Vi fick en fråga om anslag...

Hej, kan man få hjälp med bra tips på anslag? Ska starta ett grupparbete i en åk 8!! /Lotta

Hej Lotta !

Det bästa svaret på den frågan är väl att alla filmer du och eleverna gillar troligtvis har ett bra anslag.
En bra övning efter att ha sett en film är gå tillbaks till de första 4-5 minuterna av filmen ( oftast under förtexterna ) och se efter vilka ledtrådar som lagts ut för alla förstagångstittare.
Att stanna ofta ( gärna med bara sekunders mellanrum ) och analysera ljudbilden, bildstorlekar, bildvinklar, klipptekniker, scenografi, skådespelare, attribut m.m. kan leda hur långt som helst. (Tio ögon ser mer än två.)

Det beror naturligtvis också på vad du är ute efter. Anslagens utformning varierar ju beroende på vilken genre det är och vilken känsla som skall förmedlas eller publiken förberedas för.
"Scream" är ett gammalt ( och ganska långt ) anslag som ligger mitt i genren.
Nyligen DVD-lanserade "The kingdom" är ett fantastiskt anslag i kategorin klassisk grafisk utformning.
Just nu jobbar jag med äldrevården och svenska filmen "En sång för Martin". Fantastiskt anslag som förebådar precis vad som skall hända om man tänker efter lite.

Jobba gärna med Tv-serie anslag. Desperate Houswives är en fantastisk exposé över hemmafruns historia t.ex.

En klassiker i sammanhanget är ju anslaget till "Ice Age" ( samtidigt trailern till filmen ) som är en liten kortfilm med klassisk dramaturgi. Den kommer att dyka upp på Multimediabyrån senare i år i ett material som går under arbetsnamnet "Berättandets grammatik". Där kommer också "Lotto Åke" att bearbetas dramaturgiskt. Reklamfilmen ligger streamad på Multimediabyrån i materialet "Reklamfilmens fantastiska värld".

Jag har en massa andra äldre exempel, och vi ( filmpedagogerna ) närläser alla de filmer vi arbetar aktivt med. Det tar lite tid, men är kul och givande.
Varför inte använda eleverna för att undersöka om anslagen till filmer de väljer fungerar och är effektivt berättade? Det gäller bara att förklara spelreglerna så rullar det av sig självt. Rätt förväntningar är viktigast. Att man undersöker film genom att stoppa konstant går tvärt emot vår upplevelse av vad film är, och kan få hela klasser att stöna högt. MEN om man gör det till en gemensam forskning, detektivarbete eller undersökning så kommer inte bara filmnördarna att jubla.

Fredrik

Nedladdningsdebatten – vad är det för lagar och regler som gäller egentligen?

Just nu debatteras nedladdning flitigt i alla medier. Branschorganisationerna inom film, musik och data kräver en skärpning av reglerna. Hur denna skärpning skall se ut är svårare att definiera. De hävdar alla att det finns bra lagliga alternativ, men att med nuvarande lagstiftning så omöjliggörs deras framtid. Nya lagar och regler krävs och behövs.
Jag är beredd att hålla med om att en ny lagstiftning behövs men inte en lagstiftning skriven av branschen utan en skriven av brukarna OCH branschen. Frågan just nu är hur mycket lyssnar lagstiftarna på brukarna av medier? Den lagstiftning vi dag har är inte på långa vägar aktuell. Den var redan rejält inaktuell då den kom till. Vad som krävs är att man kommer upp från skyttegravarna, träffas och faktiskt diskuterar hur lagstiftningen skall se ut, inte enbart från producenternas sida utan även från mottagarnas. Dagens problem är att de regler som berör rörlig bild befinner sig i en gråzon som är enorm. Pratar man med jurister från branschen, från staten eller från universiteten så får man lika många olika svar som de man frågar. Jag överdriver inte nu – de runt 20 jurister vi pratat med ger exakt 20 olika svar. Hur skall man då som t.ex. lärare ha en aning om vilka regler som gäller. Den lagstiftning vi har idag möjliggör enbart visning av några få procent av det rörliga material som finns att tillgå, i alla fall om man skall vara 100% säker på att vara helt laglig.
Kulturministern har sagt att man skall utreda filmavtalet igen. Jag önskar och hoppas att man även kommer se över hur och var film visas idag. Att video- och databranschen inte är med i avtalet är så 1900. De största konsumenterna av film på bio ser ändå majoriteten av sin film på andra medier. Internet och DVD är enormt mycket större källor för filmtittande för dagens unga än bio. Ett nytt filmavtal behövs av flera anledningar. En är faktiskt den att man borde se över i filmavtalet hur rörlig bild kan visas i klassrummet. Det är ALDRIG någon som har undersökt det i de tidigare utredningar jag läst. I andra länder finns faktiskt detta reglerat mellan staten och producenterna. Alltså är det dags för Svenska filminstitutet, Skolverket, Staten m.fl. att verkligen visa på och möjliggöra arbete med rörlig bild i klassrummet. Det är ett måste om inte Sverige skall bli ett medialt u-land som utbildar mediala analfabeter. Många lärare bryter förmodligen mot lagen dagligen, allt för att ha en undervisning som ligger i tiden med dagens ungas behov. Snälla svenska staten – se till att man inte behöver vara kriminell för att följa läroplanen. Ge oss en lagstiftning som är klar och tydlig och som gör det möjligt att arbeta med rörlig bild i klassrummet.

TV-tips: Bamako – Kunskapskanalen 24/2 och 29/2

På bloggen kunde ni för c:a ett år sedan läsa om bilden av Afrika i ett antal aktuella filmer. Läs här. En av filmerna som omnämndes i den artikeln är den Afrikanska filmen Bamako. En visas nu på SVT-Kunskapskanalen med start 24/2 och repris 29/2. Filmen har vunnit många priser och är en av de mest uppmärksammade filmerna från Afrika på många år. I filmen ställs världsbanken och väst inför domstol för sina brott mot Afrika. Vill ni se Afrika skildrat på ett annat sätt en det traditionella missa inte denna film.

Radiotips: Produkten P1 – 24/2, 1/3, 2/3

Har ni inte haft möjligheten att se Mark Ravenhills enmanspjäs Produkten i Göteborg så ges ni nu chansen att höra den på radio som radioteater. Pjäsen är en monolog där en producent försöker sälja in en ett manus till en skådespelerska. Berättelsen har många vändningar och blir allt mer absurd ju längre teaterstycket fortgår. Allt med Produkten är bra: Jonas Hassen Khemiri översättning är lysande och Robin Stegmar som producenten är makalös. Att Stegmar delvis är känd som Roger i Ica-reklamen ger denna pjäs ytterligare ett djup. Utan att avslöja för mycket av innehållet så kan man med enkelhet diskutera frågor som dramaturgi, retorik, kreativt skapande, stjärnsystemet, kriget mot terrorismen, moral, genus och mycket mer. Lyssna på den live eller i P1:s arkiv.

2007 års bästa skådespelare

I natt är det Oscars. Några skådespelare kommer att vinna priser för sina rollprestationer. Men vilka skådespelare var bäst förra året? För det första, förra året var ett extremt manligt filmår. De bästa berättelserna handlade om män, berättade av män och tog upp manliga problem. Förra årets bästa manliga skådespelare var Josh Brolin. Vem och varför kanske ni undrar? Brolin spelade i tre av förra årets allra bästa filmer – American Gangster, In the Valley of Elah samt No Country for old men. Utöver detta var han även med i Planet Terror. Brolin har utseendet mot sig – han blir oftast typecastad, men 2007 gjorde han verkligen det bästa möjliga med sina roller. Inte minst hans insats i No Country... verkar ha glömts bort i jämförelse med Javier Bardem och Tommy Lee Jones. Så förra årets bästa skådespelare sett över hela året var Josh Brolin. Han hade dock hård konkurrens av både den alltid lika briljante Philip Seymour Hoffman och den unge var magisk i Casey Affleck. Casey AffleckMordet på Jesse James… och spelade skiten ur de övriga etablerade skådespelarna. I Gone Baby Gone gör han samma sak och det är imponerande i en film där han spelar med två av USA:s bästa skådespelare någonsin, Ed Harris och Morgan Freeman. Hoffman var utmärkt i den inte helt gjutna Before the devil knows you’re dead, och i vanlig toppform i Familjen Savage och Charlie Wilson’s War.
Bland kvinnorna är det Cate Blanchett som visat att hon är en stor skådespelerska i mer än en film. Hon har faktiskt möjlighet att vinna oscars för båda dessa roller. I Elizabeth: the Golden Age är det hon som bär upp en inte helt lyckad film. I I’m not there är hon den bästa Dylan-personligheten och det är rätt symptomatiskt för året att årets bästa kvinnliga biroll är en mansroll.
Så även om Daniel Day-Lewis, Bardem, Julie Christie och Blanchett vinner sina skådespelarkategorier så skulle jag inte säga att de var de bästa skådespelarna förra året utan bara de som spelade bäst i en specifik film.

TV-tips: Oscar-galan och saker ni säkert inte visste om den samma

Ofta när jag pratar Oscars med folk som skriver om film eller själva arbetar med film så är okunskapen om hur det här med Oscars fungerar enorm.
För det första, priset delas ut av Academy of Motion Picture Arts and Sciences (AMPAS). Det är en akademi bestående av filmarbetare inom olika gebit. Akademin består av c:a 6500 medlemmar från c:a 34 olika länder men de flesta är amerikaner. Medlemmarna bjuds in av de olika avdelningarna inom vilka de jobbar (du kan bara tillhöra en). Oftast innebär en Oscarsnominering i de vanliga kategorierna (inte bästa utländska film) att man blir inbjuden.
Nomineringarna går till som så här. Medlemmarna nominerar inom de kategorier de själva arbetar, samt att alla nominerar till bästa film. Det finns dock kategorier som nomineras av en liten grupp medlemmar som t.ex. dokumentär, bästa utländska film, kortfilmer etc. Detta innebär att om man blir nominerad till bästa manus innebär det att akademins manusförfattare anser att man skrivet ett av det årets 10 bästa manus. Detta innebär att en nominering anses vara av högt värde för de nominerade därför att de är nominerade av de allra bästa i sitt fält. När sedan nomineringarna är klara kan man rösta på nästan alla kategorier. Vissa kategorier som dokumentär och bästa utländska film kräver att du har sett alla de nominerade. Ni kanske frågar er hur kan alla i akademin verkligen se alla övriga filmer och veta vad som gör dem bra i sitt fält? De får en hel del hjälp på traven kan man säga. De flesta filmbolag skickar ut DVD:er till alla akademins medlemmar och talar om på skivorna vilka som de först anser bör nomineras och/eller vilka som är nominerade från filmerna. Man skickar även ut specialskivor i kategorier som musik, specialeffekter och ljud så man kan se och höra vad som utmärker de nominerade i de berörda kategorierna. Alla dessa DVD:er har sedan en tendens att hitta till illegala nedladdningssajter. Bolagen skickar även ut manus så att man faktiskt kan läsa manuset vilket ha omöjliggjort en nominering/vinst för Du Levande då det inte fanns något direkt manus till den filmen. Apropå Du levande så är den märkligaste kategorin den för Bästa utländska film eller som det borde vara bästa icke-engelskspråkiga film. För den kategorin har haft en enorm massa konstigheter för sig på sistone. Filmer har inte blivit nominerade för att det inte funnits ett filminstitut i landet som nominerade (Palestina och filmen Divine Intervention), filmer har blivit strukna för att de pratade på annat språk än det som talas i landet som nominerar (Italienska Private, Israeliska Polisorkestern som kom bort) och den allra märkligaste strykningen på senare tid: Lust, Caution som inte ansågs Taiwanesisk nog. De pratar kantonesiska och mandarin och den utspelar sig i Kina inte Taiwan. Det är de inhemska länderna som nominerar en film som måste haft inhemsk premiär och nomineras innan 30 september. Därför släpps filmer som man tänkt sig skall kunna bli kandidater på svenska biografer i augusti/september. I år blev alltså Du levande utvald. Sedan är det så att för att rösta i den kategorin finns det speciella visningar där man kan rösta eller om man kommer från utlandet anses man även kunna rösta.
Jag skall inte säga hur men jag har själv faktiskt varit med och röstat på Oscars.
Årets spektakel sänds på Kanal 9 med start 02.00 på söndag natt (25 februari). Årets värd är Jon Stewart, från the Daily Show som ni kunnat läsa om en hel del på bloggen. Förra gången han var värd var det en hel del riktigt roliga politiska skämt och med tanke på presidentval och många filmers teman i år så lär det bli bra även i år. Spela in eller se live – det brukar finnas en hel del intressant att använda i medieundervisning.

Utlämnad – en fråga om tortyr

Det är sällan en film kommer så rätt i tiden som Utlämnad gör just nu. Som vi skrivit tidigare på filmpedabloggik gick inte filmen något vidare i sitt eget hemland USA. Tortyrfrågan är just nu het, inte minst i svenska medier. På ledarsidan i DN och på debattsidan i Svd tas tortyrfrågan upp utifrån filmen Utlämnad. Det de båda har gemensamt är att de fördömer alla sorters tortyr. I Sverige har vi en ganska tydlig bild av att tortyr alltid är av ondo – det är en syn som delas med filmskaparen till Utlämnad. Det är nämligen väldigt tydligt i filmen att tortyr inte kan vara av godo. I USA är svaret att inte lika tydligt och enkelt. Det finns en stor och intressant fråga om synen på tortyr som inte tas upp i filmen, nämligen om man får fram information via tortyr som kan rädda andras liv – kan den vara av godo? Eller är tortyr alltid av ondo, i DN och Svd hävdar man det. Jag är benägen att hålla med dem men stora delar av det amerikanska och brittiska folket håller inte med. Man kan fråga sig varför? En känd radiotalk-showkvinna (Laura Ingraham) sade på Fox news att amerikaner stödjer tortyr – amerikaner älskar 24 och det är så nära man kommer en folkomröstning i frågan. Tankekedjan bakom det resonemanget är duktigt dumt men det finns något bakom det resonemanget. TV-serien 24 har nämligen normaliserat tortyr för många amerikaner. Den visar nämligen i nästan varenda avsnitt att tortyr leder till resultat. I en artikel i the New Yorker visas rätt tydligt att det faktiskt är ett av syftena med 24, att göra en TV-serie som stödjer Bush administrationens syns på hur ett krig mot terrorn skall bekämpas. Om tittarsiffror är något att gå efter så är det rätt tydligt att amerikaner hellre väljer 24 än Utlämnad. Varför amerikaner kan så lite och bryr sig så lite om sitt lands uppenbara brott mot Genèvekonventionen blir uppenbart när man ser klipp från the Daily Show som dessa. De visar helt enkelt hur amerikanska makthavare ljuger, ändrar ords innebörd efter vad som passar dem och ibland helt enkelt struntar i att de bryter mot Genèvekonventionen. I filmen så hamnar utlämnandet och tortyren på första sidorna i tidningen, det gör det inte i verklighetens USA. De flesta amerikaner vet helt enkelt inte att deras regering torterar och utlämnar folk. I Sverige är det lätt att vara kritisk mot sin egen regering som gjort detta då det var stora nyheter i TV men även tidningar, internet och radio. Men tycker verkligen svenskar att tortyr alltid är förkastligt? Utlämnad är en bra film för diskussioner om tortyr coh mänskliga rättigheter. Men glöm inte att fråga era elever frågan som filmen inte ens vågar ställa, nämligen: är tortyr försvarbart om det kan rädda andra människors liv? eller ställ den så här: Anser ni att tortyr är okej om informationen därifrån skulle rädda tusentalet människor där ni bor? Svaret är nog inte så givet som tidningsskribenter och lärare tror. Utifrån det kan ni ha en riktigt spännande diskussion om värdegrund och moral i klassrummet.

TV-tips: The Daily Show

Grattis alla ni som har Kanal 9. Nu kan ni hänga med i den amerikanska politiken igen.Kanal 9 har nämligen börjat sända the Daily show som förut gick på Canal+. Det är ett TV-program som visat sig i undersökningar vara en av de bästa nyhetskällorna i USA. För er som inte känner till programmet så är det ett humorprogram som driver med nyheter. De visar upp andra nyheter och kommenterar dessa. Så nu har ni möjlighet att visa upp klipp och sekvenser från the Daily show med svensk text. Det är nämligen så att detta TV-program är utmärkt att använda för att diskutera olika ämnen som berör politik och media. Har ni inte möjlighet att se Kanal 9 har Daily Show numera en väldigt bra webbplats där även det briljanta Colbert Report finns. På Indecision 2008 kommer ni förmodligen få den kanske bästa rapporteringen från det amerikanska presidentvalet, med all säkerhet den roligaste.

Filmmusiktips: Control, I’m not there och There will be blood

Just nu finns det tre riktigt bar soundtracks ute. Musiken till Control innehåller mycket av Joy division men även andra artister som David Bowie, New Order och Brian Eno. Ett utmärkt lyssningsval för er som blev tagna av filmen men även för er som vill lära känna ett av musikhistoriens mest inflytelserika band.



Gillar ni inte Bob Dylan? Personligen har jag svårt då han själv sjunger. Därför är soundtracket till I’m not there så bra. Här får man tolkningar av Dylans sånger av hela USA:s indiemusikelit. Därmed slipper man Dylans bräkande och kan faktiskt höra och uppleva hur bra låtar han skrivit. Lite som filmen, man får uppleva Dylan genom tolkningar av andra, ett mycket smart soundtrack.


Let there be blood har jag inte sett (men är övertygad om att den är mästerlig). Soundtracket har jag hört och det är helt fantastiskt. Radioheads Jonny Greenwood har gjort musiken samt tolkat och arrangerat annan musik till en skiva som fungerar alldeles utmärkt utan bilder, men säkert gör sitt jobb till filmen med. Atmosfäriskt är nog det mest passande ordet för skivan.

Hear no evil, see no evil om amerikaners syn på kriget i Irak

Under det senaste året har det kommit flera filmer från USA som berör kriget i Irak och kriget mot terrorismen. En del av dessa är spelfilmer, en del är dokumentärer. Filmerna vi pratar om är spelfilmerna: Utlämnad, In the valley of elah, Redacted, Lejon och Lamm samt dokumentärerna No end in sight och Ghosts of Abu Ghraib. Flera av dem hittar nu till svenska biografer. Ingen av dessa filmer har fungerat vidare bra på hemmaplan i USA. Orsakerna är flera, en är att de har fördömts kraftigt och högljutt av många i amerikanska media. Främsta anledningen är nog den att man i USA faktiskt inte vill diskutera kriget utifrån moraliska och etiska perspektiv, vilket filmerna gör. En intressant insyn i debatten kring filmerna är att gå in på forumen för dessa filmer på imdb.com och se vad som skrivs om dem. Det är ofta heta politiska debatter kring dessa filmer. Det intressanta är att de ytterst sällan man diskuterar själva sakinnehållet i filmerna. Följer man presidentkandidatsdebatten i USA är det samma sak. Man diskuterar ett eventuellt tillbakadragande från Irak utifrån främst ekonomiska termer, inte moraliska. Är det moraliskt försvarbart att lämna Irak nu? Är det ekonomiskt? Ekonomiskt är det definitivt försvarbart, kriget kostar amerikanska skattebetalare en hel del och de amerikanska bolagen i Irak kommer att tjäna biljarder i många år framöver oavsett om kostsamma amerikanska soldater och företag är där eller inte. Av moraliska skäl? Inte lika enkelt, det kan vara lite svårt att förklara all den skadegörelse man orsakar i Irak i moraliska termer. Ännu svårare blir det då man som i filmerna ovan faktiskt får se övergreppen som riktas mot främst civila. Det måste vara svårt för många amerikaner att se sig själva som förövare. I alla filmerna ovan är de nämligen förövare. Inte alla amerikaner, i alla filmerna finns det goda amerikaner men staten och dess armé och underrättelsetjänst begår övergrepp mor mänskligheten. Detta är nog något de flesta amerikaner inte vill veta. Filmtiteln In the valley of Elah syftat på det – att amerikaner ser sig som David (som slogs i the valley of Elah/ Terebintdalen på svenska)men att de i själva verket är Goljat. In the Valley och elah och Redacted tar också upp vad som händer med de amarikanska soldaterna då de slåss i ett krig de själva inte förstår orsakerna till.
Så fort någon tidningsartikel nämner att USA torterar folk så kommer bortförklaringar som: att Amerikaner gör inte detta (något som sägs av Meryl Streeps karaktär i Utlämnad), att man torterar inte fångar utan detainees (se detta lysande klipp från the daily show som exempel på detta), kränka en människas mänskliga värde är helt okej om det räddar flera andra (TV-serien 24 är ett utmärkt exempel på detta tänkande) samt att allt sådant prat är ett hot mot national security/nationel säkerhet (som syns även i filmer som Simpsons och the Bourne Ultimatum). Det hela kommer ändå ner till detta: så länge man slipper se, eller läsa om problemet så finns det inte. Alla filmerna ovan visar upp det nog många amerikaner inte vill se och veta om. Det är lite som bilden av aporna som håller för ögon, öron och mun. Det är nog också orsakerna till varför filmerna inte går något vidare, för som Al Gore säger om miljön – vet folk att detta är sant kan man inte längre blunda för konsekvenserna och ej heller låta bli att agera. Alla filmerna ovan kommer att gå på svenska biografer (eller har redan gått), No end in sight visas ibland på SVT och Ghosts of Abu ghraib visas på Canal+. Handledning kommer till Utlämnad. I februaris nummer av Sight and Sound disukuteras Irakkriget på film.

Lästips: Wired

Nu har tidningen Wired kommit med ett nytt toppen nummer som man bara skall läsa om man är medieintresserad. Numret har 4 rikitgt intressanta artiklar. En är en intervju med filmskaparen Michel Gondry om hans nya film Be Kind Rewind som verkar väldigt spännande. En är om hur den nya sortens marknadsföring ser ut, en marknadsföring som kräver flera deltagare, interaktion och en sorts spelande. Det hela kallas ARG:s (Alternate reality games) och artikeln tar sitt ursprung från marknadsföringen av Nine Inch Nails nya skiva. Kom ihåg var ni läste det först. De två artiklar som däremot borde vara obligatorisk läsning för alla som är intresserade av frågor om digital distribution, nedladdning och framtidens medier är skrivna av David Byrne. I den ena pratar han med Radioheads sångare om deras experiment att låta folk betala vad de ansåg att Radioheads nya skiva var värd när de laddade ned den. I den andra artikeln diskuterar Byrne vad musik är (faktiskt inte givet för de flesta) och hur artister kan distribuera och tjäna pengar på sin musik. Fältet är väldigt brett och för att sammanfatta lite kort Multinationella företag och indirekt staters synsätt är inte det som alltid är bäst för kreatörerna. Ibland kan det faktiskt vara tvärtom. Mycket läsvärt och man bara önskar att någon skriver en liknande artikel om film och TV som visar upp hur förhållande ser ut i dessa branscher.
Ni kan läsa artiklarna på nätet om ni vill - ni finner dem här:
http://www.wired.com/wired/issue/16-01/
En liten extra bonus för er lärare är att huvudartikeln i numret handlar om hur man kan bygga bränsle-effektiva bilar. I dessa tider av hållbar utveckling är det mycket spännande läsning.

Ping-pongkingen som skolbio?

Hur bra är Ping-pongkingen? Passar den som skolbio? Efter att själv sett denna film alla runtomkring mig som gör film, skriver om film eller arbetar med filmpedagogik anser så fantastisk så undrar jag lite varför? För jag håller faktiskt med de amerikanska filmrecensenterna – filmen är för mycket form, vilket kommer i vägen för innehållet. Det är mycket snyggt gjort, bra spelat och säker dialog…men…det berör mig inte nämnvärt trots att det borde det. Lite påminner det om Wes Anderssons filmer som är jättesmarta, snygga, välspelade och fulla med smarta repliker men rätt känslokalla. Att Ping-pongkingen är kylig är rätt medvetet då den utspelar i ett islandskap. Ändå blir jag inte vidare djupare berörd än vid vissa tillfällen. Jag tror nog tyvärr att den inte kommer fungera sådär jättebra som skolbio. Att även unga kommer att tycka filmen är för märklig och distanserad. Så när filmen nu får filmhandledning och kommer få fyror och femmor av kritikerna, se den verkligen själv och fundera på om era elever kommer kunna och vilja diskutera den. Är ert svar ja – för all del jag kan ha fel – gå och se den med era elever. Skulle inte rekommendera den under gymnasiet. Den har dock årets snyggaste filmposter.

Att jobba med äldre och film - lite filmtips

Folkets Bio filmpedagogerna jobbar inte bara med yngre människor. Nu har vi t.ex. ett projekt där vi jobbar med de som jobbar inom äldrevården. Det är ett mycket intressant projekt ur flera synvinklar. En är att det som föreläsare är spännande att se hur man arbetar med film och TV med de äldre. Låt mig säga att det skiljer sig en hel del. Det skiljer sig i synsätt på många fronter, på hur man ser på film och TV som verktyg i arbete med äldre men även hur man ser på de äldre som klienter. Passande var det en hel del filmer på temat äldre på årets filmfestival i Göteborg och flera filmer kommer på bio. Den utan tvekan bästa av dessa filmer kommer nog inte hit och heter Tid at dö (Pora Umierac). Den är polsk och faktiskt lite unik på det sättet att den framställer den gamla personen i huvudrollen som en vanlig människa. Filmens huvudperson är inget problem, lider inte av någon hemsk sjukdom eller är udda vilket ofta är så gamla framställs på film. Istället är det en varm berättelse om en människa som varit alla åldrar och nu har blivit gammal. Oerhört vackert foto och makalöst skådespeleri gör detta till en given film till arbete med äldre (med lite tur kanske den kommer på TV).
På fredag har Familjen Savage Sverigepremiär och det är mycket välspelad film som handlar om hur man som barn behandlar och tacklar problemet med att ens föräldrar kommer att dö och är sjuka (Parkinson i detta fallet). Intressant men tillhör tyvärr kategorin äldre som problem. En film som berättar i stort sätt samma sak fast på svenska och på en bråkdel av tiden är kortfilmen Den första dagen. En lätt sorglig men fin film om en mans första dag på ett äldreboende. Per Myhrberg är med små medel storartad. En utmärkt och kort film för diskussion om äldreboende ur både anhörigas och vårdnadstagarens perspektiv.

På bio den 21 mars kommer även Nu eller aldrig (the Bucket list) som varit en stor framgång i USA. Jack Nicholson och Morgan Freeman spelar två cancersjuka män som bestämmer sig för att använda den tid de har kvar till saker de alltid velat uppleva. En feelgood film med hjärtat på rätta stället där de äldre får ta plats och visar att man inte slutar leva eller drömma bara för att man blir gammal. Här finns en hel del att diskutera då man arbetar med äldre.