TV-tips: Sopranos och Studio 60 on the sunset strip

Sannolikheten att era elever på gymnasiet tittar på SVT är rätt liten men programmen som går där är ju inte mindre intressanta för det. Bland annat visar ju SVT en av världens bästa TV-serier någonsin: Sopranos och en intressant serie om TV branschen – Studio 60 on the sunset strip. Sopranos lämpar för sig massor av diskussioner i klassrummet främst gällande moralfrågor men dess allra största styrka är ändå filmberättandet. Arbetar ni med filmkunskap är Sopranos en enorm källa att ösa ur. Första avsnittet för säsongen – Sopranos homemovies är ett mästerstycke i hur man berättar på väldigt många plan samtidigt. Sopranos går på söndagar på SVT2 kl.21.15.
Efter TV-serien Vita huset tog sig Aaron Sorkin an en annan sorts politik nämligen den som styr TV-utbudet. Mycket walk’n’talk och bland dessa pratstunder finns en hel del att använda i mediekunskap. Att skådespelarna är kända för era elever är stort plus i sammanhanget. Studio 60 går på SVT1 onsdagar kl 22.

Filmtips: This is England

Alla ni som arbetar med skolbio har väl redan bokat in denna fantastiska film på er repertoar. Filmen har dock ett litet problem. Den utgår ifrån att publiken vet vad Falklandskriget var för något. Så här 25 år senare är det nog väldigt få elever som ens vet om att det fanns något som kallats Falklandskriget och än mindre vad det hela handlade om. Så för att ge filmen den helhetsupplevelse som den förtjänar, ge eleverna en liten kort historielektion innan. Denna artikel från Gp är faktiskt riktigt hjälpsam:
http://gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=121&a=363618
Läs den och få en riktigt bra filmupplevelse med era elever.
C:a 30 augusti kommer handledningen på SFI.

Lästips: Sight and Sound September 2007

Senaste numret av Sight and Sound handlar om dokumentärfilm. Är ni intresserade av dokumentärfilm så läs detta nummer här finner ni kort sammanfattning av genrens utveckling, historia, påverkan samt lite fördjupningsläsning. Allt enkelt och bra att ta hjälp av i sin undervisning. Tyvärr på engelska men så länge sådana artiklar inte skrivs på svenska så blir det inte mycket bättre än så här.

Manligt och kvinnligt?

I senaste numret av tidningen Mama finns det en undersökning om sexvanor hos mammor. Två av frågorna handlar om kändisar och vilka sådana som a)mammorna kunde tänka sig att ha sex med b)ha som far till sina barn. Märkligt nog för mig som man ser dessa listor nästan identiska ut – vilket får mig att fundera lite på manliga och kvinnliga fantasier, undersökningar och lämplighet som mamma/pappa. För det första: när jag frågat ett par klasser och de manliga deltagarna om de tänker sig att samma personer som de skulle kunna tänka sig att ha sex med som mödrar till ens barn är svaret ett rungande nej (ibland, i helvete heller). Vi män gör tydligen skillnad på kvinnor vi kan tänka oss ha sex med och samma kändis är lämplig som mor till ens barn. Om det beror på skillnad på syn på sex och kärlek låter jag vara osagt men en stor skillnad finns där ändå. Vilket för oss in på kvinnornas svar. Varför ser inte kvinnorna skillnad på personer de finner attraktiva och vill ha sex med och fadersmaterial. Personligen skulle jag se framför mig Beppe Wolgers som pappa till mitt barn men skulle nog inte ha sex med honom. Så varför dessa likheter i listorna?
Beror det på att de kvinnor som läser mama och var med i undersökningen:
a) tror att attraktivt utseende och charm som kändis även avspeglar hur dessa kändisar är privat?
b) Vet att sex leder till barnafödande – så har man sex så blir väl samma person far till mitt barn
c) Att sex, kärlek och familj är så sammanknippade att det inte finns någon skillnad däremellan?
d) Undersökningsalternativen är så små att det blir samma personer på de olika listorna.

Intressanta ämnen att diskutera i skolan samt även att diskutera varför skillnaden är så stor hos män.

Teknik + Media + Språk + Text = Medievetenhet - och glöm aldrig att ha kontroll - KEEP IT SIMPLE !

Detta med digital kompetens och alla andra modebegrepp.
Vid en nordisk konferens om "media literacy" i Vasa nyligen möttes akademiker ock praktiker utan att egentligen mötas. Akademikerna sätter agendan och formulerar debatten som domineras av lanseringen av nya spännande begrepp som man hoppas skall bilda bas för utvecklingen. Allt från "Media literacy" genom "Multiliteracy" till "Electracy", vilket är det närmaste det skandinaviska "Digital kompetens" vi kommer.
Själv tycker jag att det är ett ganska tomt uttryck som pekar i fel riktning, poängterar något annat än det centrala i det vi vill åstadkomma. (Nu har jag förvisso inte läst alla de olika uttolkningarna av begreppet)
Teknik - Media - Språk - Text tycker jag är begrepp man måste enas om vad de betyder, och vad man faktiskt talar om. I grunden handlar det inte om något annat än vad människan i alla tider ägnat sig åt. Att kommunicera genom gestaltning och berättande med olika tekniker i olika medier och genom olika språk med hjälp av formulerade texter. Idag sker det med hjälp av elektronik och genom ettor och nollor. So what? M3 verkar dock spännande. Det verkar ju handla om just detta.
Digital säger ju ingenting annat än att man gör det med ettor och nollor. Det är vad som förmedlas och hur det formulerats som är intressant. Allt förändras, dock sker ingenting nytt. Människan har i alla tider trott sig och sin tid vara skapelsens krona. Först när vi inser att vi inte behöver lära om blir det lätt att förhålla sig till alla tekniska förändringar.
Vad som behövs mest är bildning, allmänbildning och språklig kompetens. Då kan man tala om att vara litterat i klassisk mening eller "Medieveten".

Just nu är jag lite emotionell än vanligt i frågan. Allt på grund av att jag igår hade en nära-döden-upplevelse i Jönköping. Enligt överenskommelse med gymnasieskolan (som vi besökt varje år i snart ett decennium) skulle allting vara riggat "som vanligt". Tyvärr har de av ekonomiska skäl blivit tvungna att begränsa sig till två storgruppsföreläsningar i aulan à 200+ elever per session. Alla tvåor skall få samma behandling. Inte särslikt optimalt rent pedagogiskt, men vad gör man.
Efter två timmars bilkörning anlände jag i aulan 07.45, en kvart innan utsatt tid. Eleverna hade redan börjat ta plats. Då visar det sig att de "hottat upp" sin aula och sammanfogat alla medieformat till en dator vid ett podie i hörnet avden breda scenen.
- Men jag skall ju köra dvd som vanligt sa jag, och som ni ser har jag med mig min egen för alla nödsituationer och eventualiteter.
- Det behövs inte, sa teknikern. Vi har en dvd-spelare i datorn.
- Det är en PC, sa jag.
- Men visst, vi kan koppla upp din egen dvd om du vill sa teknikern.
Det kunde han inte, och salen var full av förväntansfulla elever och klockan hade passerat åtta med sju minuter.
Vi gjorde en snabb felsökning och testade ett antal olika sladdar och inställningar som rimligtvis kunde löst problemet, men...
Suck.... ja vi får väl göra som du säger, sa jag. Nöden verkar inte ha någon rättvis lag idag.

Mediaplayern var långsam. Verktygsfält och annan skit dök upp både uppe och nere i skärmen och låg kvar i fem sekunder så fort man rörde musen. Jag fick snabbt lära mig att gå in och ur helskärmsvisning. Mina egna menyer ville inte visa sig och jag kunde inte hoppa direkt till ett index utan att få upp en tråkig textlista över hela skärmen. Datorn var lite för långsam för att spela upp mina klipp utan att släpa lite och ibland digitalisera bilden i början av varje ny uppstart av ett klipp. Kanske var mina format inte helt idealiska för MS Mediaplayer. Skit !
Inför varje visning fick jag vara noga med att göra alla arbetsgrepp innan jag startade. Jag sprang som en jojjo mellan scenens mitt ca tio meter bort (för att tala med HELA publiken), och det där hopplösa talarpodiet i ett mörkt hörn av scenen (det gick inte att flytta eftersom sladdarna inte var dimensionerade för det). Svetten lackade. Timmarna var en oändlighet mellan hopplöshet och förtvivlan.
Efter två timmar hade jag ändå lyckats förmedla vad jag lovat och kanske hade publiken förstått min prekära situation, och kände hur jag slet. Talaren skall liksom huvudkaraktären i en berättelse ner på (eller under noll) i början av historien, för att sedan klara sig igenom pärsen. Det ger inkännande poäng. Ett gammalt retoriskt knep som Al Goore använder sig så lysande av i inledningen av "An Unconvenient Truth". - I used to be the next president of the United States. Själv hade jag inte de begreppen i skallen medans jag stod där, och blev faktiskt förvånad när jag fick en jättelång och värmande applåd i slutet.

Nu hade jag en kvarts paus innan nästa grupp om 200+ elever skulle få samma program. Siw, som bokat mig och vandrat in och ut ur föreläsningen, och jag tog en snabb kopp kaffe i restaurangen.
Jag berättade om hur fascinerande dåliga medieforskarna på konferensen i Vasa varit på att hantera sina medier. hur otroligt djupt bildade människor sjunkit i Powerpoint-träsket och hur ofantlig övertron är på att pdf:er som är läsbara på den egna datorn måste vara det om man blåser upp den på en duk.
Att gå via en dator är nästan alltid ett misstag. Kalla mig gammaldags, men jag vill gärna hålla mediet i min hand, och använda teknik som är gjord för just det jag vill göra. I detta fall att visa och diskutera en text. En bok, en plansch, en vhs eller en dvd-skiva. Då har jag kontroll. Gärna en bra fjärrkontroll, så att jag kan röra mig och använda mina medfödda medier i röst och hela kroppen. Därför använder jag alltid en separat dvd-spelare även om jag kan göra det från min mediavänliga Mac (dator krävdes faktiskt i Finland). Bort med tekniktröskeln! Keep it simple!

Hon beklagade djupt teknikstrulet och vi vandrade tillbaks till aulan för ännu en pärs (det är en av de få gånger jag övervägt att ställa in). Och där på scenen står nu teknikern och visar bilder från min enkla och billiga dvd-spelare. En extra väl dimensionerad scart hade av någon märklig anledning fungerat. (Signalproblem i ledningsstolpen ?) En bildsignal direkt upp i projektorn och två ljudsignaler till förstärkaren. Så enkelt. Wow! Inga menyfönster. Inga program som skall kommunicera och falera. Ordentligt ljud. Stadig bild. Start och stopp utan strul oavsett var jag stod på scenen. Och så nästan dansade jag med eleverna i två timmar, för jag kände mig trygg. Glad till sist.
- Det var en helt annan visa det, sa Siw.

Varför Mattias Nohrborg är dålig för svensk film!

Att svensk film och filmjournalistik är en liten ankdamm har aldrig varit så tydligt som nu. Mattias Nohrborg VD för Astoria har gjort ännu en dundertabbe och ingen vågar ställa honom till ansvar för vad han gjort. Så vad har han gjort egentligen som är så dåligt för svensk film och bio?
1. Han lyckades som VD på väldigt kort tid skapa ett enormt underskott för Astoria som kostat pengar för företag, skattebetalare och inte minst SFI (svenska filminstitutet). Det senare innebär rent krasst att det finns mindre pengar att göra svensk film för.
2. Han har runtomkring i landet lyckats lägga ner en massa biografer genom att sälja dem till SF. Detta kanske SF hade gjort själva om de tagit över Sandrews men då hade det skrikits i högan sky att kapitalistiska SF lägger ner och hindrar geografisk mångfald, för inte prata om kulturell utarmning. Men nu kan de tack vare Nohrborgs okunskap i hur man driver biografer göra det utan så mycket som ett pip från branschen. Färre biografer betyder även mindre filmer som visas och därmed mindre intäkter till SFI och ännu en gång mindre pengar att göra svensk film för. För att inte tala om den kulturella utarmningen.
3. Han har gett SF i stort monopolställning i Göteborg. För någon som inte känner till Göteborgs biografliv så kanske man tycker att det inte är så farligt men det visar ändå på hur misskött Astoria har varit. Biopalatset i Göteborg var det mest framgångsrika biopalatset i Sverige. Här lyckades faktiskt Sandrews att konkurrera med SF. I massor av undersökningar i Göteborgspress så har det varit tydligt att göteborgare faktiskt helst går dit bara filmerna går där. Sedan kom Bergakungen – ett nytt biografkomplex med den senaste tekniken, enorm sitt och tittkomfort samt att man erbjuder mervärde till biobesöket. Allt detta har Nohrborg pratat vitt och brett om men aldrig lyckats skapa i praktiken med undantag möjligen för Sickla i en förort till Stockholm. Så vad händer i Göteborg? Biopalatset blöder därför att man inte vågar satsa ett öre på mycket enkla små förändringar som hade gett möjlighet att konkurrera. Så tack vara herr Nohrborg får vi nu i Göteborg i stort sätt enbart en kedja som helt och hållet kan bestämma om vad vi skall få se och när. Visst Astoria kommer finnas kvar på Royal men jag ger den biografen ett halvår att överleva så som konkurrensen ser ut och det faktum att Astoria aldrig tidigare bevisat att man klarar av att bedriva professionell biografverksamhet. Ännu en gång: färre biografer, färre möjligheter att visa film och färre visningar ger mindre pengar till svensk film men även ett mycket smalare utbud som i förlängningen också kommer skada svensk film men biogåendet i stort.

För att sammanfatta. Det snackades vitt och brett om hur Astoria skulle förändra biosverige. Resultatet har vi nu: Färre biografer, mindre utbud och mindre pengar till svensk film. Nu kanske ni anser att allt detta inte enbart är herr Nohrborgs fel men då det är enormt toppstyrt får faktiskt han ta på sig hela ansvaret. För övrigt vilken Vd i ett annat skulle få sitta kvar efter en förlust på 60 miljoner på ett halvår med företagsrekonstruktion som följd. Skulle det ske i företagsvärlden skulle varken media, ägare eller brukare varit lika överseende.

Lägg märke till att detta är mina åsikter och inte mitt företags eller mina medarbetares.
Mikael

Prata om Eurovisons schlagerfestivalen i skolan

Nyligen kom det en rapport om att svenska elever hade dåliga kunskaper om kommunismens brott. Det verkar dock som om det inte enbart är unga människor som har dåliga kunskaper om kommunismens brott och historia utan att det gäller hela det svenska folket, i alla fall de som tittar på melodifestivalen.
Som barn till östeuropéer tycker jag alltid det är spännande att diskutera öst och väst – vad och vem är det som bestämmer vad som är öst och väst? I alla svenska dags- och kvällstidningat var det mycket upprörda känslor efter Sveriges nederlag i Eurovision Song Contest (ESC) och prat om öst mot väst, kompisröstning etc. Det är ganska kul läsning att läsa alla upprörda inlägg på debattforum på nätet. Samtidigt känns det om ett alldeles ypperligt tillfälle att diskutera många av de frågor som uppkommer om rasism, historielöshet, dåliga geografikunskaper och den goda journalistikens slutliga kollaps i Sverige.
Så här följer lite intressanta ämnen att med sig till klassrummet:
Öst mot väst skriker medierna. Vad är egentligen öst och vad är väst? Vem är det som definierar det? Är det utifrån historiska eller geografiska aspekter? Är Finland eller Grekland öst?
Kompisarna i Öst? Hur står det till med svenskars känsla för nutidshistoria? Är alla östländer vänner med varandra? Gillar alla länder från före detta Jugoslavien varandra? Är Polen kompisar med Ryssland och Vitryssland? Hur är baltländernas relation till sina grannländer? Gillar verkligen Turkiet och Grekland varandra? Är Grekland öst? Varför är relationerna som de är? Här finns ett utmärkt tillfälle om att tala om kommunismens och Europas historia.
Mediernas roll. Vilken roll har medierna skapandet av monstositeten som är melodifestivalen och ESC? Kan man tävla i musik, eller vad är det egentligen man tävlar i? The Ark utmålades som vinnare redan innan man hört en ton av deras låt så vad är det man röstar på egentligen? Påverkar skriverierna vad vi senare tror oss höra i en vinnarlåt?
Det rent filmiska – lite svårare. Varför är det ingen i Sverige som faktiskt kommenterar att the Arks uppträdande som det såg ut i TV var bedrövligt? Det såg ut som Ola and the Ark. Så som man på SVT tillsammans med the Ark valt att klippa det hela såg det inte ut som om det var ett band som framträdde. Det såg även inte ut att vara en livespelning, man såg knappt att han sjöng. Att fokusera på hans ögon kanske var en rolig idé på idéstadiet men i praktiken blev den katastrof då man inte såg hans ögon under allt smink. ESC är en sångtävling men det är ett TV arrangemang och hör man en låt enbart en gång så är synintrycket enormt viktigt.
Medier och demokrati. Diskutera hur medierna blåser upp en liten skitsak som ESC och melodifestivalen till det alla måste se och prata om. Fundera på vad som då inte diskuteras istället. Om medierna lyckas trumma upp en sådan nationalistisk stämning vad gäller något så oskyldigt som musik vad skulle de då inte kunna göra i krigstider? Hur gör medierna för att vi skall tycka illa om de andra? Hur skapar man ett vi och ett dom? Vad är det i medierna som möjliggör dessa processer?

Filmmusikens funktioner nu på nätet!

Har ni varit på vår mycket uppskattade föreläsning om filmmusik och musikvideor har ni redan stött på filmmusikens funktioner dvs. hur fungerar musik och bild tillsammans. Mycket av detta innehåll finns nu på Multimediabyråns nya fräscha och spännande webbplats.
Gå in på:

http://www.multimedia.skolutveckling.se/Tema/
Mediekunskap/Filmmusikens-funktioner/

Läs om filmmusikens funktioner, filmmusikhistoria, dataspelsmusik men även hur era elever själva kan använda sig av den musik som finns på multimediabyrån för att skapa filmmusik. På multimediabyråns nya webbplats finns även mycket enkla och bra kurser i hur man gör egen musik i Garageband eller lägger musikpussel i inom olika genres för att skapa egen filmmusik.

Hata Göteborg som skolbio?

Hata Göteborg är i mitt tycke årets bästa svenska film. Helt ärligt en av de bästa filmerna jag sett i år oavsett varifrån den kommer. Den berör viktiga ämnen som det svenska klass samhället, manlighet och vårt förhållande till våld. Alla tre mycket viktiga ämnen att tala om i skolan. Med rätt inledning samt rätt för och efterarbete av filmen så kommer den säkert att fungera som skolbio men frågan är om ens det räcker? För filmen är riktigt bra och realistisk och kan bli problematisk att visa av just den anledningen, den ligger lite för nära de som verkligen borde ta till sig den dvs unga män i gymnasieåldern.
Så vad göra? Skall man visa den i skolsammanhang? Nja. För det första, du som lärare gå och se filmen själv innan du tar dit din klass. Våga inte lyssna på andra utan bedöm själv om din(a) klass (er) klarar av och är mogna nog att se denna film och att diskutera den. Funder på om du själv skulle klara av att ha en diskussion om filmen, både före och efter – för den kommer att leda till många samtalsämnen. Är svaret ja på dessa frågor så för all del gå och se denna utmärkta film med era elever.

Fyra toppen DVD:er att jobba med i skolan

På senare tid har några av förra årets populäraste filmer kommit ut på DVD. Det är Borat, Casino Royale, Djävulen bär Prada och Talladega Nights.
Borat är ett givet för val för er som vill arbeta med fördomar, filmhistoria, humor och dramaturgi. En handledning kommer snart på filmpedagogik.nu. Extramaterialet innehåller en hel del godbitar, speciellt en riktig nyhetssändning från Rodeoincidenten är rolig att se och att jobba med.
Casino Royale. Lyckligtvis bestämde de som har Bondfilms rättigheterna att det var dags att starta om Bond, och på vilket lyckat sätt man gjorde det. En film som passar utmärkt för att diskutera dramaturgi och filmstil. Extramaterialet är inte så mycket att hänga i granen men huvudfilmen fungerar utmärkt för sig själv.
Djävulen bär Prada är en av väldigt få filmer de senaste 10 åren som verkligen gått hem hos en yngre kvinnlig publik. Den passar utmärkt för arbete kring Genus-frågor, dramaturgi, filmstil och genre. Extramaterialet är fokuserat på mode men saknar filmens kritik kring den samma.
Talladega Nights är en av förra årets mest underskattade filmer. Filmen är en underbar drift med dagens USA. Den passar även som kritik av dagens Sverige, där intellektuell är ett fult ord som ingen riktigt svensk vill kalla sig längre. Extramaterialet bjuder på en hel del godis i form av roliga bortklippta scener, annorlunda kommentatorspår samt reklamfilmer. Filmen passar utmärkt för diskussion om fördomar, reklam samt grundläggande filmanalys.

Någon annans Afrika.

Just nu är två stycken högintressanta skolbiofilmer om Afrika aktuella på svenska biografer nämligen: Last King of Scotland och Blood Diamond. Det är båda bra filmer med mycket intressant innehåll men de har en sak gemensamt med många andra nya engelskspråkiga filmer, nämligen att de har ett vitt, västerländskt perspektiv. De arbetar utifrån tanken att det är de vita som ställt till det i Afrika och de är på sätt och vis vi som skall fixa det också. Liknande problem har även filmer som Constant Gardener, In my country, Catch a fire samt Shooting dogs. Gick man på Göteborgs Filmfestival så hade man möjlighet att se afrikanska filmer med ett annat, mer afrikanskt perspektiv. Samma sak gäller de DVD aktuella Moolaade samt Sisters in Law. För vi i väst kan inte låta bli att skapa skildringar av dem i Afrika som dom andra, som dom som finns där och som behöver hjälpas. Berättarstilen i de afrikanska filmerna skiljer sig även de en del från de västerländska. Visst finns här en klassisk dramaturgi, men perspektivet och tempot är ändå bra annorlunda än man är van vid. Det kanske är så att för att förstå Afrika så måste man berätta om Afrika på ett annat perspektiv än det gamla vanliga västerländska. Kanske är det så som Fernando Solanas och Octavio Getino hävdade vid skapandet av begreppet Third Cinema att det behövs ett eget bildspråk och en egen berättarstil utöver den amerikanska och europeiska. Som allra tydligast blir detta i filmen Bamako, en mycket uppmärksammad film utomlands och populär både i Afrika och väst. Filmen som är gjord som en åtal på en bakgård i Afrika där person efter person tar upp alla olika sätt på vilket Afrika utnyttjas av oss i väst. Samtidigt sker det en parallell symbolisk handling i filmens utkant som kommentar om dagens Afrika. Filmen kräver en hel del av en ovan tittare på afrikansk film (såsom jag själv) men det är ändå mycket intressant att faktiskt få betrakta Afrika från ett afrikanskt perspektiv och inte ett amerikanskt.

Då mediebilden av Afrika är rätt begränsad i Sverige så är desto mer intressant att försöka se Afrikas bild av sig själv istället av vår bild av dom. Så oavsett hur intressanta filmer som Last King of Scotland och Blood Diamond så är de ändå vår västerländska bild av Afrika. Ta möjligheten om ni kan och se någon annans Afrika genom att kolla på Moolaade eller Sisters in Law eller hitta Bamako.

Beck floskel bingo

Den sista Beck-filmen har gått upp på bio och efter 23 filmer är det snart slut. Blir ni dock tvingade att se någon av dessa 23 filmer och tycker att de följer vissa givna mallar och vill ha något annat att göra samtidigt så kommer här räddningen: Beck floskel Bingo.

Skriv in dessa klichéer i en bingo blankett - en tabell 4X4 rutor:

Ett mord begås i Stockholm
Beck pratar med sin granne
Grannen tar sig en sup
Gunvald Larsson tappar kontrollen
Beck äter middag med sin dotter
Poliserna skämtar med en nyanställd
Någon talar in i kameran om vad denna film egentligen handlar om
Chefen får ett utbrott
Jaktscen med rörlig kamera
En känd skådespelare som inte varit med tidigare dyker upp (typ mördaren)

När ni fått en vågrätt eller lodrätt rad kan ni skrika bingo i salongen eller hemma och belöna er själva med något gott – som en bra film.

Rekommenderade hemsidor för att arbeta med film och TV i skolan.

Efter att ha skrivit om de tre böcker som ni bör arbeta med och läsa i skolan så kommer här tre sorters webbresurser ni måste ha koll på.
1. Uppslagsverken.
På vårt kontor hade vårt jobb sett rätt annorlunda ut utan IMDB. Det är här vi slår upp informationen om de flesta filmerna vi jobbar med. Jobbar ni med film och media skolan är detta en enorm resurs att plocka från. Kolla upp filmerna ni skall jobba med, kolla vad folk har skrivit om dem, vilka ämnen som diskuteras och få lite bra bakgrundsinformation via trivia och goofs. Ofta bra mycket bättre hjälp här än via handledningar om hur man skall arbeta med filmerna i skolan.
Andra intressanta uppslagsverk är Svensk filmdatabas. Här får ni fram all information ni behöver och vill ha om svensk film.
Ytterligare ett tips är faktiskt Amazon.com för deras avancerade recomendations system. Här kommer ni få tips på liknande filmer till ämne och stil men även litteratur som tar upp liknande ämnen som filmerna/Tv-serierna. Det baseras mest på vad andra köper och tycker, så rekommendationerna blir faktiskt riktigt bra.
Ett tips för all annan information är Wikipedia – den fria encyklopedin på nätet.
2. Se på film.
Allt mer film läggs idag ut på nätet, viss film olagligt men väldigt mycket är fullt lagligt. Sidor som YouTube, GoogleVideo och MySpace är väl hemsidor ni som pedagoger redan känner till och använder? Om inte, fy på er för då har ni faktiskt noll koll på vad som händer i världen. Det är på dessa sajter som folk lägger upp allt från små skrattande småbarn till långfilmer om 9/11 eller bara roliga klipp från musikens, reklamens, TV:ns och filmens värld. Gå in och botanisera bland stora mängder klipp. Två filmtips är: Stephen Colberts Press correspondents dinner-tal (kanske världens bästa tal efter I have a dream) samt Borat med Throw the jew down the well.
I Sverige finns även här en del intressanta sajter – två stycken är verkligen värda att lyfta fram. Den ena heter dvoted och här har unga filmare möjlighet att visa och diskutera film. Går man in och kollar in en hel del av filmerna här så blir man hoppfull gällande svensk och skandinavisk films framtid. Dvoted är en även utmärkt resurs för alla er vars elever gör film. Här kan de publicera sina alster. Jobbar ni med reklam är det Resumes hemsida ni ska till. Här har man möjlighet att se det bästa och mest intressanta inom svensk och internationell reklam utan att behöva se det mellan programmen.
3. Göra film i skolan.
Filmpedagogik.nu och Multimediabyrån erbjuder många praktiska handledningar i att göra och att analysera film. Gå in på deras hemsidor och få många tips. Är ni intresserade av att just göra film kolla filma nu på filmpedagogik.nu och på Multimediabyrån kan du kolla in Skapa själv i vänsterkolumnen.
Mycket trevligt användande av Internet önskas.

Lästips: Vanity Fair Hollywood number

Skall ni bara köpa en tidning detta år….
Vanity Fairs Hollywoodnummer är alltid intressant läsning och tittning. I detta nummer har man gjort ett riktigt snyggt fotoreportage med utgångspunkt från Film noir filmer. Alla de stora i dagens Hollywood är med (främst oscarskandidaterna). Är ni intresserade av film noir finns även en riktigt bra och tung genomgång av genren i tidningen.
Främsta anledningen att plocka upp Vanity Fair är ändå artikeln som handlar om nedladdningen. För äntligen har en riktigt stor amerikansk tidning vågat skriva om hur dagens medieverklighet verkligen ser ut och inte hur filmbranschen vill att den skall se ut. Artikeln borde vara obligatorisk läsning på SFI men även inom filmbranschen i stort så de får en uppfattning om hur mediavärlden ser ut, varför och vad man kan göra åt det. Som svensk är det intressant läsning då artikeln faktiskt har Sverige som utgångspunkt. Om man i en av världens största tidningar uppmärksammar hur det ser ut i Sverige kan man väl snällt hoppas på att även aktörerna i Sverige kan ta sig en titt på sin egen mediesituation. För filmintresserade finns även en rätt kul artikel om en av Hollywoods mest framgångsrika filmskapare, Brett Ratner, som samtidigt är en av filmvärldens mest anonyma och utskällda filmskapare.
Men Vanity Fair vore inte Vanity Fair om de inte hade riktigt seriösa och tunga reportage om viktiga ämnen. I detta nummer finner ni spännande läsning om hur mycket Bush-administrationens nuvarande agerande kring Iran påminner om Irak. Ni kan även läsa om Guantanamorättegångarna och en av USA:s största källor till underrättelse om Irak – SAIC.
Utöver detta finns det mycket annan spännande läsning och foton att kolla in så plocka up det nya numret nu innan det är för sent (eller läs det på nätet www.vf.com)

Gå på bio nu! sedan är det försent.

Gillar ni bra film? Grattis, under typ två veckors tid har ni möjlighet att se förra årets bästa filmer från utlandet på Sveriges biografer. Från att Göteborg Film Festival börjar och två-tre veckor framåt matar filmbolagen ut de filmer som internationellt (och speciellt i USA) anses vara bäst förra året. Det är nu alla oscarskandidatfilmer kommer, samt andra prisvinnare. Det är även under denna intensiva period som ni har möjlighet att se vårens bästa svenska filmer. Nackdelen med detta system är att de flesta filmerna går i bästa fall två veckor och försvinner sedan i ett halvår innan de kommer på DVD. Så passa på nu – så bra filmer som ni kan se nu, kommer ni inte kunna göra resten av året.

Aktuella intressanta filmer:
The Queen
Last King of Scotland
Bobby
Little Children
Pans Labyrint
Children of Men
Red Road
Dreamgirls
Parfymen
Half Nelson
Apocalypto
Notes on a Scandal
Letters from Iwo Jima
Hollywoodland

Intressanta svenska filmer:
Linas kvällsbok
Hoppet
Darling
Den nya människan
Se upp för dårarna
Prize of the Pole

Mexico 3 resten av världen 0

Just nu har man som svensk möjlighet att se tre av förra årets bästa filmer i världen, alla tre regisserade av mexikaner. Dessa tre herrar visar med Babel, Children of Men och Pans labyrint att den bästa filmen görs just nu av mexikaner och utanför Hollywood. Tre filmer som i helt olika genres sci-fi, fantasy och drama berättar om vår samtid. Och hur de gör det sedan, med en visuell prakt som visar hur man kan berätta film på den stora duken och som är bra mycket bättre än sina konkurrenter från USA. Alla tre filmerna passar även utmärkt för att jobba med i skolan.
Babel är intressant att studera utifrån dramaturgi och stil. Den passar för spännande diskussioner inom religion, samhällsvetenskap samt språkundervisning.
Children of Men är intressant att kolla på utifrån jämförelse mellan bok och film men även för diskussioner om vår samtid inom ämnen som filosofi, religion, samhällsvetenskap samt svenska.
Pans labyrint är riktigt intressant att diskutera utifrån de flesta aspekter ni kan tänka er, form, stil, karaktärer och dramaturgi. Passar för samtal inom historia, filosofi, religion och inom svenska och litteraturvetenskap. Arbetar ni med sagor och myter har ni här en magisk skatt att vräka ut för diskussioner om sagans struktur, funktioner och historia.
Tre filmer av tre sanna filmiska visionärer, tre givna filmer för samtal om vår samtid som är både intressanta innehållsmässigt som visuellt, något väldigt ovanligt idag.

Arbeta med Departed i skolan

Är Scorseses nya film the Departed något för skolbio? Nej, det är den inte, men det är ändå en film som är som gjord för att arbeta med i skolan då den kommer ut på DVD. Söker ni en film att arbeta med avancerad filmanalys så är the Departed perfekt. Filmen passar utmärkt för arbete med dramaturgi, klippning, musik och ljudanvändning samt kameraarbete. Filmen erbjuder alla möjliga intressanta klipptekniker att studera, avancerad parallellklippning, tidsklipp både framåt och bakåt i tiden. Filmen är även utmärkt exempel att studera hur man arbetar med rytm i berättelsen samt musiken och ljud. Filmen innehåller även en fantastisk mix av originalmusik och specialskriven som är mycket intressant att studera om ni jobbar med film och ljud. Filmen är även intressant att studera utifrån karaktärsaspekten. Hur man skapar parallella karaktärer med hjälp av klippning och kameraarbete. Givetvis är även dramaturgin mycket intressant att arbeta med, hur filmen är konstruerad och varför? Samt hur den förhåller sig till originalfilmen. Söker ni en film att arbeta med avancerad filmanalys lär ni inte hitta mycket bättre exempel än the Departed.

Filmrecensentens hemligheter del 1 - Varför tycker inte filmrecensenter som vanligt folk?

En av de vanligaste frågorna vi får när vi föreläser är: varför tycker inte filmrecensenter som vi? Det är inte bara ungdomar som undrar, utan även vuxna. Det är inte helt lätt att besvara men i en rad artiklar skall jag försöka förklara och svara på frågor som Varför tycker inte filmrecensenter som vanligt folk? Varför är alla recensioner så lika? Varför skriver inte filmbolagen ut vem som recenserat filmen?, Hur många är det som recenserar, egentligen? Vad är en recension och vilken funktion fyller den?
Låt oss börja med del 1: Varför tycker inte filmrecensenter som vanligt folk?
Filmrecensenter är inte som ni!

Att vara filmrecensent innebär att man har som jobb att se film. Det är ett mycket trevligt jobb, som säkert många skulle vilja ha, men det påverkar faktiskt rätt mycket hur man ser på film. De flesta ser på film som underhållning men recensenter har det som arbete och då kan det väl inte vara underhållning? Det innebär att man som recensent väldigt ofta ska se filmer man inte valt om man kunnat bestämma själv. Man kan inte heller gå ifrån filmen om man skulle tycka att den är dålig. Effekten av detta är att de filmer som recensenten själv valt är de som han/hon brukar gilla mest och därför får de bäst betyg. De filmer som recensenter sällan väljer själva är skräck-, komedi-, ibland action- samt barn- och ungdomsfilm. Därför får dessa filmer, som oftast är de mest populära publikt, rätt dåliga recensioner.
För att ta ett väldigt aktuellt exempel: Göta Kanal 2. Filmen gick genomusla recensioner med i bästa fall tvåor i betyg Trots detta sågs den av 250.000 personer på bara några dagar. Vilket gör den till en av årets mest sedda svenska filmer och omtyckt bland de som jag har pratat med. Vad är det man recenserar och för vem?
Även om många unga ser mycket på film är det sällan de ser de lika mycket som en recensent, speciellt inte på bio. Effekten av detta enorma filmtittande påverkar givetvis också recenserandet. Inte minst påverkar det om en recensent är lite till åren och under sin livstid har sett mycket film. Det är ofta mot denna filmmängd och kanon som alla filmer recenseras och jämförs. Fundera på hur ofta det refereras till andra filmer i filmrecensioner och hur ofta läsaren verkligen har sett dessa filmer. Detta innebär också att vi ofta i får recensioner av slaget: ”vi har sett det förut – och det var bättre”. Men frågan är om läsaren/tittaren verkligen har sett det förut? Allra tydligast blir det när det gäller skräckfilm och high-schoolfilmer. De är berättelser som man oftast bara ser under en viss tid av sitt liv och därför har man förmodligen inte sett föregångarna. Alltså är det en rätt meningslös verksamhet att påstå att den gamla Motorsågsmassakern är så mycket bättre än den nya då de som ser den nya inte har några planer på att se den gamla. Detta får till följd att de flesta recenserar genom att jämföra alla filmer med varandra och väldigt sällan jämför filmer inom genres. Många genrefilmer är funktionsfilmer, de fyller en funktion just här och nu. Man ser kanske inte en komedi för att få reda på världens stora gåtor utan för att få skratta och uppleva glädje med andra. Man ser sällan på skräckfilm för att man älskar att se människor torteras utan man gör det för att testa sina rädslor och bli skrämd. Alltså, om man recenserar dessa filmer på rent innehållsmässiga grunder så kommer de att få dåliga recensioner. Men om man recenserar dem utifrån funktion så blir upplevelsen en annan. De flesta vanliga tittare recenserar utifrån funktion. Som en liten kommentar till detta kan man säga att väldigt få recensenter skrattar på pressvisningar även om de sedan skriver att filmen var hysteriskt rolig.
Fortsättning följer med del 2: Varför är alla recensioner så lika?

Årets bästa 2006 enligt Fredrik Holmberg

5 Filmer
Little Miss Sunshine
Thank you for smoking
V för Vendetta
Good Night and Good Luck
Babel

5 TV-serier/program som visas i Sverige
Prison Break (TV3)
House (TV4)
Lost (TV4)
Veronica mars (SVT)
The Daily Show med Jon Stewart (Canal+)


Bästa svenska film
Farväl Falkenberg

Bästa dokumentär
911 Mysteries

Bästa animerade
Bortspolad

Bästa barnfilm
Happy Feet




Bästa Film/TV/DVD för:
BAS
Harry potter och den flammande bägaren

Sagor och Myter
Da Vinci-koden

Manligt och Kvinnligt
Da Vinci-koden

Shakespeare
She’s the man

Reklam
Thank you for smoking

TV-serier och såpor
Heroes (finns att ladda ner gratis, men kommer på Canal+ i vår och på TV4 till hösten)

Nyheter/Media
Good night and Good Luck

Vi och dom
Babel

Filmhistoria
Good Night and Good Luck



Övrigt:
Årets bästa för att arbeta med retorik:
Thank you for smoking

Årets bästa för att arbeta med politik:
The Daily Show med Jon Stewart (+ Colbert Report)

Årets bästa läsning:
The Art of watching films

Årets bästa web:
Youtube

Årets bästa TV (som inte går i Sverige):
Colbert Report (går att se delar av på nätet - ex. på Youtube)

Årets bästa soundtrack:
V för Vendetta

Rekommenderad läsning för film och mediestudier

Vi får ofta frågor om vad man skall läsa för böcker angående film. Här följer tre böcker som vi verkligen rekommenderar till film och mediestudier:
Joseph M. Boggs, Denis W. Petrie - The Art of Watching Films
David Bordwell – How Hollywood tells it
Christopher Vogler – the Writer’s journey

The Art of Watching Films är en mycket avancerad grundläggande filmanalys bok. Boken är uppdelad i flera olika områden med stora fördjupningar i alla delarna. Här kan man läsa och fördjupa sig i dramaturgi, karaktärer, genres, regissörer men även om bildkomposition, klippning, färg, specialeffekter, dekor, ljud och musik och mycket annat. Allt är snyggt och bra upplagt med två extra bonusar. Den ena är att det medföljer en Cd-skiva som gör att man se många av exemplen på datorn, den andra är DVD-tipsen efter varje kapitel. I dessa DVD tips får man tips om vilken extramaterial på DVD:er som passar för fördjupningsinlärning i klassrummet.

How Hollywood tells it
I denna bok går David Bordwell igenom hur man berättar i dagens (amerikanska) filmer. Även om man undervisar i film får man många a-ha upplevelser om hur dagens filmskapare berättar. Den bästa bok jag läst om hur dagens film ser ut och varför. Bordwell går igenom hur man berättar med hjälp av stil, karaktärer och dramaturgisk struktur. Det är väldigt få som lyckats så här bra på att sätta fingret vad som utmärker 2000-talets berättande. En extra bonus är översikten i slutet som sammanfattar utvecklingen i Hollywood från 1960 till idag. Även om boken fokuserar på amerikansk film finns här många exempel från film även från resten av världen och det är även rätt tydligt att inom populärfilm från hela världen ser berättelserna rätt lika ut.

the Writer’s journey
Detta är egentligen en manusskrivarbok men arbetar man med sagor och myter samt film i allmänhet, är det ändå en mycket användbar bok. För boken tar avstamp i Joseph Campbells teorier och hjältens resa och applicerar denna på filmens värld. Ni kommer rätt fort märka hur otroligt många filmer som har den struktur som Christopher Vogler berättar om. Hjältens resa kan ju även appliceras på litteratur, allt från bibeln till dagens populära ungdomsböcker som Harry Potter och Eragon. Boken innehåller även hel del närläsningar på moderna klassiker som t.ex. Lejonkungen, Pulp fiction, Titanic och Allt eller inget.