Vad gör en bra journalist till en bra journalist? Vad gör en bra journalist till en bra utrikeskorrespondent? Jag har lite åsikter om det där. För mig är en riktigt bra utrikeskorrespondent en sådan som finns på plats innan stora dramatiska saker händer. För mig är en bra utrikeskorrespondent en sådan som finns kvar på plats efter att den stora dramatiska händelsen har skett. För mig är en bra utrikeskorrespondent en sådan som inte bara intervjuar officiella politiker och tjänstemän utan även talar med vanliga människor. För mig är Ryszard Kapuscinski och Robert Fisk den sortens journalister. Vi har faktiskt en likadan i Sverige. Det är inte en man utan en kvinna – det är Maria Persson Löfgren. Hon har under flera år jobbat i Mellanöstern och på senare år i f.d. Sovjetunionen. Som svensk nyhetslyssnare fick vi t.ex. utmärkt rapportering från Tjetjenien, Georgien, Ukraina och från Ryssland – ofta långt innan stora händelser skedde – likaså rapporter efter att de andra journalister lämnat dessa platser.
Är ni Göteborg den 25 mars så kan ni själva få möte denna journalist. Ställa frågor, få reda på hur det är att arbeta som utrikeskorrespondent ofta i krigsområden, varför hon lyckas göra ett så bra journalistiskt jobb som få andra grejar. Hur arbetar man konkret i krigszoner? Hur förhåller man sig till källor och källkritik? Till riskerna? Hur det är att jobba som kvinna i krigszoner? Kom till restaurang Trappan 25 mars kl 19 och möt i mitt tycke Sveriges bästa journalist.
Visar inlägg med etikett journalistik. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett journalistik. Visa alla inlägg
fredag, mars 13, 2009
fredag, september 19, 2008
Vad är egentligen journalistik egentligen och vad skall vi med journalister till? Om folkpartiet, källgranskning, PIM och dagens unga konsumenter.
Slår man upp ordet journalistik på Wikipedia får man denna beskrivning:
”Journalistik kallas framställning, insamling, urval bearbetning och spridning av material inom press, etermedia eller via internet, där innehållet präglas av rapportering från verkliga händelser. De som utövar detta kallas journalister. Skiljer sig från skönlitteratur genom att den gör anspråk på att skildra verkligheten så objektivt och sanningsnära som möjligt.
Journalistik består främst i att rapportera från händelser och att svara på frågorna vad?, var?, när?, vem? och hur? samt gärna även varför?.”
Ingenstans står det att journalister skall granska t.ex. politiker och andra maktpersoner. Det är nog väldigt symptomatiskt exempel på den nya journalistiken. Dagens journalistik sysslar väldigt lite med granskning med undersökande journalistik. Istället rapporterar man mest från händelser, men allra mest tycker journalister själva idag. Det märkliga är att de som läser morgontidningar, lyssnar på t.ex. P1 och tittar på nyheterna på TV nog fortfarande lever i villfarelsen att dessa medier granskar och undersöker. Men gör de verkligen det? Visst kommer det fortfarande avslöjanden och granskande reportage men de är a)oftast i specialprogram (alltså inte själva nyhetssändningen) och b)väldigt få om man ser på hela nyhetsrapporteringen under ett år. Ett sådant avslöjande och exempel på journalistisk granskning har varit programmet Kris i skolan? i P1. Här har man visat på att vår utbildningsminister Jan Björklund ”kanske inte har läst statistik” som Elisabeth Svensson, professor i statistik vid Örebro universitet säger i programmet. Men jag tror faktiskt att Jan Björklund är en skärpt man och visst kan statistik. Vad han också vet och kan är hur modern journalistik fungerar. I den moderna journalistiken kan du nämligen göra som Björklund och räkna med att få journalister om ens några kommer att granska det han verkligen säger. Nu kanske ni protesterar och säger att Björklund ju faktiskt blev granskad av just Kris i skolan?. Det stämmer, men ingen har brytt sig om att granska honom under de 10 år han har hävdat sina uppgifter i media. Det är lite sent nu när a)han är utbildningsminister b)fått även socialdemokraterna att gå på samma linje c)ganska många missar denna nyhet eftersom inte alla lyssnar på P1.
Förra veckan kom det en undersökning om Folkpartiets andra stora profilfråga: vardagsfusket med Försäkringskassan, a-kassan etc. Det visade sig att den undersökning man gjort som kom fram till att 22,5% av föräldrarna fuskar med Vård av sjukt barn (VAB) var lite fel. Man hade fel på 16,5 procentenheter. Professor Sten Johansson sade till GP att det som mest är 6 procent som fuskar. Det är faktiskt inte lite fel men inte kunde väl någon journalist kommit fram till det, utan tog undersökningen på orden att var fjärde föräldrapar fuskar. 16,5% är ju i närheten eller hur? Ungefär som att säga att alla moderata regeringsmedlemmar fuskar med skatt, städhjälp eller licensavgifter. Slår man ut det på hur många som ingått i regeringen som faktiskt erkänt fusk är det faktiskt så att det påståendet är närmare sanningen än vabfuskundersökningen. Därmed är den inte sann – den är falsk, oriktig och helt inkorrekt. Undrar om Sveriges journalister hade upptäckt ett sådant påstående om det kom från någon politiker?
En ännu intressantare sak är att, om man har en lektion om nyhetsgranskning med gymnasieelever i två timmar så lyckas de på 10 minuter plocka sönder och visa på felaktigheten i försäkringskassans rapporter. Detta är något ingen av Sveriges över 15,000 journalister verkar klara av. Alltså det är inget större fel på analysförmågan hos elever i Sverige, bara man ger dem verktygen att granska och undersöka. Tyvärr är det inte sådan undervisning och sådana förmågor som vår utbildningsminister tycker är intressanta. Istället lägger man ner en myndighet som faktiskt sysslat med just precis dessa frågor. En myndighet (Myndigheten för skolutveckling) som just nu håller på att utbilda tiotusentals pedagoger och ge dem IT-kompetens. Utbildningen – PIM (Praktisk It och Mediekompetens) – kommer inte att läggas ned men den kommer inte att se ut som tidigare. Mycket av den kompetens som denna myndighet haft och det material och den pedagogiska hjälp man skapat kommer att försvinna. Istället skall man tydligen satsa på ordning och reda i skolan. Tyvärr har denna myndighet – myndigheten för skolutveckling - varit just den del av skolverket som verkligen jobbat med IT och källgranskningsfrågor.
Detta för oss tillbaka till journalistiken. Just nu håller en enorm förändring att ske i synen på journalistik. Orsakerna är flera men vi kan för enkelhetens skull säga att det är en generationsfråga. Anledningen till varför jag citerade Wikipedia i början är att Wikipedia representerar en ny sorts syn på informationsförmedling. Det är en informationsförmedling där många individer gemensamt skapar värde men även innehåll. Definitionen ovan har flera personer kommit överens om gemensamt eftersom det är deras verklighet. Så länge ingen protesterar mot denna beskrivning blir det även din verklighet (om du använder Wikipedia). Det intressanta i detta är att det är ungefär så här dagens unga ser på journalistik. Att a) det handlar om rapportera, själv tycka och samla in information och b)vi kan faktiskt göra ett bättre jobb själva.
Nyhetsmedia känner sig hotade – de har själva haft monopol på granskning av makten. De granskar allt mer sällan men de vill gärna behålla monopolet. Eftersom de är utbildade journalister så tror de sig veta bättre och att de även kan hantera information bättre än vi andra. Problemet är att många av dagens unga inte håller med. De gör själva ofta journalistiskt arbete. Gör det de får de smisk på fingrarna. Ta det aktuella Arbogamålet. Någon lade ut en offentlig handling, PirateBay visade var den fanns och TV4 visade å sin sida för alla att den fanns. TV4 lyckades flerfaldiga spridandet 100 gånger. PirateBay anklagas för att publicera en offentlig handling. Det har de inte gjort – publicerar gör tidningar. Det unga ofta gör är att själva ta reda på information om det som rapporteras om i media. De gör det i sociala nätverk, via bloggar, peer-to-peer nätverk, sajter som FNA, YouTube m.m. De kollar upp källor – ofta inte angivna av de etablerade medierna. Det är klart att det är ett hot mot journalistiken, de unga gör ju ett jobb dagens journalister inte gör – det kanske är så att journalister måste börja syssla med granskande journalistik igen och inte bara samla ihop information. Dagens unga nöjer sig inte med den journalistik de erbjuds. De börjar vara med och skapa, granska och undersöka själva. Vissa journalister kallar det ett hot mot publicistisk sed och mot det offentliga systemet vi har i Sverige. Ungas sätt att konsumera, producera och granska media idag upplevs som ett hot av journalister och publicister – men är det verkligen det?
”Journalistik kallas framställning, insamling, urval bearbetning och spridning av material inom press, etermedia eller via internet, där innehållet präglas av rapportering från verkliga händelser. De som utövar detta kallas journalister. Skiljer sig från skönlitteratur genom att den gör anspråk på att skildra verkligheten så objektivt och sanningsnära som möjligt.
Journalistik består främst i att rapportera från händelser och att svara på frågorna vad?, var?, när?, vem? och hur? samt gärna även varför?.”
Ingenstans står det att journalister skall granska t.ex. politiker och andra maktpersoner. Det är nog väldigt symptomatiskt exempel på den nya journalistiken. Dagens journalistik sysslar väldigt lite med granskning med undersökande journalistik. Istället rapporterar man mest från händelser, men allra mest tycker journalister själva idag. Det märkliga är att de som läser morgontidningar, lyssnar på t.ex. P1 och tittar på nyheterna på TV nog fortfarande lever i villfarelsen att dessa medier granskar och undersöker. Men gör de verkligen det? Visst kommer det fortfarande avslöjanden och granskande reportage men de är a)oftast i specialprogram (alltså inte själva nyhetssändningen) och b)väldigt få om man ser på hela nyhetsrapporteringen under ett år. Ett sådant avslöjande och exempel på journalistisk granskning har varit programmet Kris i skolan? i P1. Här har man visat på att vår utbildningsminister Jan Björklund ”kanske inte har läst statistik” som Elisabeth Svensson, professor i statistik vid Örebro universitet säger i programmet. Men jag tror faktiskt att Jan Björklund är en skärpt man och visst kan statistik. Vad han också vet och kan är hur modern journalistik fungerar. I den moderna journalistiken kan du nämligen göra som Björklund och räkna med att få journalister om ens några kommer att granska det han verkligen säger. Nu kanske ni protesterar och säger att Björklund ju faktiskt blev granskad av just Kris i skolan?. Det stämmer, men ingen har brytt sig om att granska honom under de 10 år han har hävdat sina uppgifter i media. Det är lite sent nu när a)han är utbildningsminister b)fått även socialdemokraterna att gå på samma linje c)ganska många missar denna nyhet eftersom inte alla lyssnar på P1.
Förra veckan kom det en undersökning om Folkpartiets andra stora profilfråga: vardagsfusket med Försäkringskassan, a-kassan etc. Det visade sig att den undersökning man gjort som kom fram till att 22,5% av föräldrarna fuskar med Vård av sjukt barn (VAB) var lite fel. Man hade fel på 16,5 procentenheter. Professor Sten Johansson sade till GP att det som mest är 6 procent som fuskar. Det är faktiskt inte lite fel men inte kunde väl någon journalist kommit fram till det, utan tog undersökningen på orden att var fjärde föräldrapar fuskar. 16,5% är ju i närheten eller hur? Ungefär som att säga att alla moderata regeringsmedlemmar fuskar med skatt, städhjälp eller licensavgifter. Slår man ut det på hur många som ingått i regeringen som faktiskt erkänt fusk är det faktiskt så att det påståendet är närmare sanningen än vabfuskundersökningen. Därmed är den inte sann – den är falsk, oriktig och helt inkorrekt. Undrar om Sveriges journalister hade upptäckt ett sådant påstående om det kom från någon politiker?
En ännu intressantare sak är att, om man har en lektion om nyhetsgranskning med gymnasieelever i två timmar så lyckas de på 10 minuter plocka sönder och visa på felaktigheten i försäkringskassans rapporter. Detta är något ingen av Sveriges över 15,000 journalister verkar klara av. Alltså det är inget större fel på analysförmågan hos elever i Sverige, bara man ger dem verktygen att granska och undersöka. Tyvärr är det inte sådan undervisning och sådana förmågor som vår utbildningsminister tycker är intressanta. Istället lägger man ner en myndighet som faktiskt sysslat med just precis dessa frågor. En myndighet (Myndigheten för skolutveckling) som just nu håller på att utbilda tiotusentals pedagoger och ge dem IT-kompetens. Utbildningen – PIM (Praktisk It och Mediekompetens) – kommer inte att läggas ned men den kommer inte att se ut som tidigare. Mycket av den kompetens som denna myndighet haft och det material och den pedagogiska hjälp man skapat kommer att försvinna. Istället skall man tydligen satsa på ordning och reda i skolan. Tyvärr har denna myndighet – myndigheten för skolutveckling - varit just den del av skolverket som verkligen jobbat med IT och källgranskningsfrågor.
Detta för oss tillbaka till journalistiken. Just nu håller en enorm förändring att ske i synen på journalistik. Orsakerna är flera men vi kan för enkelhetens skull säga att det är en generationsfråga. Anledningen till varför jag citerade Wikipedia i början är att Wikipedia representerar en ny sorts syn på informationsförmedling. Det är en informationsförmedling där många individer gemensamt skapar värde men även innehåll. Definitionen ovan har flera personer kommit överens om gemensamt eftersom det är deras verklighet. Så länge ingen protesterar mot denna beskrivning blir det även din verklighet (om du använder Wikipedia). Det intressanta i detta är att det är ungefär så här dagens unga ser på journalistik. Att a) det handlar om rapportera, själv tycka och samla in information och b)vi kan faktiskt göra ett bättre jobb själva.
Nyhetsmedia känner sig hotade – de har själva haft monopol på granskning av makten. De granskar allt mer sällan men de vill gärna behålla monopolet. Eftersom de är utbildade journalister så tror de sig veta bättre och att de även kan hantera information bättre än vi andra. Problemet är att många av dagens unga inte håller med. De gör själva ofta journalistiskt arbete. Gör det de får de smisk på fingrarna. Ta det aktuella Arbogamålet. Någon lade ut en offentlig handling, PirateBay visade var den fanns och TV4 visade å sin sida för alla att den fanns. TV4 lyckades flerfaldiga spridandet 100 gånger. PirateBay anklagas för att publicera en offentlig handling. Det har de inte gjort – publicerar gör tidningar. Det unga ofta gör är att själva ta reda på information om det som rapporteras om i media. De gör det i sociala nätverk, via bloggar, peer-to-peer nätverk, sajter som FNA, YouTube m.m. De kollar upp källor – ofta inte angivna av de etablerade medierna. Det är klart att det är ett hot mot journalistiken, de unga gör ju ett jobb dagens journalister inte gör – det kanske är så att journalister måste börja syssla med granskande journalistik igen och inte bara samla ihop information. Dagens unga nöjer sig inte med den journalistik de erbjuds. De börjar vara med och skapa, granska och undersöka själva. Vissa journalister kallar det ett hot mot publicistisk sed och mot det offentliga systemet vi har i Sverige. Ungas sätt att konsumera, producera och granska media idag upplevs som ett hot av journalister och publicister – men är det verkligen det?
måndag, april 07, 2008
Nyheter 2.0
Nyheter kommer inom en kort framtid inte att se ut som vi är vana vid. Fråga bara era lärare om hur de ser på nyheter och vad som är nyheter. Gränserna mellan hårda nyhetsförmedlare och andra nyhetsförmedlare håller i hög fart på att suddas ut. Idag kan sociala nätverk, bloggar, podcasts, youtube och streamade sändningar vara våra elevers nyhetskanaler. Dessa frågor har de senaste veckorna diskuterats i flera olika radioprogram i P1. Lyssna och få bättre koll på hur framtidens nyheter kommer att se ut redan nu.
Lyssna på:
Publicerat:
USA-rapport: Mediernas kris allt djupare trots att publiken bara ökar
http://www.sr.se/cgi-bin/P1/program/index.asp?programID=2792
Klarar svensk press att ta betalt för nätet?
http://www.sr.se/webbradio/?Type=db&Id=1089752
Medierna:
Privat public service och betalt debattutrymme
http://www.sr.se/cgi-bin/P1/program/index.asp?programID=2795
Om nedladdning och pengar:
http://www.sr.se/webbradio/?Type=broadcast&Id=1069619&isBlock=1
Vetenskapsradion - Forum:
Fenomenet YouTube
http://www.sr.se/cgi-bin/p1/program/sandningsarkiv.asp?programID=1302
Samtal med Pelle Snickars på Statens ljud- och bildarkiv
Lyssna på:
Publicerat:
USA-rapport: Mediernas kris allt djupare trots att publiken bara ökar
http://www.sr.se/cgi-bin/P1/program/index.asp?programID=2792
Klarar svensk press att ta betalt för nätet?
http://www.sr.se/webbradio/?Type=db&Id=1089752
Medierna:
Privat public service och betalt debattutrymme
http://www.sr.se/cgi-bin/P1/program/index.asp?programID=2795
Om nedladdning och pengar:
http://www.sr.se/webbradio/?Type=broadcast&Id=1069619&isBlock=1
Vetenskapsradion - Forum:
Fenomenet YouTube
http://www.sr.se/cgi-bin/p1/program/sandningsarkiv.asp?programID=1302
Samtal med Pelle Snickars på Statens ljud- och bildarkiv
fredag, april 04, 2008
Borat – journalistik
För många var filmen Borat ett populärkulturellt fenomen och inte så mycket mer. Har man läst vår handledning så har man förstått att den är så mycket mer. I en av flera stämningar i USA mot filmen har domaren kommit fram till att filmen har ett nyhetsvärde och "The movie challenges its viewers to confront, not only the bizarre and offensive Borat character himself, but the equally bizarre and offensive reactions he elicits from 'average' Americans,". Domaren kom även fram till filmen fungerar som en kommentar till mänskligt beteende (källa imdb.com). Det känns nästan som domaren i fråga läst min handledning. Om du inte gjort det kan du göra det här.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
