måndag, september 25, 2006

Har vinden vänt i USA ?

Här är tre reportage av Olbermann on MSNBC under de senaste veckorna. Sist kommer hans summering på "Ground zero" på femårsdagen av 911.
Det kommer att t a dig nära en halvtimme att se dem alla tre.
Det är värt det.

06 08 22 - Countdown with Keith Olbermann - The Nexus of Politics and Terror

06 08 30 - Olbermann Blasts Rumsfeld on Countdown

06 09 11 - Olbermann's 911 Special Commentary


Inspirerande med lite journalistik för ovanlighetens skull.



I post therefore I am

Lyssningstips: Filosofiska rummet: Dumburk - om teves makt över tankarna

Ibland är radio så bra. Igår, söndags 24 september, sändes ett program om TV. Det mest fantastiska med programmet var att med sitt upplägg så visade radioprogrammet alla de brister vad gäller främst journalistik i TV har kontra radio. I 45 minuter vred man och vände på de stora frågorna som finns kring TV och jag har faktiskt aldrig hört en så sansad, balanserad och upplysande diskussion om ämnet någonsin. Programmet var på så hög nivå, med så många perspektiv och så många exakta iakttagelser om TV att man kände att det är just så här public service skall vara. Ett ämne som även togs upp, Public Service och eventuella nedskärningar och även det ämnet blev belyst och diskuterat på ett sätt som jag inte sett maken till speciellt i tidningar men även i etermedia. Vad de kom fram till? Lyssna själva!
Ladda ned programmet, spara det och nu kommer jag uppmana till brott: spela det för era elever för här finns det så mycket att tala om kring TV, nyheter och journalistik att ni har att göra en bra tid framöver.

Kolla in och ladda ned här.

fredag, september 08, 2006

Mediepedagogiken i valrörelsen

Det är en vecka kvar till valet. Vem som kommer vinna vet vi nästa söndag.
Man kan ta upp valet på olika sätt i skolan. Här tänkte vi ta upp lite annorlunda synsätt på vinnarna och förlorarna i valet, redan innan söndagen.
Detta i tre kategorier: Bästa Spindoktor, Bäst retoriker och Mest medietränade.
Det kan vara intressant att i skolan kolla på dessa tre kategorier, se hur politikerna hanterar media bäst, flera av kategorierna går in i varandra.

Bästa Spindoktor
Bäst i klassen:
Johan Jakobsson, Fp
Innan han var tvungen att avgå var folkpartiets partisekreterare kungen på att få fram budskap i medierna. Inte minst har Folkpartiet och Johan Jakobsson lyckats att få fram ämnen och formuleringar som lever kvar i debatten långt efter att pressmeddelandet gått ut. De är även bra på att få fram ämnen som man kopplar till Fp. Man pratar om Folkpartiets förslag vilket gör att de ständigt nämns så fort förslaget diskuteras. Detta gör att partiet syns mer i media än andra partier. Dataintrånget blev dock Jakobssons fall och inte ens han kunde spinna bort de misstag man gjort. Trots detta kommer Johan Jakobsson vara en man vars arbetsmetoder kommer studeras av motståndarna, inte för att ta avstånd ifrån utan för att kopiera.

Näst bäst: Alliansen
Svårt att säga vem det är som för fram Alliansens budskap till media men vilket jobb de gör. I stort sätt en gång i veckan i månader känns det har Alliansen presenterat ännu en fråga de är ense om. Allt detta utmynnade slutligen i ett gemensamt manifest. Detta har inneburit att Alliansen ständigt fört debatten dit de vill. Det är de som är på offensiven, det är de som är framåt och det är därmed den andra sidan som är gammal och konservativ. Väldigt smart och duktigt jobbat. En förebild för hur man får fram sitt budskap i media.

Sämst i klassen: V och Mp
Tänk efter, hur mycket av V:s och Mp:s politik har ni sett av i valrörelsen i media. Hur ofta har de fått fram sina budskap och inte bara svarat på andras förslag? V gjorde utspel om utlandspolitiken som fick visst medialt genomslag. Men är verkligen det en stor valfråga? I de sociala frågorna och miljöfrågorna har de varit väldigt anonyma.


Bäst retoriker:
Bäst i klassen:
Göran Hägglund, Kd
Var det någon som lyssnade på På minuten med politiker? Göran Hägglund sopade banan med sina motståndare från V, Mp och S. Har ni hört eller sett partiledarutfrågningarna i SR och SVT? Vem tyckte ni skötte sig bäst? Svaret lär nog bli Göran Hägglund. Han har en fantastisk förmåga att använda sig av sin språkliga förmåga för att få fram sitt budskap. Han gör det utan att verka otrevlig, utan att verka gapig och det känns som om han verkligen svarar på frågorna. Allt detta gör han med hjälp av goda retoriska kunskaper i hur man vänder frågor till sin egen fördel. Även Reinfeldt är bra på detta men han har en it kvar till Göran Hägglund.

Näst bäst: Göran Persson, S
Göran Perssons metod verkar vara att anfall är bästa försvar. Han är mästare på att med finurliga formuleringar angripa sina motståndares ståndpunkter. Han presenterar kanske inte mycket egen politik (kanske inte behövs om man sitter vid makten) men han är en fena på att krossa motståndarens politik. Visst gjorde han bort sig duktigt då han försökte samma taktik mot socialdemokratisk press men så länge han använder sig av den taktiken mot folk som verkligen tycker annorlunda, då går det bra. Han är även väldigt duktig på att använda sig av ironi och sarkasm i sina framföranden vilket få andra politiker kan eller klarar av. Då t.ex. Lars Leijonborg försöker blir det bara pinsamt.

Sämst i klassen: Peter Eriksson, Mp
I en partiledarutfrågning i SVT, varför skickar Mp Peter Eriksson? För att få äldre män att lyssna på honom då de inte lär lyssna på en ung kvinna? Kanske en bra idé förutom att Peter Eriksson är en bedrövlig retoriker, helt hopplös faktiskt. Under press klarar han inte av att besvara frågor utan blir stammande och lyckas inte vända frågorna till sin egen fördel. Det är säkert inte lätt att representera ett parti som miljöpartiet med så spretande åsikter men det är en enorm skillnad att höra det andra språkröret Maria Wetterstrand och Eriksson. Wetterstrand är ganska slipad och kan redan innan förutse och få frågorna mer i den riktning hon själv vill. Eriksson saknar den kunskapen. Kanske borde Eriksson gå i skola hos Wetterstrand men han kanske är som vi män är mest och lyssnar inte på kvinnor?

Mest medietränade
Bäst i klassen:
Fredrik Reinfeldt, M
Redan innan Reinfeldt tillträdde sin post partiledare talade John Carlsson då på Mediemagasinet att här kommer ni få se en helt ny sorts partiledare. Oj, vad sannspådd han blev. Reinfeldt vet precis hur han skall hantera media. Inte sedan Carl Bildt har Sverige haft en politiker som är lika bra på att få fram sitt budskap oavsett frågan. Han använder sig av alla knep i boken. Han vänder på frågorna, han ifrågasätter frågorna, han ger svar som det inte går att enkelt klippa i och i vissa fall så svarar han på frågan för att sedan ändå följa upp med sitt eget budskap. Briljant, enkelt och ledigt lyckas Reinfeldt få fram sitt och de nya moderaternas budskap. Under press kan han möjligen bli lite vred men på det stora men är han lugn och metodisk i att hamra in sitt budskap. Fundera bara hur många gånger han talade om att bryta utanförskapet i utfrågningen i SVT. På medieträningskurser kommer man i fortsättningen studera Reinfeldt istället för Bildt. Han är den nya tidens politiker.

Näst bäst: Thomas Bodström, S
I somras var det en hel del som ifrågasatte S:s hårdare tag mot brottslighet. Väldigt mycket av kritiken var befogad. Helt ärligt så finns det väldigt stora likheter med Moderaternas politik i frågan. Men oj vad Bodström klarade den stormen bra. I debatter och diskussioner visade han gång på gång hur medietränad han är och hur slipad han är. Han trummade in sitt budskap och all kritik kom på skam. På samma sätt som Reinfeldt lyckas Bodström ständigt få frågorna och inte minst svaren dit han själv vill. Journalister och meningsmotståndare slet sitt hår i förtvivlan över att det inte lyckades få fram sina budskap utan fick finna sig i att världen enligt Bodström blev världen för alla. Ställer han upp som stadsministerkandidat efter Persson så ser det rätt ljust ut för sossarna.

Sämst i klassen: Peter Eriksson, Mp
Peter Eriksson upplevs säkert alldaglig och som en trevlig prick från Norrland. Men medialt funkar han inte. Han lyckas extremt sällan få fram sitt och partiets budskap då han inte klarar av att koncentrera sitt budskap till några få sekunder. Jätteskönt tycker säkert många, men tyvärr inte alls gångbart medialt. Medialt får man följa mediernas agenda och då gäller det att vara kort, koncis och gärna skapa konflikt. Kan man det på 10-20 sekunder? Vissa kan det men inte herr Eriksson. Jag tror säkert Eriksson fungerar jättebra i personliga möten med väljare men i mötet i media är han sämst i klassen.

Kommentera gärna!

torsdag, september 07, 2006

Filmtips X2: Thank you for smoking och En obekväm sanning

Thank you for Smoking och En obekväm sanning är två små retoriska mästerverk. I dessa valtider då det är rätt tydligt vilka politiker som är retoriskt slipade och vilka inte, så visas 2 filmer på biograferna som är utmärkta att studera utifrån just retorik. Den ena är en politisk satir om cigarettindustrin den andra en dokumentär om klimatförändringar.

Thank you for smoking är ett utmärkt studieexempel för retorik och språkintresserade. Filmens huvudperson är ju ond! Vi bör inte gilla en kille som är djävulens advokat och försvarar något de flesta är emot rökning. Ändå så argumenterar han fantastiskt för sin sak och visar på hur en duktig retoriker lyckas få igenom ett budskap som många är emot. Hela filmen ifrågasätter frihetsbegreppet, det som en gång i tiden var grunden för både USA och svenska partier som Folkpartiet. För vad är egentligen frihet? Och hur långt är man beredd att gå i försvaret för friheten? Filmen är även stilistiskt snygg, ett utmärkt exempel på bildspråkets retorik fungerar. Går förhoppningsvis på en biograf nära dig.

En obekväm sanning handlar om Al Gore och hans föreläsningar om miljön och främst om växthuseffekten. Det handlar delvis om Al Gore men främst får vi se honom föreläsa. Och vilken föreläsare han är! Retoriskt grymt duktig på att framställa sitt budskap och sina åsikter på ett sätt som skulle få själva Sokrates att bli avundsjuk. Kan väl tilläggas att både Sokrates och Gore är förlorare men väldigt duktiga retoriker. Hela filmen är snyggt retoriskt upplagd och det är intressant att följa hur debatten fortsätter på IMDB:s hemsida. Inte minst intressant är det att se hur många amerikaner som inte vill gå med på Gores retorik. Frågan är om de sett filmen, för sättet de angriper hans argument på håller inte som svar på hur han argumenterar i filmen. Intressant läsning och fördjupning och lektionsförslag är att just jämföra sättet att argumentera och debattera med en motståndare som är en film (och även en bok). Filmen har Sverigepremiär den 8 september.