratur än många av de andra mer akademiska böckerna som skrivs. Svelands bok är en bok som handlar om hur synen på könsroller, sexualitet och familj har ändrats under de senaste 30 åren. Hon tar egna exempel genom sitt alter-ego Sara men hon kopplar även till samhällsdebatt och annan fiktion av t.ex. Suzanne Brøgger och Erica Jong. Boken blir därmed en mycket intressant läsning och betraktelse över en del av de problem som möter kvinnor idag och passar ypperligt för diskussioner om genus både hemma och i klassrummet. Arbetar ni med dessa frågor har ni väl säkert redan läst och pratat om den med elever etc. men ändå, ett litet tips till alla er som eventuellt missat denna bok. Läs gärna pocketvarianten som har ett intressant extramaterial med samtal med Maria Sveland och Maria-Pia Boethius.

måndag, april 07, 2008

Nyheter 2.0

Nyheter kommer inom en kort framtid inte att se ut som vi är vana vid. Fråga bara era lärare om hur de ser på nyheter och vad som är nyheter. Gränserna mellan hårda nyhetsförmedlare och andra nyhetsförmedlare håller i hög fart på att suddas ut. Idag kan sociala nätverk, bloggar, podcasts, youtube och streamade sändningar vara våra elevers nyhetskanaler. Dessa frågor har de senaste veckorna diskuterats i flera olika radioprogram i P1. Lyssna och få bättre koll på hur framtidens nyheter kommer att se ut redan nu.

Lyssna på:
Publicerat:
USA-rapport: Mediernas kris allt djupare trots att publiken bara ökar
http://www.sr.se/cgi-bin/P1/program/index.asp?programID=2792
Klarar svensk press att ta betalt för nätet?
http://www.sr.se/webbradio/?Type=db&Id=1089752

Medierna:
Privat public service och betalt debattutrymme
http://www.sr.se/cgi-bin/P1/program/index.asp?programID=2795
Om nedladdning och pengar:
http://www.sr.se/webbradio/?Type=broadcast&Id=1069619&isBlock=1

Vetenskapsradion - Forum:
Fenomenet YouTube
http://www.sr.se/cgi-bin/p1/program/sandningsarkiv.asp?programID=1302
Samtal med Pelle Snickars på Statens ljud- och bildarkiv

Expressen – trampar i klaveret igen!

Är självmord av allmänintresse? Gp och DN verkar inte tycka det. Expressen, Kvällsposten och GT verkar vara av motsatt åsikt. Klart att ett självmord är för intresse för hela Sverige. Förra söndagen dog Anders Göthberg. Vem kanske ni frågar er? Han var f.d. gitarrist i Broder Daniel och Honey is cool. Expressen/KvP/GT ansåg det i lördags för nödvändigt att tala om på första sidor och löpsedlar att han tagit livet av sig. Personligen undrar jag var det verkligen nödvändigt? Att tala om att han dött kan jag förstå men hur och på förstasidorna/löpet? Expressen verkar vara av åsikten att självmord är sådant man skall skriva om på förstasidorna/löpet. Jag förväntar mig att man kommer att göra det med alla andra självmord som sker i Sverige framöver och speciellt de som berör någon med någon sorts anknytning till tidningarna. I Sverige sker c:a 1200 om året det talas rätt tyst om detta då de flesta anser att det är en privat fråga och att de anhöriga oftast inte har någon jättelust att tala om det precis efter det hänt. Men Expressen anser att har man varit med i ett band skall hela Sverige veta om det även om personen i fråga lämnat rampljuset. Kanske har det rätt? Men inte nog med att de ansåg att detta självmord var förstaside-/löpsedelvärdigt, de publicerade fel bilder på första sidan/löpsedeln/inne i tidningen (olika beroende på upplagor och tidningar). De publicerade en bild på trummisen. Nu skall han eventuellt stämma dem och jag säger lycka till. Vi får se vad pressens opinionsnämnd/ PO säger i denna fråga och inte minst vad en domstol kan döma för att straff för att en tidning dödsförklarat någon som inte var död.
Det som ändå är mest tydligt med detta klavertramp är att medmänsklighet inte är något man bör ha på Expressen/KvP/GT. För om de som skrev där för en stund tänkte efter på hur de skulle ha reagerat om de handlade om dem själva förmodar jag att de kommit till en annan slutledning. För sådana misstag får man faktiskt inte göra. Jag är hemskt ledsen, men att skylla det på ”mänskliga faktorn” i sina ursäkter då det är tydligt att den medmänskliga faktorn inte spelade någon roll vid publicering, det går inte. Expressen/KvP/GT måste faktiskt stå för vad de gjort och erkänna att det enda de bryr sig om är att tjäna pengar och att då sker det fel. Förhoppningsvis får de betala dryga böter för det verkar vara de enda argumenten som verkligen biter på tidningen.

fredag, april 04, 2008

Borat – journalistik


För många var filmen Borat ett populärkulturellt fenomen och inte så mycket mer. Har man läst vår handledning så har man förstått att den är så mycket mer. I en av flera stämningar i USA mot filmen har domaren kommit fram till att filmen har ett nyhetsvärde och "The movie challenges its viewers to confront, not only the bizarre and offensive Borat character himself, but the equally bizarre and offensive reactions he elicits from 'average' Americans,". Domaren kom även fram till filmen fungerar som en kommentar till mänskligt beteende (källa imdb.com). Det känns nästan som domaren i fråga läst min handledning. Om du inte gjort det kan du göra det här.

onsdag, april 02, 2008

Filmtips: Across the Universe – att mötas över generationsgränserna


När jag gick på gymnasiet hade vi ett projekt om ungdomskultur och vår lärare visade oss välvilligt en film om tiden kring Sgt. Peppers utgivning och 1968 i allmänhet. Jag gillade Beatles och hade skivan men den gick faktiskt inte vidare bra hos mina klasskamrater som mest tyckte läraren var nostalgisk. När jag såg Across the Universe tänkte jag på min lärares välvilja och att Across the Universe hade varit en fullkomligt klockren film i diskussioner kring ungdomskultur i klassrummet. Filmen är en musikal som använder sig av Beatles låtar för att berätta om tiden då de kom till. Mycket smart och pedagogiskt upplägg då det ger åskådare som inte vara med då få en koppling mellan musikens kraft och dess kopplingar till samhället utanför. Både musik och film är ju två konstformer som är väldigt tidsbundna och tidlösa samtidigt. Sedan har Across the Universe flera andra aspekter som gör den självklar som skolbio. Filmen är väldigt filmisk och arbetar mycket med enbart bilder och musik vilket kräver att lärarna och eleverna måste analysera bilderna och inte enbart det som sägs. Vilka bildlösningar har man valt? Varför? Hur är det filmat – vilka effekter ger det? Hur fungerar bilderna till musiken? Fungerar de utan musiken? Är det rent utav så att man arbetar kontrapunktiskt? Vad innebär då det?
Sedan kommer man inte från att filmen borde sitta rätt bra för musiklärare som får en film som täcker en stor del av Beatles karriär och ger lärarna möjlighet att arbeta med Beatles-musik men även deras utveckling över tid samt sätta den i en kontext. Across the Universe är en mycket intressant och spännande film att arbeta med i skolan och den pasar i många ämnen, språk, musik, historia och samhällskunskap. Vill ni prata genus funkar även det utifrån denna film. En handledning måste väl komma?

tisdag, april 01, 2008

Lästips: Wired


Ännu ett dundernummer av Wired som borde skickas till alla inom Film-, TV-, Data- och tidningsbranschen för information om hur framtiden ser ut redan nu. Efter att ha skrivit en av 2000-talets mest inflytelserika böcker the Long Tail/Den långa svansen så kommer nu Chris Anderson med Free! I senaste numret finns en lång artikel om att gratiskulturen är det som håller på att ta över internetbaserade medier som film, Tv och tidningar. Läs den och bli först med att veta om hur den framtid som ni utbildar era elever till kommer att se ut. I detta nummer ät det även två riktigt intressanta artiklar. En handlar om att film- och TV-branschen måste lära sig av musikbranschens misstag annars kommer dessa branscher att råka lika illa ut som musikbranschen. En annan mycket intressant artikel är den om ett av nätets bästa rekommendationssystem – det på filmsajten Netflix, som utlyst en matematiktävling för att förbättra systemet ytterligare. Läs och förundras över framtiden.

onsdag, mars 19, 2008

Irak – 5 år senare på film och TV

Nu är det 5 år sedan ockupationen av Irak började. Allt fler filmer berör detta ämne. Flera har ni kunnat läsa om tidigare på vår blogg, som Utlämnad - en fråga om tortyr, Hear no evil, se no evil, Filmtips: No end in sight
SVT sände man två dokumentärer i ämnet den 16 mars. Både intressanta och bra för arbete i klassrummet. Folke Rydéns Irak bakom slöjan och den amerikanska Tillbaka till Irak (Reserved to Fight). Irak bakom slöjan handlar om hur situationen för Iraks kvinnor har försämrat efter invasionen. Den är intressant men samtidigt skulle och borde den gräva lite mer i anledningarna till varför det blivit som det blivit. Har man sett andra dokumentärer om Irak eller läst böcker i ämnet så vet man rätt bra att en av de viktigaste orsakerna till kvinnornas situation är hur USA slog sönder det civila samhället i Irak och av det följde massarbetslöshet och problem inom vård, skola och omsorg. Detta skapade stora ojämlikheter i Irak något som det inte direkt pratas om, inte ens med mannen som huvudsakligen var ansvarig för att det blev som det blev.
Den amerikanska dokumentären är en av många amerikanska dokumentärer som handlar om vad som händer med soldaterna som kommer tillbaka från Irak. För att sammanfatta kort, det är enormt många som har psykiska och fysiska problem efter sin vistelse i Irak.
SVT har tidigare visat två oscarsnominerade filmer i ämnet. No end in Sight som vi skrev om här samt årets oscarsvinnare Taxi till den mörka sidan. Taxi till den mörka sidan kan ni se på denna länk: http://svt.se/svt/play/video.jsp?a=1066583
För att göra det väldigt enkelt för er – gör det! Om ni skall se en enda aktuell dokumentär om vår omvärld se då till att det blir den. Det är en film som handlar om hur tortyr på ställen som Abu Ghraib i Irak, Bagram, Afghanistan och Guantanemo möjliggjordes genom otydliga direktiv från högsta ort för hur man skall behandla och utfråga fångar. Givetvis så straffas de längst ner i kedjan men efter denna film så känner man att det finns människor i USA:s allra högsta ledning som borde ställas inför Haag-domstolen. Frågan är egentligen varför inte alla världens alla länder inte bara tar och samlar sig och skickar personer som Donald Rumsfeld, Dick Cheney och Alberto Gonzales till krigsdomstolen i Haag. Så kan dessa herrar försöka bevisa sin oskuld till brott mot genevekonventionen. Något säger mig att de skulle få svårt vid en sådan rättegång. Så se gärna dessa filmer och diskutera med era elever.

tisdag, mars 18, 2008

Filmtips: Moliere


För alla engelskalärare måste Shakespeare in Love kommit som en skänk från ovan. Nu kommer en present till alla franskalärare och språk/dramalärare som vill arbeta med Moliere. Den franska filmen Moliere är nämligen en fransk variant av Shakespeare in Love (SIL). Det är en film som SIL utspelar sig på två plan. Det handlar om Moliere men samtidigt så reflekteras det han upplever i hans skrivande (så som Romeo och Julia reflekterades i SIL). I Moliere så byggs handlingen istället på ‘Le Bourgeois Gentilhomme’ och ‘Tartuffe’. Filmen är välspelad, snyggt fotograferad och har bra musik. Utöver detta så är denna film en utmärkt ingång till en av fransk litteraturs förgrundsgestalter. Sverigepremiär 21 mars.

Att skriva om barnfilm

Redigerad 19/3.
BUFF
är över men inte utan att vissa frågor uppkom. En uppkom med alla jag pratade med - filmskapare, distributörer, producenter och pedagoger. Hur skriver man om barnfilm? I en tid då de flesta recensenter skriver utifrån sig själva och inte utifrån en tilltänkt publik så uppkommer det en hel del problem för recenserandet av barnfilm. För vem skrivs recensioner av barnfilm? Idag skrivs de flesta recensionerna av vuxna för vuxna. De skrivs med en vuxen persons ögon och är skrivna för en läsare som är liknande i ålder och värderingar som recensenten. Är det egentligen något bra gällande barnfilm? Jag förstår att man inte kan skriva recensionerna för brukarna, då små barn ofta inte ens kan läsa. Man kan dock skriva dem till föräldrar för barnen. Helt ärligt så tror jag att de flesta som läser filmrecensioner på barnfilm är föräldrar som undrar om detta är en film som passar mitt barn. Ställer de sig den frågan lär de idag inte få mycket hjälp av recensenterna på de stora tidningarna, radio eller TV. För dagens recensenter ser på filmerna med sina ögon. De är så präglade att inte ens försöka se en film utifrån brukarnas ögon att de inte kan se vad ett barn vill eller kan se i en film. Alltså har vi ett problem. För min erfarenhet, både personlig och professionell, är att man som förälder vill få en recension som hjälper mig som förälder att förstå om detta är en film jag skall ta med mitt barn på – inte om jag skall gå själv. Hur mycket jag än älskar barnfilm – jag skulle inte gå och se Lilla spöket Laban, Snuttefilmer, Mellanmål etc. själv, utan mitt barn.
I dagens DN (den 18/3) skriver Pia Huss om hur mycket bra barnfilm det visades på BUFF och hur lite av den som kommer att komma hit. Hon har helt rätt i det. Men hon verkar inte se att hon själv är en stor del av problemet. Hon sitter nämligen på en av dessa tidningar som har ENORM makt över vilka barnfilmer vi får se i Sverige. Om hon nu, som hon påstår, kan se vilka filmer som är bra för barn – varför recenserar hon inte barnfilmer? Är det för hon skulle kunna hamna i en jävsituation? (hon har varit med och bestämt vilka som skall få stöd).
För det här med recensioner av barnfilm skrivna av vuxna för vuxna är ett stort problem som påverkar import och distribution av barnfilm. Barnfilmer som inte har en stor amerikansk eller svensk distributör i ryggen är nämligen mer beroende av bra recensioner än någon annan sorts film. Recenserar man dem som vuxen, får de oftast välmenande treor. Men vad tycker den tilltänkta publiken? Ingen vet. Effekten är att man inte vågar lägga en massa pengar på att ta in filmer väldigt få kommer se. Pia Huss skriver: "På så vis ger man ju publiken uppfattningen att barn- och ungdomsfilm är betydelselös" som en kommentar till att man tar in filmer som är enligt hennes beskrivning är harmlösa eller dåliga. Men genom att som hennes tidning inte recenserar film utifrån barns perspektiv, så kommer distributörer inte våga ta in filmer som sticker ut. För barnfilm är inte lönsam. Oavsett stöd från SFI, skolbiovisningar och andra täcker inte det att dåligt recenserade (eller inte alls recenserade filmer inte ses av typ någon på bio. Istället satsar man på relativt säkra kort. För att vi verkligen skall få en bra barnfilmsimport och distribution av annan film än den som kommer från de stora bolagen så behövs en ny sorts recensioner av barnfilm. Vi behöver se recensenter som recenserar film utifrån den tilltänkta publiken. Det borde inte vara så svårt att få fram. I Sverige har vi tusentals pedagoger som ständigt måste försöka se film, TV, böcker, konst och teater med barnens ögon. Många utav dessa är även riktigt bra på att skriva. Bara en lite tanke.

onsdag, mars 12, 2008

Filmdiskussion: Marknaden/pengar har ingen moral - fyra bioaktuella filmer

I det fantastiska debattprogrammet Beckman, Ohlson och Can så sade regissören Roy Andersson att ”Marknaden/pengar har ingen moral”. Det verkar som om många amerikanska filmskapare håller med honom. Flera av förr årets bästa amerikanska filmer handlar om kapitalism/pengar och moral. Nu har dessa filmer blivit bioaktuella i Sverige. Det är filmer som No Country for old men (NCFOM), There will be Blood (TWBB), Sweeney Todd och Into the wild. Alla tacklar de kapitalismen och kommersialismen på olika sätt och alla fyra verkar rätt överens om att dessa tider är mörka tider. I de tre förstnämnda filmerna handlar det delvis om psykopater. I NCFOM och TWBB så är psykopaterna i stort sätt beredda att göra vad som helst för pengar. I NCFOM är det en seriemördare spelad av Javier Bardem, i TWBB en oljeman spelad av Daniel Day Lewis. Båda dessa vann Oscar och båda gör riktigt obehagliga människoporträtt. Det obehagliga med dessa två, är att båda i stort sätt saknar moral – de är beredda att begå den värsta synden – att döda – för pengars skull. Daniel Day Lewis oljeman bryter rätt duktigt mot alla andra budord också – jag tror han prickar in nio, med undantag av äktenskapsbrott.
I Sweeney Todd handlar det om en seriemördare som inte är kapitalist utan faktiskt dödar de som är med och bygger upp och missbrukar systemet. Sweeney Todd dödar folk ur kyrkan, jurister, politiker och allmänt rika.
Allt för att hämnas den oförrätt dessa gjort mot honom. Todd hyllas inte som en hjälte men det är ändå en figur vi skall känna mer sympati med än de han mördar. I slutet får han sitt straff, inte av samhället utan snarare som ett exempel på att de begär (kärlek, hämnd, profit) som filmens huvudkaraktärer känner är så stora och starka att de kommer självregleras. Lägg märke till att de regleras inte av staten utan vanlig mänsklig överlevnadsinstinkt - den starke överlever. Kapitalistiskt och nyliberalt, javisst, men är det ett lyckligt slut?
Into the wild är en helt annan sorts film. Det är en film baserad på verkliga händelser om Chris McCandless, som bestämmer sig för att lämna konsumtionssamhället och bokstavligen bege sig tillbaka till naturen. Inspirerad som han är var av en av USA:s viktigaste moralfilosofer Henry David Thoreau (även av Roy Anderssons favoriter), så blir det tydligt hur långt de klassiska amerikanska begreppen freedom och liberty kommit från den tid då myntades och mytologiserades. Filmen berör och diskuterar verkligen den amerikanska myten om sin egen nation och är ett mycket spännande inlägg i en tid då nykonservativa tagit över ord som Gud, freedom och liberty (lägg märke till att dessa ord båda översätts till frihet på svenska). Filmens regissör och huvudkaraktär verkar inte riktigt vara av åsikten att kommersialismen eller kapitalismen gör oss fria, som många nyliberaler hävdar – utan snarare tvärtom. Att inte äga skapar sann frihet. Det är intressant att fundera över vad det är i samhället som gör att dessa frågor kommer upp just nu. Frågorna är inte nya. Thoreau skrev sina böcker på 1800-talet då Sweeney Todd utspelar sig. There will be blood utspelar sig i förra seklets början, det är en enbart No country… som utspelar sig i nutid även om filmen är väldigt icke tidsbunden i sitt utseende. Så kanske är det så att vi nu är mogna att diskutera kapitalismen, marknaden och pengar igen? Då andra ideologier anses döda verkar det som om man i USA vill diskutera om kapitalismen har en moral och om inte, vad skall vi göra då? Så härmed rekommenderas dessa fyra filmer för spännande diskussioner i klassrummet om vår rådande världsordning.

Filmtips: Horton


Antalet filmer riktade till de lite mindre barnen i skolan är under våren försvinnande få. Desto mer glädjande att en av dessa få filmer, Horton, är så bra. Horton bygger på en bok av USA:s Astrid Lindgren, Dr. Seuss. Filmen är skapad av teamet bakom filmen Ice Age. På samma sätt som Ice Age är det en film som lyckas kombinera mycket av det som gör en bra barnfilm. Den är form och stilmässigt mycket välgjord. Den har en mycket bra berättelse som är främst inriktad till barn men som samtidigt är rolig även för vuxna. Den har både i den amerikanska och svenska versionen mycket bra röster.
Det som ändå gör Horton så klockren för arbete i klassrummet är dess olika teman. För filmen handlar om enorma teman som görs lättbegripliga för barn. Berättelsens slogan att ”en person är en person oavsett storlek” är något som alla kan identifiera sig med, oavsett storlek. Filmen kan lättast beskrivas som en Matrix för småbarn. Det är en film som handlar om vad vi tror på och hur vi väljer att agera utifrån den tron. Finns det något större där ute och vem är det egentligen som sätter gränser för vår fantasi? Ytterligare ett av filmens teman: att våga stå för sina åsikter trots att ingen annan tror en, är även det ett tema alla unga kan känna igen sig i. Det är även en film om att respektera andra, sådana som inte är som vi andra – även det ett tema som kanske inte alla känner igen sig i, men ett tema man SKALL undervisa om.
Horton är en perfekt liten berättelse för att arbeta med i skolan. Den har en klassisk struktur som passar utmärkt till analys om hur man berättar. Den är form och stilmässigt mycket välgjord och passar för analys av form och stilelement i all sorts film. Tema och karaktärsmässigt finns här massor att prata om: metafysik, tro, respekt för andra, makt och storlek. Räkna inte med en handledning, men låt inte bli att arbeta med filmen för det, för det är en film som verkligen passar klassrummet.

lördag, mars 08, 2008

Lästips: Vanity Fair


Så har årets Hollywood nummer av Vanity Fair kommit ut. Det är bara att masa sig iväg att köpa. Årets mest intressanta artiklar är de om skräckfilm (med Romero, Craven, Carpenter och Hooper), Tjejfilmer (chick flicks), manusförfattande för en ny tid samt artikeln om krigsfilmerna Deer Hunter och Coming Home då och nu. Utöver detta finns spännande läsning om Dataspelens framtid, Alfred Hitchcock, Mandomsprovet och Albert Maysles. Vill ni få reda på lite mer om Barack Obama finns en väldigt lång artikel om honom. Med andra ord, det finns ingen större anledning att inte köpa Vanity Fairs Hollywood nummer, möjligen den att ni inte vill vara informerade om film.

torsdag, mars 06, 2008

Upprop: Alla pedagoger som arbetar med media förenen eder!

Jobbar du med media (Film, TV, radio, musik, data, foto, tidningar) i klassrummet? Hur ofta bryter du mot lagen? Varje lektion, dagligen, en gång i veckan? Du vet inte? Förmodligen för att då man pratar om och utreder yttrandefrihet och upphovsrätt så saknas utbildningen i diskussionerna. Universiteten är ibland med i samtalen och någon gång grundskolan men ytterst sällan frågar man brukarna om vad som behövs för att bedriva den medieundervisning i skolan som läroplanerna föreskriver.

Just nu pågår flera lagbearbetningar, utredningar och studier som berör skolan. Exempelvis om upphovsrätt, public service, kultur och filmavtal. Tror ni skolan är med i samtalen?
Det finns en mängd avtal som möjliggör användande av media i skolan. Tyvärr är de flesta av dessa avtal föråldrade och hänger inte med i den tekniska utveckling som skolan borde ta del av.
Hur skall man t.ex. undervisa i kritiskt granskande av t.ex. nyheter om eleverna inte har möjlighet att se dessa i klassrummet? Att idag tro att papperstidningar är främsta nyhetskällan för unga människor är ungefär som att fortfarande tro att jorden är platt.

Så låt mig ställa några frågor till dig som använder media i klassrummen:
Är det lagligt att:
➢ Visa TV i klassrummet? Visa Film?
➢ Visa internet?
➢ När det gäller internet, vad är okej att visa?
- Får du visa rörlig bild?
- Får du visa pressbilder?
- Vad får du sedan som lärare eller elev göra med dessa bilder och texter?
➢ Får du spela musik i dina egna filmer/ presentationer som du inte gjort själv?
➢ Får du sjunga vilken musik du vill i skolan?
- Får du mångfaldiga sången, framträdandet?
- Får du kopiera upp noter och sångtexter?
➢ Får du spela upp radio i klassrummet? All sorts radio?
➢ Får du använda dig av bilder i dina redovisningar som du inte tagit själv?

Låt mig gissa? Du vet inte. Förmodligen därför att alla dessa frågor hamnar i den legala gråzon skolan befinner sig i. Med rätt avtal får du göra en hel del av dessa saker men absolut inte alla, och det är rent ut sagt ett helvete för den enskilda läraren att veta exakt hur alla dessa avtal ser ut. Det finns AV-centraler runt omkring i landet som gör ett storstilat arbete, men det de erbjuder är en droppe i havet jämfört med all den media som finns i vardagen.

Vad krävs då för att möjliggöra en seriös undervisning som ligger i synk med tiden?
För det första är det dags att vi säger ifrån och samlar oss till en röst!
Det är dags att göra det klart och tydligt att det krävs klara och tydliga regler för hur vi skall kunna arbeta med media i undervisningen.
Beslutsfattarna måste lyssna på oss som arbetar med dessa frågor, se över problemen och hindren och faktiskt se till att lösa dem. Om inte, så är det dags att skriva om läroplaner för alla stadier från dagis till lärarutbildningen så man inte tvingar pedagoger att bryta mot lagen.
Praktiskt handlar det om att samlas och ta upp dessa problem med skol-, stadsdels-, kommun- och rikdsdagspolitiker. Att visa att dessa problem finns och att skolans användare, både lärare och elever, nästan aldrig tillfrågas.
Rimligtvis borde man från politiskt håll åtminstone kunna möjliggöra användandet av alla skattefinansierade medier: exempelvis svensk film (stödd av SFI), tidningar (Presstöd), SVT och SR (public service) i klassrummet.
Rimligt är också att man faktiskt talar med brukarna i klassrummet, dvs. eleverna.
De som i upphovsrättsdebatten brukar kallas ”Kalle, 18 år, som laddar ned hemma” har bättre koll än någon politiker, lärare, journalist, reklamare eller jurist om hur dagens mediala verklighet ser ut. Lagstiftaren borde tala med dessa innan den skapar nya lagar som är uråldriga samma dag som de tas i bruk. Fundera på hur mycket som händer inom modern teknologi på tre år. Att stifta lagar som är baserade på en tre år gammal medial verklighet är dömt till misslyckande. Hur många kände till YouTube, strömmande media, WoW, Joost, Skype, mobiler som styrdes med interaktiva skärmar, podcastar, FaceBook eller ens bloggar för tre år sedan?
Det är dags för alla som arbetar med media i undervisningen att samlas. Det är dags att alla vi tiotusentals pedagoger samlas och ser till att vi i alla sammanhang och nätverk där vi befinner oss lyfter frågan om att vi en gång för alla får tydliga regler för vad som gäller. Det är dags att skapa en ny skola där pedagoger inte behöver oroa sig för att de bryter mot lagen bara för att de vill att deras elever skall vara åtminstone något rustade för världen utanför. Det är dags för svenska politiker att skapa en skola som inte släpper ut mediala analfabeter och som möjliggör en undervisning som i sanning ger verktyg för framtiden.

söndag, mars 02, 2008

Tv-tips: Döden i en Tv-apparat nära dig

Tv som medium är idag mycket snabbare och bättre att tackla stora frågor än filmen. Det verkar som om döden är den största frågan inom serieunderhållning på TV. På senare år fullkomligt dräller det om serier som handlar om döden på olika sätt. I CSI X3, Bones, Dexter m.fl handlar det om olika människor som jobbar med att fånga mördare genom att studera döda. I Dexter är huvudpersonen både en som undersöker döda och seriemördare själv. I Tv-serierna Medium och Ghost Whisperer så handlar det om två kvinnor som kan tala med de döda.
Det finns dock vissa serier som handlar om döden bokstavligt. Den vuxna Six Feet under är den som kritiker hyllar mest. Det finns två serier som är mer riktade till unga. Den ena har gått på SVT och heter Mitt Liv som död (Dead like me). Det handlar om den unga tjejen George Lass som har dött och har blivit en sådan som plockar in döda själar. En Körkarlen fast för unga och med bättre effekter, skådespelare och ämnen. Serien tar upp många stora filosofiska frågor och handlar mycket om fri vilja, ödet och andra metafysiska frågor. Om den kommer tillbaka, kolla in den. På Canal+ har den nya serien Pushing Daisies börjat. Den är gjord i en visuell stil som är en blandning av skaparen Barry Sonnenfelds och Tim Burtons stil. Den handlar om pajbagaren Ned som har en märklig förmåga. Rör han någon som är död så återuppstår de – sedan har han två minuter på sig att röra dem igen. Gör han inte det så dör någon annan i närheten. I första avsnittet så ser han till att hans första kärlek återuppstår. Problemet är att han inte kan röra henne igen för då dör hon. Visst känns det som om det är väldigt konstruerat men det fungerar riktigt bra. Det påminner även till känslan om Burtons filmer med en kombination av övernaturligt, romantiskt och barnsligt på samma gång.
Döden är även närvarande i världens populäraste TV-serier. I Desperate Housewives berättas hela serien av en kvinna som är död. I många andra TV-serier är det allt mer vanligt att populära karaktärer i serien dör. Detta gäller serier som Sopranos, 24, Lost, OC, Heroes, Prison Break, the Wire och Damages. Med andra ord de TV-serier både unga och kritiker anser vara bäst. Sammanfattningsvis: Döden är i allra högsta grad närvarande i dagens TV dramatik. Vad det säger om vår tid är väl något i högsta grad att diskutera med era elever.

onsdag, februari 27, 2008

Vi fick en fråga om anslag...

Hej, kan man få hjälp med bra tips på anslag? Ska starta ett grupparbete i en åk 8!! /Lotta

Hej Lotta !

Det bästa svaret på den frågan är väl att alla filmer du och eleverna gillar troligtvis har ett bra anslag.
En bra övning efter att ha sett en film är gå tillbaks till de första 4-5 minuterna av filmen ( oftast under förtexterna ) och se efter vilka ledtrådar som lagts ut för alla förstagångstittare.
Att stanna ofta ( gärna med bara sekunders mellanrum ) och analysera ljudbilden, bildstorlekar, bildvinklar, klipptekniker, scenografi, skådespelare, attribut m.m. kan leda hur långt som helst. (Tio ögon ser mer än två.)

Det beror naturligtvis också på vad du är ute efter. Anslagens utformning varierar ju beroende på vilken genre det är och vilken känsla som skall förmedlas eller publiken förberedas för.
"Scream" är ett gammalt ( och ganska långt ) anslag som ligger mitt i genren.
Nyligen DVD-lanserade "The kingdom" är ett fantastiskt anslag i kategorin klassisk grafisk utformning.
Just nu jobbar jag med äldrevården och svenska filmen "En sång för Martin". Fantastiskt anslag som förebådar precis vad som skall hända om man tänker efter lite.

Jobba gärna med Tv-serie anslag. Desperate Houswives är en fantastisk exposé över hemmafruns historia t.ex.

En klassiker i sammanhanget är ju anslaget till "Ice Age" ( samtidigt trailern till filmen ) som är en liten kortfilm med klassisk dramaturgi. Den kommer att dyka upp på Multimediabyrån senare i år i ett material som går under arbetsnamnet "Berättandets grammatik". Där kommer också "Lotto Åke" att bearbetas dramaturgiskt. Reklamfilmen ligger streamad på Multimediabyrån i materialet "Reklamfilmens fantastiska värld".

Jag har en massa andra äldre exempel, och vi ( filmpedagogerna ) närläser alla de filmer vi arbetar aktivt med. Det tar lite tid, men är kul och givande.
Varför inte använda eleverna för att undersöka om anslagen till filmer de väljer fungerar och är effektivt berättade? Det gäller bara att förklara spelreglerna så rullar det av sig självt. Rätt förväntningar är viktigast. Att man undersöker film genom att stoppa konstant går tvärt emot vår upplevelse av vad film är, och kan få hela klasser att stöna högt. MEN om man gör det till en gemensam forskning, detektivarbete eller undersökning så kommer inte bara filmnördarna att jubla.

Fredrik

tisdag, februari 26, 2008

Nedladdningsdebatten – vad är det för lagar och regler som gäller egentligen?

Just nu debatteras nedladdning flitigt i alla medier. Branschorganisationerna inom film, musik och data kräver en skärpning av reglerna. Hur denna skärpning skall se ut är svårare att definiera. De hävdar alla att det finns bra lagliga alternativ, men att med nuvarande lagstiftning så omöjliggörs deras framtid. Nya lagar och regler krävs och behövs.
Jag är beredd att hålla med om att en ny lagstiftning behövs men inte en lagstiftning skriven av branschen utan en skriven av brukarna OCH branschen. Frågan just nu är hur mycket lyssnar lagstiftarna på brukarna av medier? Den lagstiftning vi dag har är inte på långa vägar aktuell. Den var redan rejält inaktuell då den kom till. Vad som krävs är att man kommer upp från skyttegravarna, träffas och faktiskt diskuterar hur lagstiftningen skall se ut, inte enbart från producenternas sida utan även från mottagarnas. Dagens problem är att de regler som berör rörlig bild befinner sig i en gråzon som är enorm. Pratar man med jurister från branschen, från staten eller från universiteten så får man lika många olika svar som de man frågar. Jag överdriver inte nu – de runt 20 jurister vi pratat med ger exakt 20 olika svar. Hur skall man då som t.ex. lärare ha en aning om vilka regler som gäller. Den lagstiftning vi har idag möjliggör enbart visning av några få procent av det rörliga material som finns att tillgå, i alla fall om man skall vara 100% säker på att vara helt laglig.
Kulturministern har sagt att man skall utreda filmavtalet igen. Jag önskar och hoppas att man även kommer se över hur och var film visas idag. Att video- och databranschen inte är med i avtalet är så 1900. De största konsumenterna av film på bio ser ändå majoriteten av sin film på andra medier. Internet och DVD är enormt mycket större källor för filmtittande för dagens unga än bio. Ett nytt filmavtal behövs av flera anledningar. En är faktiskt den att man borde se över i filmavtalet hur rörlig bild kan visas i klassrummet. Det är ALDRIG någon som har undersökt det i de tidigare utredningar jag läst. I andra länder finns faktiskt detta reglerat mellan staten och producenterna. Alltså är det dags för Svenska filminstitutet, Skolverket, Staten m.fl. att verkligen visa på och möjliggöra arbete med rörlig bild i klassrummet. Det är ett måste om inte Sverige skall bli ett medialt u-land som utbildar mediala analfabeter. Många lärare bryter förmodligen mot lagen dagligen, allt för att ha en undervisning som ligger i tiden med dagens ungas behov. Snälla svenska staten – se till att man inte behöver vara kriminell för att följa läroplanen. Ge oss en lagstiftning som är klar och tydlig och som gör det möjligt att arbeta med rörlig bild i klassrummet.

söndag, februari 24, 2008

TV-tips: Bamako – Kunskapskanalen 24/2 och 29/2

På bloggen kunde ni för c:a ett år sedan läsa om bilden av Afrika i ett antal aktuella filmer. Läs här. En av filmerna som omnämndes i den artikeln är den Afrikanska filmen Bamako. En visas nu på SVT-Kunskapskanalen med start 24/2 och repris 29/2. Filmen har vunnit många priser och är en av de mest uppmärksammade filmerna från Afrika på många år. I filmen ställs världsbanken och väst inför domstol för sina brott mot Afrika. Vill ni se Afrika skildrat på ett annat sätt en det traditionella missa inte denna film.

Radiotips: Produkten P1 – 24/2, 1/3, 2/3

Har ni inte haft möjligheten att se Mark Ravenhills enmanspjäs Produkten i Göteborg så ges ni nu chansen att höra den på radio som radioteater. Pjäsen är en monolog där en producent försöker sälja in en ett manus till en skådespelerska. Berättelsen har många vändningar och blir allt mer absurd ju längre teaterstycket fortgår. Allt med Produkten är bra: Jonas Hassen Khemiri översättning är lysande och Robin Stegmar som producenten är makalös. Att Stegmar delvis är känd som Roger i Ica-reklamen ger denna pjäs ytterligare ett djup. Utan att avslöja för mycket av innehållet så kan man med enkelhet diskutera frågor som dramaturgi, retorik, kreativt skapande, stjärnsystemet, kriget mot terrorismen, moral, genus och mycket mer. Lyssna på den live eller i P1:s arkiv.

2007 års bästa skådespelare

I natt är det Oscars. Några skådespelare kommer att vinna priser för sina rollprestationer. Men vilka skådespelare var bäst förra året? För det första, förra året var ett extremt manligt filmår. De bästa berättelserna handlade om män, berättade av män och tog upp manliga problem. Förra årets bästa manliga skådespelare var Josh Brolin. Vem och varför kanske ni undrar? Brolin spelade i tre av förra årets allra bästa filmer – American Gangster, In the Valley of Elah samt No Country for old men. Utöver detta var han även med i Planet Terror. Brolin har utseendet mot sig – han blir oftast typecastad, men 2007 gjorde han verkligen det bästa möjliga med sina roller. Inte minst hans insats i No Country... verkar ha glömts bort i jämförelse med Javier Bardem och Tommy Lee Jones. Så förra årets bästa skådespelare sett över hela året var Josh Brolin. Han hade dock hård konkurrens av både den alltid lika briljante Philip Seymour Hoffman och den unge var magisk i Casey Affleck. Casey AffleckMordet på Jesse James… och spelade skiten ur de övriga etablerade skådespelarna. I Gone Baby Gone gör han samma sak och det är imponerande i en film där han spelar med två av USA:s bästa skådespelare någonsin, Ed Harris och Morgan Freeman. Hoffman var utmärkt i den inte helt gjutna Before the devil knows you’re dead, och i vanlig toppform i Familjen Savage och Charlie Wilson’s War.
Bland kvinnorna är det Cate Blanchett som visat att hon är en stor skådespelerska i mer än en film. Hon har faktiskt möjlighet att vinna oscars för båda dessa roller. I Elizabeth: the Golden Age är det hon som bär upp en inte helt lyckad film. I I’m not there är hon den bästa Dylan-personligheten och det är rätt symptomatiskt för året att årets bästa kvinnliga biroll är en mansroll.
Så även om Daniel Day-Lewis, Bardem, Julie Christie och Blanchett vinner sina skådespelarkategorier så skulle jag inte säga att de var de bästa skådespelarna förra året utan bara de som spelade bäst i en specifik film.