Rapport från skolbiodagen Göteborg 2008

Hade ni inte möjlighet att gå på Skolbiodagen 2008 i Göteborg, kommer här en kort rapport. Det hela började med att Fredrik Svensson från Rektorsakademin höll ett inspirerande tal om att hitta motivation istället för problem då man jobbar med unga. Mycket av det han pratade om finns presenterat i boken Bryt mönster nu som deltagarna fick. Den kan ni annars hitta här. Kul att lyssna på och väckte säkert som Fredrik sade fler frågor än man fick svar.
Därefter följde filmen Flyga Drake baserad på boken med samma namn. Filmen efterföljdes av en reflektion med frågeställningar om vad man kunde prata om av Per Eriksson från SFI.
Eftermiddagen fortsatte med Hans Gunarsson som pratade om manusarbetet med främst Arn men även Pingpong kingen. För att sammanfatta hans reflektioner om att skriva manus så var han avsikten att det viktigaste var att jobba nära med regissören. Det var även tydligt att det inte varit helt smärtfritt att skriva manuset till Arn och samarbetet med regissören Peter Flint hade inte alltid varit det bästa. Han pratade även om att det manus han egentligen skrev var det till den 6 timmars TV-serie som kommer visas framöver.
Andreas Hoffsten pratade om sin handledning till Arn som kan laddas ned på Zooms hemsida. Ulf Zander hade en mycket uppskattad föreläsning om historia och film. Hans teori var att historia alltid handlar om samtiden och att detta speciellt gällde vid filmad historia. Att leta faktafel och påpeka dem i samband är bara kontraproduktivt och hjälper inte historieundervisningen i klassrummet. Han valde även två underbara illustrativa exempel Från Extras och Tristam Shandy för att få fram sina poänger.
Dagen avslutades med en genomgång från Doris-nätverket som även visade sina två barnfilmer Rep och Grodan. Det blev spännande diskussioner om filmerna och genusproblematik. Speciellt Rep väckte en del intressanta frågor om sexualitet och hur det skildras utifrån ett kvinnligt perspektiv. Filmer, handledningar och metarial i frågan kommer att gå få tag på Mediapoolen. Vi ses nästa år.

TV-tips/Filmtips på Göteborgs filmfestival: No end in sight

Vill ni se en ritkigt bra dokumentär om Irak-kriget se den flerfaldigt prisbelönta No end in sight på GFF eller på Kunskapskanalen söndag 27:e kl 22.30. Filmen är en riktigt bra en enkel genomgång om varför situationen ser ut som den gör i Irak och som titeln anspelar på varför USA inte kan lämna Irak just nu. Här handlar det om de politiska besluten man tagit och dess effekter hos befolkningen i Irak. Se den på filmfestivalen på en bioduk eller på TV imorgon söndag.

Göteborg Film festival: Föreläsnings och seminarietips

Göteborgs Film Festival (GFF) är mer än bara filmvisningar - det är även en mötesplats och en hel del intressanta seminarier. Om ni bara skall gå på ett seminarium i år, gå och lyssna på Julie Taymor. En mycket intressant regissör som jobbar mycket inom film, teater och musikal och är enormt begåvad musikaliskt och filmiskt. Hur hon är på seminarier vet jag inte men hon är oerhört intressant att lyssna på de regikommentatorspår hon gjort samt de intervjuer hon gjort kring sina filmer och musikaler. Lördag 2/2 kl. 10 på Respekt
Skall ni se fler semianrier (och det bör ni) finns det en hel del övrigt av stort intresse. Fredrik Holmberg är med och diskuterar svaghet och mobbning utifrån filmen Klass (som ni kan läsa om här på bloggen). Denna spännande diskussion förs på torsdag 31/1 kl. 10 Respekt.
Vår högt aktade filmpedagogvän Sanjin Pejkovic kommer att prata om Romer på film - något alla ni som vill lära er något om denna folkgrupp och hur de skildras inte bör missa. På torsdag 31/1 kl 16 Respekt
Tomas Axelsson är inte bara ansvarig för Existensiell filmfestival utan är även forskare och hans forskningsrön om film och mening kommer att presenteras och debatteras under punkten: Vad vill publiken vill ha? På tisdag 29/1 kl.12 Respekt.
Känner ni för diskussioner om nya medier kolla in seminariet: Film och dataspel- kollision, symbios, metamorfos? där man kommer diskutera film och dataspel . På fredag 1/2 12.00 Respekt
Allt detta är gratis bara ni köpt medlemskort. Vi ses där!

En recensents dilemman

Jobbar man med film får man ibland se flera filmer på en dag. Det är inte ovanligt att man ser i alla fall två pressvisningar direkt efter varandra. Är det bra eller dåligt? För filmerna är det förmodligen rätt dåligt. Nyligen inträffade detta mig. Först såg jag Fjärilen i glaskupan sedan Paranoid Park. Efter Fjärilen var jag rätt sänkt – jag kände mig känslomässigt dränerad. Jag tänkte att det nog vore bäst att hoppa över film nummer två därför att jag lär inte orka med den. Dum som jag var stannade jag kvar och såg Paranoid Park. Paranoid Park har fått enormt bra recensioner – jag förstår inte riktigt varför? Förmodligen för att jag såg den och var helt slut och inte kunde eller orkade ta till mig filmens budskap. Istället satt jag på Paranoid Park och såg en gedigen franska nya vågen övning av Gus van Sant men som inte berörde mig nämnvärt. Jag såg formen men orkade inte ta till mig innehållet – dess 1.21 i längd kändes som två timmar. Fjärilens nära två timmar kändes som en halvtimme. Skulle jag varit tvungen att recensera Paranoid Park hade den inte vunnit den dagen. Kanske hade jag sett om den men det är tveksamt. Mitt problem kanske känns futtigt men det är ett problem som många recensenter drabbas av då de arbetar ensamma och det går upp ibland fem till åtta filmer i veckan som ofta pressvisas onsdag (ibland tisdag) till torsdag. Effekten att en recensent får svårt att ställa om mellan filmerna, nollställa sig samt orka se flera tunga filmer (som de två ovan) på raken. Det kan sedan påverka omdömet och det är även ganska långt från biopublikens sätt att se film för hur många ser flera biofilmer samma dag?

Filmtips: Gone baby Gone

Vill ni diskutera moral i skolan? Se då Gone baby gone och var beredda att ha riktigt tunga moraliska diskussioner. Filmen bygger på Dennis Lehanes bok med samma namn och handlar om en liten flickas försvinnande. Filmen är en grymt tajt berättelse med riktigt bra skådespeleri, snyggt foto och är en bra adaptation. Men filmens absoluta styrka är på vilket sätt den ställer stora moraliska frågor. För här handlar det om ett par riktigt stora dilemman – vem har rätt till ett litet barn – är det per automatik den biologiska modern? Är det rätt att bryta mot lagen för att hjälpa andra till ett bättre liv? Vem bestämmer vad som är ett gott/bra liv? Vad är ett löfte värt och när blir en god gärning ond respektive tvärtom? Som ni anar är detta inte en film som direkt backar för stora dilemman. Den gör det dock utan enkla svar och pekfingrar vilket gör den utmärkt lämpad för arbete med unga människor. Här visas hela det moraliska spektrat upp och det är en film som kommer leda till enormt spännande diskussioner. Se den och våga ta diskussionen i klassrummet.

Mexiko – ett år senare

Cirka den här tiden förra året nämnde vi på vår blogg att Mexiko är ”årets svart”. Nu ett år senare kommer Göteborg filmfestival med ett mexikanskt tema och det är dags att kolla in vad Mexiko har att erbjuda igen. På bio kommer alla som inte kan vara på kunna se filmfestivalenBarnhemmet.
Som pedagog har jag fått så här ett år senare möjlighet att jobba med de filmerna som var i omlopp då: Children of Men, Babel och Pans Labyrint. Speciellt de två sistnämnda har vi arbetat med dramaturgiskt i helfilmsanalyser och jävlar i gatan vad bra de är – speciellt Pans Labyrint. Pans Labyrint är en film som växer och blir mer och mer komplex för varenda genomgång och tittning. Det är en film som innehåller så många innehållslager, har så mycket filmisk information att det inte verkar finnas en ände på hur mycket man kan prata om den och olika sätt att tolka den. Har ni möjlighet så hjälper gärna Folkets Bio filmpedagogerna er med en analys. Annars kan ni jobba med den själva och ta gärna del av det utmärkta extramaterialet på DVD:n.

Babel är till synes mer extrem i sin dramaturgi än Pans Labyrint men faktiskt inte lika komplex. Missförstå mig rätt den är komplex och har massor av nivåer även den, men inte lika många som Pans Labyrint. Babels struktur är ändå enklare. Icke desto mindre är det intressant film att arbeta med och även med den hjälper vi gärna till. Tyvärr får ni ingen hjälp av DVD:n som inte innehåller något extramaterial. Handledning saknas också. Children of men har vi inte arbetat lika mycket med och den är enklare och simplare på alla sätt än de andra två filmerna men den tar ändå upp stora ämnen och har ett intressant formspråk. Handledning finns hos SFI.

Filmtips: Fjärilen i Glaskupan

Skall ni gå på bio i år så gå januari-februari i år. Det fullkomligt dräller av bra filmer från hela världen. Så gå på bio nu eller vänta på DVD släpp om 6 månader. En av alla dessa fantastiska filmer är den franska Fjärilen i Glaskupan. Om Försoning är en skänk från ovan för alla språklärare, speciellt engelska lärare samt alla som vill jobba med film i skolan är Fjärilen i glaskupan en fransk motsvarighet. Filmen bygger på en bok, den är enormt filmisk, den handlar om fantasin och berättandet och den kommer få er att gråta hejdlöst (så ta med er näsdukar). Så som Försoning innehåller den även många litterära och filmiska referenser även om inte alla är till fransk kultur. Det som ändå gör den till en våt dröm för specifikt franska språklärare är att så mycket i filmen handlar om bokstavering och ord – vilket om man kan franska ger en större upplevelse om man förlita sig till textning. Se den – med lite tur får den en handledning – det kanske finns en på franska men jag kunde inte hitta den.

Skolbiotips under Göteborg Filmfestival

Det är snart dags för ännu en upplaga av Göteborg Filmfestival. Som vanligt är det lite lurigt att orientera sig i det enorma utbudet Här kommer ett tips om en film som kommer att fungera väl som skolbio på gymnasiet.

“Klass” är en Estnisk film om något som sker i de flesta skolor varje dag, nämligen mobbing. Joosep är klassens hackkyckling och tar sig genom skoltiden med hjälp av drömmar om en bättre framtid någon annanstans. Alla i klassen deltar i mobbingen vare sig de gör det handgripligen eller genom sin passivitet. En dag tycker Kaspar att det får vara nog och låter bli att delta i misshandeln och hamnar därmed i konflikt med klassens ledare. Detta får till följd att klassen nu har två personer att mobba. Båda lider oerhört av sin utsatthet, men var går gränsen för en människa? och vad sker då man passerar den? Filmen fick ytterligare aktualitet efter tragedin i Jokela i Finland sent i höstas.

Ilmar Raag har gjort en imponerande stark debutfilm om popularitet, grupptryck, förnedring, ansvar och stolthet. Hans bildarbete är flyhänt och engagerande. Musiken välskriven. Klippningen medryckande. Filmen biter sig fast från första stund och släpper sedan inte taget.

Filmen "Klass" är en fantastisk utgångspunkt för diskussioner på gymnasiet om hur vi behandlar varandra, inte bara i klassen, kamratgängen, relationen, familjen, eller i skolan, utan i samhället i stort. Hur reagerar vi på grupptryck? Ser det olika ut för tjejer och killar?

Filmen blev strax en av de populäraste på bio då den gick upp i Estland för snart ett år sedan och lär få en tv-serie som uppföljare och pilotavsnittet kommer att visas under 2008. Den har vunnit flera priser på filmfestivaler, men har ännu ingen distribution i Sverige. Frågan är hur många fler chanser vi får att se den på duk än vid de fyra visningar den har under Göteborg Filmfestival.

För er som missar den i Göteborg finns faktiskt en chans till att se "Klass" på stor duk, och det under Barn- och Ungdoms Film Festivalen BUFF, i Malmö i mitten av mars. Då med målgruppen för filmen som publik. Missa inte det även om ni sett den förut.

Bok till film

Nu under januari och februari kommer flera mycket intressanta filmer baserade på böcker. Båda mästerverken och oscarsfavoriterna No Country for old men och There will be Blood bygger på böcker. Likaså andra Oscarsfavoriter som Into the Wild, Gone Baby Gone, Fjärilen i bikupan och Flyga Drake. Den sistnämnda kan man se på skolbiodagen på Göteborgs Film festival som har temat bok till film. Programmet kan ni ladda ned här.

Tänkte dock nämna två andra filmer som jag verkligen rekommenderar för arbete med film till bok, det är: I am legend och Försoning. Försoning som bygger på Ian McEwans roman är en mästerlig studie i berättandets konst. Filmen som ger oss flera perspektiv på samma sätt som boken är en mycket intressant studie i berättande. Varför berättar vi, hur berättar vi och för vem? Sedan är filmen osedvanligt filmisk för att vara en adaptation vilken möjliggör arbete med hur man berättar i bild kontra text. Filmen berättar även på ett intrikat sätt med hjälp av musik och ljudeffekter vilket visar på filmmediets överlägsenhet som multimedium (här finns text, musik, bild och teater i ett). För alla engelskalärare är filmen även en våt dröm då den på samma sätt som boken berör litteratur och samtidshistoria, men då det är film även filmhistoria. Ett givet val som skolbiofilm.

I am Legend är en ganska annorlunda film. En science fiction skräckfilm som är riktigt intressant utifrån just adaptationsprocessen. Filmen är nämligen väldigt trogen boken men samtidigt är den en uppdatering av boken till 2000-talet. Fördelen med boken I am legend är att den är relativt kort, den är enkel i sin struktur och då den handlar om en ensam man, så har den en tydlig berättare. Utifrån detta kan man enkelt som lärare diskutera bok kontra film, hur berättar man i tal/text, hur bildgestaltar man och hur har man valt att uppdatera berättelsen. Så två filmer att arbeta med i vår för er som vill arbeta med bok till film.

Guldbaggenomineringarna – förakt för manusförfattare

Igår kom nomineringarna till Filmgalan 2008. Inte så mycket att anmärka på två av förra årets bästa filmer Darling och Du levande dominerande i antal nomineringar sett. Det anmärkningsvärda är att en av Du levandes nomineringar var för bästa manus. Hur tänkte man då? Vet inte juryn vad ett filmmanus är för något? Har man inte lärt sig något från förra gången då man gav Roy Andersson pris för bästa manus och han tackade för priset och sade att det inte fanns något direkt manus. Att nominera en film som inte arbetar med manus i vanlig bemärkelse är faktiskt en förolämpning mot alla dessa manusförfattare som försöker konstruera så bra manus som möjligt. Det är som att nominera en stumfilm till bästa ljud/dialog mixning. Vad nomineringen tyder på är faktiskt flera saker – den främsta att 29 personer (som guldbaggejuryn består av) i Sveriges absoluta filmtopp inte vet vad ett manus är, hur det är konstruerat och vad som utmärker ett bra manus. För övrigt så verkar insikt saknas om ett bra manus betydelse för filmen i stort. Du levande är ett alldeles utmärkt exempel på att man kan göra fantastisk film utan traditionellt manus men det är ju inte det man skall premiera. Till Oscars nominerar manusförfattarna själva de författare/manus de anser vara bäst. Till Oscars har både Borat och Bowling for Columbine nominerats för bästa manus. Dessa filmer har dock manus. De är skrivna men delar är improviserade. Berättelserna de berättar behöver dock en struktur, en början, en mitt och ett slut för att få fram sin poäng som på förhand redan är given när man improviserar. Ingen i guldbaggejuryn skulle våga att nominera Du levande eller Sånger… till bästa skådespelare (vilket jag anser att det finns skådespelare speciellt i Du levande som förtjänar) därför att det skådespelarna i dessa filmer anses inte av branschen vara skådespelare utan något annat. Nominera då inte en film som egentligen saknar manus till manuspriset heller, lyft hellre fram de manus som faktiskt skrivs av professionella manusförfattare. Titta på Danmark och lär hur man skriver manus. Att dansk (och för den delen Norge) film lyckas så mycket bättre internationellt beror i stort sett enbart på att man har fantastiska manus – det är helt enkelt bättre konstruerade och genomtänkta än svenska. För den delen titta på SVT Drama och man upptäcker att det skrivs fantastiska manus i Sverige också men de görs i TV. Så länge filmbranschen inte inser ett bra manus betydelse kan man strukturera om SFI till förbannelse i jakt på internationell framgång.

Årets bästa 2007 – Data

År 2007 var året då Folkets Bio filmpedagogerna på allvar började använda sig av och arbeta med datarelaterade media i undervisningen. Givetvis eftersom det var året då flera undersökningar visade på att det är i datarelaterade världar som ungdomar idag konsumerar media som mest. 2008 kommer filmpedagogerna göra det i ännu högre grad i och med spännande samarbeten med bl.a. Multimediabyrån och Medierådet.


Bästa webbresurs
Imdb
Fortfarande den mest givna startsidan för oss som arbetar med film. För filmintresserade är det motsvarigheten till Google för vanliga surfare. Numera även med en riktigt rolig widget att använda för att hålla reda filmer och TV-serier man ser.

Multimediabyrån
Går tyvärr i graven 2008 och kommer att saknas av väldigt många. Under 2007 kom många i kontakt med Multimediabyrån via PIM och en ny layout gjorde det lättare att se allt som finns här. 2007 kom även handledningen Filmmusikens funktioner för alla de som ville arbeta med film-, TV- och dataspelsmusik.

SLi
Det är inte den bästa sökfunktionen som finns på nätet men det finns enormt mycket material på SLI. 2007 lanserades även strömmande media och är väl den resurs som är just nu bäst för framtidens medier i klassrummet.

Bästa spelrelaterade
Simpsons the Game (alla plattformar)
Spelmotorn var inget vidare men… ojojoj vad roligt detta spel var. Det var i mångt och mycket samma som TV-serien fast med dataspelsrefererande. Specialskrivna skämt gjorde detta till det roligaste spelet kanske någonsin. Även ett utmärkt sätt att lära sig vad som är populärt i spelvärlden de senaste åren.

Buzz- Hollywood Quiz (Playstation 2 och 3)
Ett buzz-spel med filmfrågor. Olika svårighetsnivå ganska amerikaniserat men ändå lika roligt som de andra Buzz-spelen. Finalrundan är faktiskt den bästa idén någonsin i Buzzspelens historia. Nästa Buzz-spel borde ju rimligtvis bli TV frågor.

Bäst för film
YouTube
Kvalitén är inget vidare men det är ändå här det händer. YouTube har blivit ett givet mål för moderna snackisar. Dagens stora svenska stjärnor är från YouTube – kräktejen, Andres Vasquez mål, den skrattande bebisen m.fl. I pedagogiskt syfte är faktiskt YouTube riktigt bra då det ger möjligheter att visa upp modern mediehistoria.

Funny or die
Will Ferrell är inte bara en av Hollywoods roligaste filmskapare, han ligger även bakom en av nätets roligaste sajter – Funny or Die. Har ni inte sett the Landlord – gör det (era elever har definitivt gjort det) och missa inte extra materialet med bakomkulisserna och ett av de roligaste kommentatorspåren jag hört.

Dvoted
Även om man inte direkt blir imponerad av svensk långfilm (även om 2007 hade minst 5 bra filmer – lite av ett modernt rekord) så kan man bli imponerad av kommande generationer. På Dvoted har ni möjlighet att kolla in det bästa från unga skandinaviska filmare samt se och följa filmrelaterade diskussioner unga filmare har om film.


Bästa programvara
Stage6
Teamet bakom DivX har skapat Stage6 en sorts samlingsportal för strömmande film och TV från hela världen. Det hela visas strömmande och i bra mycket bättre kvalité än t.ex. YouTube, men det går även att ladda ned.

Joost
Efter Kazaa och Skype gav sig den svenske IT-entreprenören Niklas Zennström på TV-markanden och skapade Joost. Joost är just nu en inblick i hur framtidens TV kan bli – där vad vi ser styrs av våra tider och inte TV-bolagens. Redan har SVT, TV3 och TV4 lagt ut program på Joost.

VeohTV
VeohTV erbjuder oss svenskar en möjlighet att se hur medielandskapet i USA ser ut. Här har ni nämligen möjlighet att se stora mängder amerikanska TV-serier utlagda av TV-bolagen själva och fullt lagligt. Här finns mer material än ni kan tänka er eller ens hinna se igenom men VeohTV är framtidens TV nu.