Visar inlägg med etikett Pans Labyrint. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Pans Labyrint. Visa alla inlägg

tisdag, december 15, 2009

00-talets bästa filmer + sajttips: www.nollnollfilm.se +Mikaels egen lista




Yepp, det är den tiden på året att sammanfatta 00-talets bästa filmer. Det finns även andra som gör och den bästa svenska sajten för detta är tveklöst:

http://www.nollnollfilm.se/

här kan ni läsa individuella listor från kritiker, filmare, bloggare m.m. men även en stor lång lista över 00-talets bästa filmer framställd av de olika listorna. Tänkte därför passa på att så här innan jul sammanställa en egen lista över de 10 filmer jag, Mikael Kowalski, tyckte var bäst under 00-talet. Har inte att göra med om de fungerar bra i skolan eller annat som har med pedagogik att göra. Detta är de 10 filmer jag själv tyckte var bäst under 00-talet.













1. Guds stad

2. Amelie – från Montmartre

3. Pans labyrint

4. Waltz with Bashir

5. There will be blood

6. The wrestler

7. Fjärilen i bikupan

8. Squid and the whale

9. 4 månader, 3 veckor och 2 dagar

10. Yi-Yi – ensam tillsammans

En sista liten sak, 00-talet har varit ett riktigt bra filmdecennium – ett av de allra bästa någonsin. Att enbart göra en topp 10 var svårt det var väldigt många väldigt bra filmer som inte kom med…

Med detta – God jul och ett gott nytt år så återkommer filmpedabloggik 2010…

söndag, april 13, 2008

Existentiell filmfestival dag 1

Filmpedabloggik befinner sig i Falun och gör Existentiell filmfestival

Första dagen såg jag om Pans Labyrint med en efterföljande diskussion med Sven Lindqvist, Ylva Axelson, Gunnar Ternhag och Malin Lagergren som moderator. Diskussionen efteråt blev rätt intressant av flera anledningar. De som var med i samtalet hade alla väldigt olika synsätt på filmen. Ternhag hade en filmteknisk och speciellt än musik och ljudmässig analys av filmen. Kul att faktiskt någon även kan tala om hur det är tänkt att filmerna skall upplevas tekniskt och inte bara existentiellt. Sven Lindqvist som uppenbarligen inte kan något om film analyserade filmen utifrån ett marxistiskt synsätt vilket gjorde att han ansåg att filmen var dålig men att det var bra att man i Spanien börjat göra upp med fascismen. Han talade även om festivalens tema rädsla, även om han inte gjorde det utifrån filmen. Allra mest intressant var ändå Ylva Axelssons psykologiska analys. Det var en analys som tolkade filmen utifrån sin genre och hon gav publiken många nycklar utifrån hennes symboltolkningserfarenhet. Hennes analys är även den som ligger närmast filmskaparen Del Toros egna åsikter som han uttrycker dem på extramaterialet.

Därefter följde Du levande. Filmvisningen var mer än fullsatt och därefter höll arrangören Tomas Axelsson ett samtal med Göran Rosenberg, Annika Borg och regissören själv, Roy Andersson. Att sätta två så bildande och klart tänkande människor som Rosenberg och Borg för att ge reflektioner över Anderssons film visade sig vara dunderbra. Det blev en perfekt balans mellan små och stora frågor där samtalet låg i linje med Du Levande. Det var ett samtal om livet i stort, sett med allvar, sorg och inte minst humor som berörde både det poetiska som det väldigt socialt konkreta. Att ha ”facit” där i form av Roy Andersson själv gav en extra dimension.
Samtalen fortsatte sedan under middag och de två sista filmalternativen ett kortfilmspaket och Batman Begins.