Objektiv filmkritik eller eget tyckande – om recensionerna av Mamma Mia och Dark Knight

Vi har skrivit om filmrecensioner tidigare här på filmpedabloggik. Mycket har handlat om varför kritiker och speciellt unga inte likadant om film. Orsakerna är flera – de flesta av dagens större filmkritiker har dålig populärkulturell bildning, dålig genrekunskap och inte riktigt hängt med vad som hänt i mediet typ de senaste 20 åren (det finns undantag som t.ex. Johanna Koljonen, Fredrik Strage, Orvar Säfström, Emma Grey Munthe, Roger Wilson) En annan anledning är att vissa filmkritiker på allvar fortfarande hävdar att det finns vissa objektiva kriterier för vad som gör en film bra resp. dålig. Ett sådant verkar vara att fransk film är bättre än amerikansk. Ett annat är att filmer som handlar om sådant som recensenterna tycker är intressant i livet är bättre än annat. Som filmpedagog jobbar man precis tvärtom – vi måste förstå och kunna se filmerna med barnen, ungdomarnas ögon. Vi behöver inte gilla det på ett personligt plan men vi måste förstå och begripa varför den fungerar på unga. Recensenter av film hävdar ibland att det handlar inte om vad de anser själva utan något mer objektivt granskande. I sommar tror jag att den uppfattningen för alltid(?) dog? I svenska mer ansedda morgontidningar har filmen Mamma Mia fått bra mycket bättre recensioner och betyg än Dark Knight (femman i GP är ett undantag – men Mats Jonsson visade sig kunna genren). Låt oss studera dessa recensioner. Mamma Mia har i stort fått bra recensioner därför att man blir glad då man ser den, man nynnar med och Meryl Streep är bra (som om det skulle vara en nyhet). Alla verkar överens om att filmen inte är så mycket mer varken tekniskt eller storymässigt. Personligen tycker jag att det är jättekul att recensenterna som sett Mamma Mia hade kul. Det har även publiken, som i mångt och mycket är ungefär den samma som recensenterna av filmen(stor majoritet äldre kvinnor). Personligen hade även jag kul – Dancing Queen i superljud brukar få den effekten på mig. Det får även annan bra musik. Lägg märke till att jag anser att ABBA är bra. Om man nu anser att ABBAs musik suger, det finns även svenskar som anser detta – hur är filmen då? Som musikal betraktad? Som film betraktad? Som musikal är den ju sådär – det är roligt till en början att inget är riktigt i synk och sådär överperfekt som det brukar vara i amerikanska musikaler. Efter ett tag börjar även det bli ett manér även det och lite uttjatat. Tekniskt då? Där får filmen inte många plus. Filmens regissör är inte filmskolad och vet därför inte ens hur bildutsnitt fungerar (något visa lågstadiebarn kan i Sverige)eller hur man klipper dialogscener. Än värre är att man inte ens vet hur man fotograferar en film som man får samma ljus mellan scenerna. Tro mig det är inte menat att vara så utan det är bara helt enkelt dåligt. Det mesta av detta görs numera i efterhand , men inte i denna film. Gör man en studentfilm idag så klarar man faktiskt av att ljussätta den korrekt och jämnt.
Låt oss studera Dark Knight. Enligt kritikerna är filmen rörig och hänger inte samman. Den publiken jag såg den med (fullsatt salong) ansåg den inte rörig utan tyckte den hängde samman och tyckte att den var ”tajt” ”och sade att ”aldrig har tiden gått så fort”. Vissa trodde dock att filmen skulle slutat tidigare vid vissa tillfällen. Varför fick då denna film så dåliga recensioner av kritikerna i t.ex. SvD och DN? Hade de inte kul? Bedömde de den efter någon sorts objektiva värden? Nynnade de inte med i musiken? För tekniskt kan de faktiskt inte haft något emot filmen – detta är nämligen en film man i framtiden kommer att studera för hur man berättar film.
Det intressanta i sammanhanget är att Dark knight har utomlands fått fantastiska recensioner. Alltså, överjävligt bra recensioner, från seriösa filmkritiker. På världens största filmsajt IMDB är filmen framröstad som världens bästa genom alla tider av 225,000 röstande vanliga användare. Håller personligen inte med, men det kan vara kul att veta. Om det nu finns objektivt tyckande och någon typ av objektiva värden gällande film, om tio år vilken film kommer det fortfarande att skrivas om, studeras och inspireras av? Jag är ingen siare men kan garantera er att det kommer vara Dark knight och inte Mamma Mia. Så nu när recensenterna visat vad de själva tycker så ser jag fram emot att läsa recensionerna på höstens filmer: ARN-riket vid vägens slut ("en riktigt bra film för alla svenskar"?), Tropic Thunder ("jag skrattade så jag kissade på mig"?) och En förlorad värld ("så tråkig att man måste vara kulturtant för att gilla den"?). Eller så var bara Mamma Mia och Dark knight olyckor i arbetet och vi är tillbaka till ”objektiva” recensioner. Skall bli intressant att följa recensionerna i framtiden.