Filmtips: Skolan på bio - tre intressanta skolbio-filmer

I vinter kommer tre stycken filmer som alla utspelar i skolan. Alla tre är intressanta skildringar av främst gruppdynamik. Alla tre är bra filmer – inte bara som skolbio utan som fristående filmer. Filmerna De Ofrivilliga, Die Welle och Mellan väggarna kommer från Sverige, Tyskland och Frankrike och ligger nog verklighetsmässigt närmare den svenska skolan än sina amerikanska motsvarigheter. Alla tre jobbar även just med att ha en betraktande stil som påminner om dokumentären. De ofrivilliga och Mellan murarna skulle man rent utav kalla dramadokumentärer.
De ofrivilliga har vi redan skrivit om på filmpedabloggik – läs här. Kan dock nämnas att de scenerna som utspelar i skolan är mycket intressanta att samtala om i skolan. Om hur teori i klassrummet möter praktisk verklighet utanför klassrummet är spännande att se och diskutera.


Den tyska Die Welle bygger på en amerikansk förlaga – The Wave från 1981. Filmen är dock anpassad till dagens Tyskland och kryddad med kulturella markörer för dagens unga och blir därmed intressant i kulturellt närliggande Sverige. Skulle nazi-diktaturen kunna återkomma i dagens Tyskland? Detta land so levt och gjort upp med sitt arv – eller? Själva har jag i en vänsterförening personligen fått uppleva hur Autokrati fungerar i verkligheten. Det är faktiskt rätt skrämmande att se en film som Die Welle och så tydligt se vilka enkla mekanismer som krävs för att skapa en Autokrati eller diktatur. Filmen är välgjord och välspelad och har massor av intressant att samtala om i klassrummet. Handledning från SFi finns ute nu.
Den franska Mellan väggarna bygger på en bok av Francois Begaudeau som spelar i stort sätt sig själv. Även de andra skådespelarna i filmen kommer från skolan där filmen utspelar sig. Filmen jobbar mycket med långa sekvenser, utan en tydlig dramaturgi och utspelar i befintliga miljöer. Kanske inte det som man tänker elever skulle vara intresserade av men filmen äter sig in i våra medvetanden. Premiär 19 december.



Tre filmer om skolan. Tre filmer som bör arbetas med i skolan. Tre filmer som visar upp andra problem i skolan än de som ofta nämns i debatten.

Hur tänkte ni nu? Om Ipred och copyright i skolan

Så har äntligen det slutliga lagförslaget kring Ipred kommit. Ett väldigt märkligt förslag. Ett förslag som innebär att i stort sätt så kommer allt att fortsätta som förut. Om man nu skall ge privata företag möjlighet att följa nedladdare och ta ut böter så se till att få ett verkligt tufft förslag. Se till att skiv-, film- och TV-bolagen kan skicka ut ett par saftiga böter och det kommer nog att hända saker. En låt – tusen kronor i böter – skicka till 1000 personer och oj vad nedladdningen skulle minska. En tv-serie eller film 2000 i böter, skicka till 1000 personer och nedladdningen skulle verkligen minska. Strunta i om musiken, TV-serien eller filmen är aktuella eller inte. Är det upphovsskyddat – ta ut dryga böter. Vad som helst men inte detta extremt bleka förslag.
Jag hade förhoppning på att Ipred-lagen skulle kunna leda till en ny medieverklighet. En verklighet där det mesta som folk vill ladda ned – finns tillgängligt – enkelt och relativt billigt. Även om filmbranschen hävdar det – så finns inte den verkligheten på långt än. De idag olagliga alternativen, är bättre, fler, snabbare, enklare och mer användarvänliga än de lagliga. I USA där det råder en hårdare lagstiftning kring just nedladdning har faktiskt mediebranschen börjat anpassa sig till medieverkligheten, med gratis TV-serier och filmer, billigt och enkelt att köpa musik, oavsett datorformat. I Sverige finns det idag t.ex. inget lagligt sätt att se på nedladdade populära filmer och TV-serier på en Apple dator.
Vilket för oss in på skolan, i skolans värld bryter man ofta mot svensk copyright lagstiftning. Ofta utan att veta att man gör det. Som arbetandes med media i skolan skulle jag uppskattat om man löste de copyrightproblem som skolan brottas med så att skolorna runt omkring i Sverige skulle bli lagliga. En ny Ipred-lagstiftning skulle kunna leda till en teknikutveckling som även är skolan till gagn. Allt fler kommuner och skolor börjar satsa på en-till-en satsningar där varje elev har en egen dator. Då börjar det här med vad som kan tas ned till datorn och användas där bli alltmer intressant. Musikbranschen som varit utsatta längre än film och TV-branschen har börjat anpassa sig till den nya mediesituationen med lagliga tjänster som Spotify och mobila tjänster där man prenumererar på musik. Spotify är för mig just ett sådant exempel på framtidens lagliga alternativ. Här lyssnar man strömmande på musik – lagligt – gratis med reklam – eller med månads-/endagspass. För samma pris som för en låt på Itunes kan du lyssna på hur många skivor du vill under en dag. Det mesta dagens unga vill lyssna på finns där.
Tänk om skolor kunde lösa en medielicens – för att arbeta med all sorts media i klassrummet. En licens som möjliggjorde arbete med film, TV, musik, foton och texter utan att lärarna hade en gnagande känsla att de nog bryter mot lagen för att följa läroplanen. Vi får se vad som händer i april då Ipred-lagstiftningen träder i kraft. Själv tror jag att allt kommer fortsätta som förut – folk kommer att ladda ned och lärarna fortsätter bryta mot lagen.

Fildelningsdiskussion - men är skolan inbjuden?

Idag möts enligt en artikel i SVD: http://www.svd.se/kulturnoje/nyheter/artikel_1350611.svd
Branschens olika företrädare på justitiedepartementet för att diskutera fildelning. Internetoperatörer, musik- och filmbransch. Jättebra tycker jag, men är skolan inbjuden? Inte det inte. Nu kanske man anser att skolan inte har någonting med fildelning att göra men det har den. Den har massor med det att göra och det ytterst sällan de i, eller runt skolan vet vilka regler som gäller för skolan. De flesta tror nog att det som är möjligt att göra som privatperson är okej att göra i skolan, men så är det inte. Mycket av det material, program och resurser som finns på internet och som elever använder dagligen är olagligt att använda i skolan. Nya lagar är på gång och ingen arbetar för att göra saker som är lagliga i vardagen till lagliga i skolans värld. Att det skiljer sig mycket mellan åsikter om fildelning märks t.ex. i att ungdomsförbunden (de politiker som är närmast sin skolgång) hos de politiska partierna är för fildelning medans i de vanliga partierna är majoriteten emot.
Så varför är det ingen som frågar skolan om vilka problem de möter? För det första är det nästan ingen som vet att skolan har dessa problem – varken skolan eller politikerna. Samtidigt vore det väldigt skönt om man faktiskt skapade en lagstiftning där skolor inte behöver bryta mot lagen för att följa läroplanen. Så det är dags för alla pedagoger att säga att vi faktiskt också är en del branschen vad gäller fildelning och distribution av nya medier. Så kanske vi slipper bryta mot lagen…

Nedladdningsdebatten – vad är det för lagar och regler som gäller egentligen?

Just nu debatteras nedladdning flitigt i alla medier. Branschorganisationerna inom film, musik och data kräver en skärpning av reglerna. Hur denna skärpning skall se ut är svårare att definiera. De hävdar alla att det finns bra lagliga alternativ, men att med nuvarande lagstiftning så omöjliggörs deras framtid. Nya lagar och regler krävs och behövs.
Jag är beredd att hålla med om att en ny lagstiftning behövs men inte en lagstiftning skriven av branschen utan en skriven av brukarna OCH branschen. Frågan just nu är hur mycket lyssnar lagstiftarna på brukarna av medier? Den lagstiftning vi dag har är inte på långa vägar aktuell. Den var redan rejält inaktuell då den kom till. Vad som krävs är att man kommer upp från skyttegravarna, träffas och faktiskt diskuterar hur lagstiftningen skall se ut, inte enbart från producenternas sida utan även från mottagarnas. Dagens problem är att de regler som berör rörlig bild befinner sig i en gråzon som är enorm. Pratar man med jurister från branschen, från staten eller från universiteten så får man lika många olika svar som de man frågar. Jag överdriver inte nu – de runt 20 jurister vi pratat med ger exakt 20 olika svar. Hur skall man då som t.ex. lärare ha en aning om vilka regler som gäller. Den lagstiftning vi har idag möjliggör enbart visning av några få procent av det rörliga material som finns att tillgå, i alla fall om man skall vara 100% säker på att vara helt laglig.
Kulturministern har sagt att man skall utreda filmavtalet igen. Jag önskar och hoppas att man även kommer se över hur och var film visas idag. Att video- och databranschen inte är med i avtalet är så 1900. De största konsumenterna av film på bio ser ändå majoriteten av sin film på andra medier. Internet och DVD är enormt mycket större källor för filmtittande för dagens unga än bio. Ett nytt filmavtal behövs av flera anledningar. En är faktiskt den att man borde se över i filmavtalet hur rörlig bild kan visas i klassrummet. Det är ALDRIG någon som har undersökt det i de tidigare utredningar jag läst. I andra länder finns faktiskt detta reglerat mellan staten och producenterna. Alltså är det dags för Svenska filminstitutet, Skolverket, Staten m.fl. att verkligen visa på och möjliggöra arbete med rörlig bild i klassrummet. Det är ett måste om inte Sverige skall bli ett medialt u-land som utbildar mediala analfabeter. Många lärare bryter förmodligen mot lagen dagligen, allt för att ha en undervisning som ligger i tiden med dagens ungas behov. Snälla svenska staten – se till att man inte behöver vara kriminell för att följa läroplanen. Ge oss en lagstiftning som är klar och tydlig och som gör det möjligt att arbeta med rörlig bild i klassrummet.