Hur mycket berättarröst klarar man av i en film? Om Sex and the City

Don’t tell it - show it! En gammal kliché i filmbranschen. De som gjorde Sex and the City borde ha lyssnat. Det är väldigt få filmer om har haft så mycket berättarröst i en film som denna film. När jag gick ut från filmen hörde jag fortfarande Sarah Jessica Parkers karaktär berätta om sig och sina väninnor. I flera timmar faktiskt.
Så är filmen något att ha? Rent filmiskt har den rätt mycket mer att begära och det blir mycket kaka på kaka då man visar samma sak som man säger. Men skall ni jobba med genusfrågor finns här en guldgruva att hitta exempel ifrån. Klockrena klipp som exempel på objektifiering (främst manlig), främlingsfientlighet, produktplaceringar, dramaturgi, premiss, manliga och kvinnliga världar, kommunikation, genre, filmmusik m.m. Så vill ni arbeta med en film som kommer att vara populär bland tjejer så passar Sex and the City utmärkt. Men då får ni stå ut med att höra en berättarröst i huvudet i timmar efteråt.

Hollywoods idiotiska konservatism

Man brukar säga att i Hollywood står valet i höstens val till president mellan demokraterna, demokraterna och Ralph Nader. Det är mycket möjligt men när det kommer till sin egen bransch är Hollywood så konservativa att de hamnar till höger om ultrahögern. Här gör man saker som man alltid gjort och varför ändra på saker som fungerat så bra i hundra år. Vad gäller nedladdningsdebatten så är det väldigt tydligt att Hollywood ligger ganska många efter verkligheten, sisådär 20 år.
När det kommer till att göra film är det inte mycket bättre. Filmerna i Hollywood görs med en målgrupp på 12-åriga pojkar. Det innebär att vuxnare ämnen och vuxnare skildringar av t.ex. sex inte lär komma från Hollywood. Nu börjar dock verkligheten skapa enorma problem för Hollywoods makthavare. För de som är stora nedladdare och användare av den nya tekniken (både laglig och olaglig) är just 12-åriga pojkar. Branschen är fortfarande så inställd på denna målgrupp att de inte insett att de som går på bio är en annan och ny målgrupp. Visst unga män och kvinnor är fortfarande är lukrativ målgrupp men inte enbart, även andra går på bio. I helgen gick Sex and the city upp i USA. De flesta experter trodde att filmen skulle floppa eller i alla fall inte dra alltför mycket publik. Hur fel hade de? JÄTTEFEL. Publiken kom trots svaga recensioner. 55.6 miljoner första helgen är riktigt bra siffror. Det är även de bästa siffrorna någonsin för en film med kvinnor i huvudrollerna. Så vad missade alla analytiker? Tydligen att även kvinnor går på bio och att dessa kan vara 25-45 (en målgrupp man sällan räknar med i dessa sammanhang. I Sverige går filmen upp under Fotbolls-EM ett mycket smart drag av SF som kommer få stor publik från kvinnor som gärna går till ett ställe där man slipper fulla och skrålande män. Så Hollywood har ännu en gång visat att de har väldigt lite anknytning till verkligheten de jobbar i.