Datorn i undervisningen på riktigt

Datorn i undervisningen på riktigt

Det är ett maktskifte av enorma proportioner på gång och filmpedagogerna är som vanligt med på tåget. Redan under våren så började filmpedagogerna använda dator och internet i våra föreläsningar. Varför kanske ni frågar er? Jo för att vår målgrupp, unga människor mellan 15-24 gör det. Fundera lite på dessa fakta:

· Tittandet på rörliga bilder är större än någonsin och växer stadigt.

· Tiden som läggs på medier bland alla svenskar har totalt ökat med 27 procent, på bara ett år.

· I fjol ökade tiden alla svenskar lägger på nätet med hela 66 procent. Det är nu nästan lika mycket som dagstidningar, magasin och böcker ihop.

· Nedladdningen har ökat lavinartat bara på ett år. Just nu konsumerar 16-25 åringar i snitt 39 minuter nedladdat material varje dag.

· Varje dag lägger unga en dryg timme på att konsumera rörliga bilder via Internetrelaterade plattformar.

· Unga män tittar allt mindre på traditionell tv. Under senaste fyra åren har tittandet bland 15-29 åringar minskat med 13 procent.

· 15–29 åringar har också radikalt ökat sin konsumtion av nya plattformar som webbklipp och nedladdat.

(källa: Lunarworks som citerar MMS, mediebarometern 2006 och LunarStorm)

Då allt fler filmer och fenomen sker på nätet tyckte vi det var lämpligt att jobba med datorklipp och internet även i våra föreläsningar. Så nu finns möjligheten att kolla på de senaste nyheterna på internet under nyhetsföreläsningen, se Darfurkrisen på Google maps, musikvideos från MySpace, Youtube och MTV.se och senaste reklamkampanjerna på nätet. Som vanligt använder vi våra vanliga klipp men vi ansåg att det var passande att på riktigt börja använda datorn i undervisningen.

I en tid då det börjar pratas en del om medieklassrum tänkte vi tipsa om och visa upp hur vårt IT-klassrum ser ut och hur ert borde se ut:

Apparater man bör ha:

Storbildsprojektor

Högtalare

Förstärkare

Dator – vi har en Mac mini med dvd-spelare

Fördelen med en Mini mac är att den är väldigt liten och billig men har de utgångar ni kan tänkas behöva samt en dvd spelare och brännare

Trådlöst tangentbord och mus

Program som man absolut bör ha i datorn för medieundervisning:

Firefox med tilläget unplug

Samt lägga till sökmotorerna Google, IMDB och Wikipedia i Firefox

Program som rekommenderas och som är gratis:

För filmvisning av alla format:

Miro och VLC

För podcasts:

Itunes + Quicktime

Google Earth (mycket användbart i olika föreläsningar)

Samt ett officepaket (flera är gratis)

Vill ni arbeta med produktion av film, podcasts, hemsidor etc rekommenderas en mac där iLife ingår gratis som innehåller filmprogrammet Imovie samt iDVD, Garagaband för ljudredigering samt podcast skapande, iPhoto för bildredigering samt iWeb för internet publicering.

TV-tips: Heroes

Om ni bara skall se EN enda TV-serie i höst för att hänga med, snälla se till att det är Heroes. Efter att ha visats på Canal+ och laddats ned av väldigt många elever (3-5 per klass följde den nedladdad) kommer nu Heroes till TV4. Varför se Heroes och arbeta med den i klassrummet? Främst för att det är en serie som lyckas att skapa en berättelse med teman som elever anser intressanta just. Teman som finns är familjeförhållanden, hjälteskap, svåra moraliska val, att vara annorlunda och inte passa in samt politik. Inte minst det sista temat är lite roligt att kolla in och jämföra Heroes handling med Bush och 11 september kopplingen. För er som inte har hört talas om serien så handlar den om ett gäng vanliga människor med speciella talanger och vad de gör eller inte gör med dessa talanger. En superhjältesaga som faktiskt fungerar minst lika bra hos tjejer som killar. Se den! Premiär på TV4 5 september och kommer att visas på onsdagar och torsdagar.

TV-tips: Sopranos och Studio 60 on the sunset strip

Sannolikheten att era elever på gymnasiet tittar på SVT är rätt liten men programmen som går där är ju inte mindre intressanta för det. Bland annat visar ju SVT en av världens bästa TV-serier någonsin: Sopranos och en intressant serie om TV branschen – Studio 60 on the sunset strip. Sopranos lämpar för sig massor av diskussioner i klassrummet främst gällande moralfrågor men dess allra största styrka är ändå filmberättandet. Arbetar ni med filmkunskap är Sopranos en enorm källa att ösa ur. Första avsnittet för säsongen – Sopranos homemovies är ett mästerstycke i hur man berättar på väldigt många plan samtidigt. Sopranos går på söndagar på SVT2 kl.21.15.
Efter TV-serien Vita huset tog sig Aaron Sorkin an en annan sorts politik nämligen den som styr TV-utbudet. Mycket walk’n’talk och bland dessa pratstunder finns en hel del att använda i mediekunskap. Att skådespelarna är kända för era elever är stort plus i sammanhanget. Studio 60 går på SVT1 onsdagar kl 22.

Filmtips: This is England

Alla ni som arbetar med skolbio har väl redan bokat in denna fantastiska film på er repertoar. Filmen har dock ett litet problem. Den utgår ifrån att publiken vet vad Falklandskriget var för något. Så här 25 år senare är det nog väldigt få elever som ens vet om att det fanns något som kallats Falklandskriget och än mindre vad det hela handlade om. Så för att ge filmen den helhetsupplevelse som den förtjänar, ge eleverna en liten kort historielektion innan. Denna artikel från Gp är faktiskt riktigt hjälpsam:
http://gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=121&a=363618
Läs den och få en riktigt bra filmupplevelse med era elever.
C:a 30 augusti kommer handledningen på SFI.

Lästips: Sight and Sound September 2007

Senaste numret av Sight and Sound handlar om dokumentärfilm. Är ni intresserade av dokumentärfilm så läs detta nummer här finner ni kort sammanfattning av genrens utveckling, historia, påverkan samt lite fördjupningsläsning. Allt enkelt och bra att ta hjälp av i sin undervisning. Tyvärr på engelska men så länge sådana artiklar inte skrivs på svenska så blir det inte mycket bättre än så här.

Manligt och kvinnligt?

I senaste numret av tidningen Mama finns det en undersökning om sexvanor hos mammor. Två av frågorna handlar om kändisar och vilka sådana som a)mammorna kunde tänka sig att ha sex med b)ha som far till sina barn. Märkligt nog för mig som man ser dessa listor nästan identiska ut – vilket får mig att fundera lite på manliga och kvinnliga fantasier, undersökningar och lämplighet som mamma/pappa. För det första: när jag frågat ett par klasser och de manliga deltagarna om de tänker sig att samma personer som de skulle kunna tänka sig att ha sex med som mödrar till ens barn är svaret ett rungande nej (ibland, i helvete heller). Vi män gör tydligen skillnad på kvinnor vi kan tänka oss ha sex med och samma kändis är lämplig som mor till ens barn. Om det beror på skillnad på syn på sex och kärlek låter jag vara osagt men en stor skillnad finns där ändå. Vilket för oss in på kvinnornas svar. Varför ser inte kvinnorna skillnad på personer de finner attraktiva och vill ha sex med och fadersmaterial. Personligen skulle jag se framför mig Beppe Wolgers som pappa till mitt barn men skulle nog inte ha sex med honom. Så varför dessa likheter i listorna?
Beror det på att de kvinnor som läser mama och var med i undersökningen:
a) tror att attraktivt utseende och charm som kändis även avspeglar hur dessa kändisar är privat?
b) Vet att sex leder till barnafödande – så har man sex så blir väl samma person far till mitt barn
c) Att sex, kärlek och familj är så sammanknippade att det inte finns någon skillnad däremellan?
d) Undersökningsalternativen är så små att det blir samma personer på de olika listorna.

Intressanta ämnen att diskutera i skolan samt även att diskutera varför skillnaden är så stor hos män.

Teknik + Media + Språk + Text = Medievetenhet - och glöm aldrig att ha kontroll - KEEP IT SIMPLE !

Detta med digital kompetens och alla andra modebegrepp.
Vid en nordisk konferens om "media literacy" i Vasa nyligen möttes akademiker ock praktiker utan att egentligen mötas. Akademikerna sätter agendan och formulerar debatten som domineras av lanseringen av nya spännande begrepp som man hoppas skall bilda bas för utvecklingen. Allt från "Media literacy" genom "Multiliteracy" till "Electracy", vilket är det närmaste det skandinaviska "Digital kompetens" vi kommer.
Själv tycker jag att det är ett ganska tomt uttryck som pekar i fel riktning, poängterar något annat än det centrala i det vi vill åstadkomma. (Nu har jag förvisso inte läst alla de olika uttolkningarna av begreppet)
Teknik - Media - Språk - Text tycker jag är begrepp man måste enas om vad de betyder, och vad man faktiskt talar om. I grunden handlar det inte om något annat än vad människan i alla tider ägnat sig åt. Att kommunicera genom gestaltning och berättande med olika tekniker i olika medier och genom olika språk med hjälp av formulerade texter. Idag sker det med hjälp av elektronik och genom ettor och nollor. So what? M3 verkar dock spännande. Det verkar ju handla om just detta.
Digital säger ju ingenting annat än att man gör det med ettor och nollor. Det är vad som förmedlas och hur det formulerats som är intressant. Allt förändras, dock sker ingenting nytt. Människan har i alla tider trott sig och sin tid vara skapelsens krona. Först när vi inser att vi inte behöver lära om blir det lätt att förhålla sig till alla tekniska förändringar.
Vad som behövs mest är bildning, allmänbildning och språklig kompetens. Då kan man tala om att vara litterat i klassisk mening eller "Medieveten".

Just nu är jag lite emotionell än vanligt i frågan. Allt på grund av att jag igår hade en nära-döden-upplevelse i Jönköping. Enligt överenskommelse med gymnasieskolan (som vi besökt varje år i snart ett decennium) skulle allting vara riggat "som vanligt". Tyvärr har de av ekonomiska skäl blivit tvungna att begränsa sig till två storgruppsföreläsningar i aulan à 200+ elever per session. Alla tvåor skall få samma behandling. Inte särslikt optimalt rent pedagogiskt, men vad gör man.
Efter två timmars bilkörning anlände jag i aulan 07.45, en kvart innan utsatt tid. Eleverna hade redan börjat ta plats. Då visar det sig att de "hottat upp" sin aula och sammanfogat alla medieformat till en dator vid ett podie i hörnet avden breda scenen.
- Men jag skall ju köra dvd som vanligt sa jag, och som ni ser har jag med mig min egen för alla nödsituationer och eventualiteter.
- Det behövs inte, sa teknikern. Vi har en dvd-spelare i datorn.
- Det är en PC, sa jag.
- Men visst, vi kan koppla upp din egen dvd om du vill sa teknikern.
Det kunde han inte, och salen var full av förväntansfulla elever och klockan hade passerat åtta med sju minuter.
Vi gjorde en snabb felsökning och testade ett antal olika sladdar och inställningar som rimligtvis kunde löst problemet, men...
Suck.... ja vi får väl göra som du säger, sa jag. Nöden verkar inte ha någon rättvis lag idag.

Mediaplayern var långsam. Verktygsfält och annan skit dök upp både uppe och nere i skärmen och låg kvar i fem sekunder så fort man rörde musen. Jag fick snabbt lära mig att gå in och ur helskärmsvisning. Mina egna menyer ville inte visa sig och jag kunde inte hoppa direkt till ett index utan att få upp en tråkig textlista över hela skärmen. Datorn var lite för långsam för att spela upp mina klipp utan att släpa lite och ibland digitalisera bilden i början av varje ny uppstart av ett klipp. Kanske var mina format inte helt idealiska för MS Mediaplayer. Skit !
Inför varje visning fick jag vara noga med att göra alla arbetsgrepp innan jag startade. Jag sprang som en jojjo mellan scenens mitt ca tio meter bort (för att tala med HELA publiken), och det där hopplösa talarpodiet i ett mörkt hörn av scenen (det gick inte att flytta eftersom sladdarna inte var dimensionerade för det). Svetten lackade. Timmarna var en oändlighet mellan hopplöshet och förtvivlan.
Efter två timmar hade jag ändå lyckats förmedla vad jag lovat och kanske hade publiken förstått min prekära situation, och kände hur jag slet. Talaren skall liksom huvudkaraktären i en berättelse ner på (eller under noll) i början av historien, för att sedan klara sig igenom pärsen. Det ger inkännande poäng. Ett gammalt retoriskt knep som Al Goore använder sig så lysande av i inledningen av "An Unconvenient Truth". - I used to be the next president of the United States. Själv hade jag inte de begreppen i skallen medans jag stod där, och blev faktiskt förvånad när jag fick en jättelång och värmande applåd i slutet.

Nu hade jag en kvarts paus innan nästa grupp om 200+ elever skulle få samma program. Siw, som bokat mig och vandrat in och ut ur föreläsningen, och jag tog en snabb kopp kaffe i restaurangen.
Jag berättade om hur fascinerande dåliga medieforskarna på konferensen i Vasa varit på att hantera sina medier. hur otroligt djupt bildade människor sjunkit i Powerpoint-träsket och hur ofantlig övertron är på att pdf:er som är läsbara på den egna datorn måste vara det om man blåser upp den på en duk.
Att gå via en dator är nästan alltid ett misstag. Kalla mig gammaldags, men jag vill gärna hålla mediet i min hand, och använda teknik som är gjord för just det jag vill göra. I detta fall att visa och diskutera en text. En bok, en plansch, en vhs eller en dvd-skiva. Då har jag kontroll. Gärna en bra fjärrkontroll, så att jag kan röra mig och använda mina medfödda medier i röst och hela kroppen. Därför använder jag alltid en separat dvd-spelare även om jag kan göra det från min mediavänliga Mac (dator krävdes faktiskt i Finland). Bort med tekniktröskeln! Keep it simple!

Hon beklagade djupt teknikstrulet och vi vandrade tillbaks till aulan för ännu en pärs (det är en av de få gånger jag övervägt att ställa in). Och där på scenen står nu teknikern och visar bilder från min enkla och billiga dvd-spelare. En extra väl dimensionerad scart hade av någon märklig anledning fungerat. (Signalproblem i ledningsstolpen ?) En bildsignal direkt upp i projektorn och två ljudsignaler till förstärkaren. Så enkelt. Wow! Inga menyfönster. Inga program som skall kommunicera och falera. Ordentligt ljud. Stadig bild. Start och stopp utan strul oavsett var jag stod på scenen. Och så nästan dansade jag med eleverna i två timmar, för jag kände mig trygg. Glad till sist.
- Det var en helt annan visa det, sa Siw.

Varför Mattias Nohrborg är dålig för svensk film!

Att svensk film och filmjournalistik är en liten ankdamm har aldrig varit så tydligt som nu. Mattias Nohrborg VD för Astoria har gjort ännu en dundertabbe och ingen vågar ställa honom till ansvar för vad han gjort. Så vad har han gjort egentligen som är så dåligt för svensk film och bio?
1. Han lyckades som VD på väldigt kort tid skapa ett enormt underskott för Astoria som kostat pengar för företag, skattebetalare och inte minst SFI (svenska filminstitutet). Det senare innebär rent krasst att det finns mindre pengar att göra svensk film för.
2. Han har runtomkring i landet lyckats lägga ner en massa biografer genom att sälja dem till SF. Detta kanske SF hade gjort själva om de tagit över Sandrews men då hade det skrikits i högan sky att kapitalistiska SF lägger ner och hindrar geografisk mångfald, för inte prata om kulturell utarmning. Men nu kan de tack vare Nohrborgs okunskap i hur man driver biografer göra det utan så mycket som ett pip från branschen. Färre biografer betyder även mindre filmer som visas och därmed mindre intäkter till SFI och ännu en gång mindre pengar att göra svensk film för. För att inte tala om den kulturella utarmningen.
3. Han har gett SF i stort monopolställning i Göteborg. För någon som inte känner till Göteborgs biografliv så kanske man tycker att det inte är så farligt men det visar ändå på hur misskött Astoria har varit. Biopalatset i Göteborg var det mest framgångsrika biopalatset i Sverige. Här lyckades faktiskt Sandrews att konkurrera med SF. I massor av undersökningar i Göteborgspress så har det varit tydligt att göteborgare faktiskt helst går dit bara filmerna går där. Sedan kom Bergakungen – ett nytt biografkomplex med den senaste tekniken, enorm sitt och tittkomfort samt att man erbjuder mervärde till biobesöket. Allt detta har Nohrborg pratat vitt och brett om men aldrig lyckats skapa i praktiken med undantag möjligen för Sickla i en förort till Stockholm. Så vad händer i Göteborg? Biopalatset blöder därför att man inte vågar satsa ett öre på mycket enkla små förändringar som hade gett möjlighet att konkurrera. Så tack vara herr Nohrborg får vi nu i Göteborg i stort sätt enbart en kedja som helt och hållet kan bestämma om vad vi skall få se och när. Visst Astoria kommer finnas kvar på Royal men jag ger den biografen ett halvår att överleva så som konkurrensen ser ut och det faktum att Astoria aldrig tidigare bevisat att man klarar av att bedriva professionell biografverksamhet. Ännu en gång: färre biografer, färre möjligheter att visa film och färre visningar ger mindre pengar till svensk film men även ett mycket smalare utbud som i förlängningen också kommer skada svensk film men biogåendet i stort.

För att sammanfatta. Det snackades vitt och brett om hur Astoria skulle förändra biosverige. Resultatet har vi nu: Färre biografer, mindre utbud och mindre pengar till svensk film. Nu kanske ni anser att allt detta inte enbart är herr Nohrborgs fel men då det är enormt toppstyrt får faktiskt han ta på sig hela ansvaret. För övrigt vilken Vd i ett annat skulle få sitta kvar efter en förlust på 60 miljoner på ett halvår med företagsrekonstruktion som följd. Skulle det ske i företagsvärlden skulle varken media, ägare eller brukare varit lika överseende.

Lägg märke till att detta är mina åsikter och inte mitt företags eller mina medarbetares.
Mikael

Prata om Eurovisons schlagerfestivalen i skolan

Nyligen kom det en rapport om att svenska elever hade dåliga kunskaper om kommunismens brott. Det verkar dock som om det inte enbart är unga människor som har dåliga kunskaper om kommunismens brott och historia utan att det gäller hela det svenska folket, i alla fall de som tittar på melodifestivalen.
Som barn till östeuropéer tycker jag alltid det är spännande att diskutera öst och väst – vad och vem är det som bestämmer vad som är öst och väst? I alla svenska dags- och kvällstidningat var det mycket upprörda känslor efter Sveriges nederlag i Eurovision Song Contest (ESC) och prat om öst mot väst, kompisröstning etc. Det är ganska kul läsning att läsa alla upprörda inlägg på debattforum på nätet. Samtidigt känns det om ett alldeles ypperligt tillfälle att diskutera många av de frågor som uppkommer om rasism, historielöshet, dåliga geografikunskaper och den goda journalistikens slutliga kollaps i Sverige.
Så här följer lite intressanta ämnen att med sig till klassrummet:
Öst mot väst skriker medierna. Vad är egentligen öst och vad är väst? Vem är det som definierar det? Är det utifrån historiska eller geografiska aspekter? Är Finland eller Grekland öst?
Kompisarna i Öst? Hur står det till med svenskars känsla för nutidshistoria? Är alla östländer vänner med varandra? Gillar alla länder från före detta Jugoslavien varandra? Är Polen kompisar med Ryssland och Vitryssland? Hur är baltländernas relation till sina grannländer? Gillar verkligen Turkiet och Grekland varandra? Är Grekland öst? Varför är relationerna som de är? Här finns ett utmärkt tillfälle om att tala om kommunismens och Europas historia.
Mediernas roll. Vilken roll har medierna skapandet av monstositeten som är melodifestivalen och ESC? Kan man tävla i musik, eller vad är det egentligen man tävlar i? The Ark utmålades som vinnare redan innan man hört en ton av deras låt så vad är det man röstar på egentligen? Påverkar skriverierna vad vi senare tror oss höra i en vinnarlåt?
Det rent filmiska – lite svårare. Varför är det ingen i Sverige som faktiskt kommenterar att the Arks uppträdande som det såg ut i TV var bedrövligt? Det såg ut som Ola and the Ark. Så som man på SVT tillsammans med the Ark valt att klippa det hela såg det inte ut som om det var ett band som framträdde. Det såg även inte ut att vara en livespelning, man såg knappt att han sjöng. Att fokusera på hans ögon kanske var en rolig idé på idéstadiet men i praktiken blev den katastrof då man inte såg hans ögon under allt smink. ESC är en sångtävling men det är ett TV arrangemang och hör man en låt enbart en gång så är synintrycket enormt viktigt.
Medier och demokrati. Diskutera hur medierna blåser upp en liten skitsak som ESC och melodifestivalen till det alla måste se och prata om. Fundera på vad som då inte diskuteras istället. Om medierna lyckas trumma upp en sådan nationalistisk stämning vad gäller något så oskyldigt som musik vad skulle de då inte kunna göra i krigstider? Hur gör medierna för att vi skall tycka illa om de andra? Hur skapar man ett vi och ett dom? Vad är det i medierna som möjliggör dessa processer?

Filmmusikens funktioner nu på nätet!

Har ni varit på vår mycket uppskattade föreläsning om filmmusik och musikvideor har ni redan stött på filmmusikens funktioner dvs. hur fungerar musik och bild tillsammans. Mycket av detta innehåll finns nu på Multimediabyråns nya fräscha och spännande webbplats.
Gå in på:

http://www.multimedia.skolutveckling.se/Tema/
Mediekunskap/Filmmusikens-funktioner/

Läs om filmmusikens funktioner, filmmusikhistoria, dataspelsmusik men även hur era elever själva kan använda sig av den musik som finns på multimediabyrån för att skapa filmmusik. På multimediabyråns nya webbplats finns även mycket enkla och bra kurser i hur man gör egen musik i Garageband eller lägger musikpussel i inom olika genres för att skapa egen filmmusik.

Hata Göteborg som skolbio?

Hata Göteborg är i mitt tycke årets bästa svenska film. Helt ärligt en av de bästa filmerna jag sett i år oavsett varifrån den kommer. Den berör viktiga ämnen som det svenska klass samhället, manlighet och vårt förhållande till våld. Alla tre mycket viktiga ämnen att tala om i skolan. Med rätt inledning samt rätt för och efterarbete av filmen så kommer den säkert att fungera som skolbio men frågan är om ens det räcker? För filmen är riktigt bra och realistisk och kan bli problematisk att visa av just den anledningen, den ligger lite för nära de som verkligen borde ta till sig den dvs unga män i gymnasieåldern.
Så vad göra? Skall man visa den i skolsammanhang? Nja. För det första, du som lärare gå och se filmen själv innan du tar dit din klass. Våga inte lyssna på andra utan bedöm själv om din(a) klass (er) klarar av och är mogna nog att se denna film och att diskutera den. Funder på om du själv skulle klara av att ha en diskussion om filmen, både före och efter – för den kommer att leda till många samtalsämnen. Är svaret ja på dessa frågor så för all del gå och se denna utmärkta film med era elever.

Fyra toppen DVD:er att jobba med i skolan

På senare tid har några av förra årets populäraste filmer kommit ut på DVD. Det är Borat, Casino Royale, Djävulen bär Prada och Talladega Nights.
Borat är ett givet för val för er som vill arbeta med fördomar, filmhistoria, humor och dramaturgi. En handledning kommer snart på filmpedagogik.nu. Extramaterialet innehåller en hel del godbitar, speciellt en riktig nyhetssändning från Rodeoincidenten är rolig att se och att jobba med.
Casino Royale. Lyckligtvis bestämde de som har Bondfilms rättigheterna att det var dags att starta om Bond, och på vilket lyckat sätt man gjorde det. En film som passar utmärkt för att diskutera dramaturgi och filmstil. Extramaterialet är inte så mycket att hänga i granen men huvudfilmen fungerar utmärkt för sig själv.
Djävulen bär Prada är en av väldigt få filmer de senaste 10 åren som verkligen gått hem hos en yngre kvinnlig publik. Den passar utmärkt för arbete kring Genus-frågor, dramaturgi, filmstil och genre. Extramaterialet är fokuserat på mode men saknar filmens kritik kring den samma.
Talladega Nights är en av förra årets mest underskattade filmer. Filmen är en underbar drift med dagens USA. Den passar även som kritik av dagens Sverige, där intellektuell är ett fult ord som ingen riktigt svensk vill kalla sig längre. Extramaterialet bjuder på en hel del godis i form av roliga bortklippta scener, annorlunda kommentatorspår samt reklamfilmer. Filmen passar utmärkt för diskussion om fördomar, reklam samt grundläggande filmanalys.

Någon annans Afrika.

Just nu är två stycken högintressanta skolbiofilmer om Afrika aktuella på svenska biografer nämligen: Last King of Scotland och Blood Diamond. Det är båda bra filmer med mycket intressant innehåll men de har en sak gemensamt med många andra nya engelskspråkiga filmer, nämligen att de har ett vitt, västerländskt perspektiv. De arbetar utifrån tanken att det är de vita som ställt till det i Afrika och de är på sätt och vis vi som skall fixa det också. Liknande problem har även filmer som Constant Gardener, In my country, Catch a fire samt Shooting dogs. Gick man på Göteborgs Filmfestival så hade man möjlighet att se afrikanska filmer med ett annat, mer afrikanskt perspektiv. Samma sak gäller de DVD aktuella Moolaade samt Sisters in Law. För vi i väst kan inte låta bli att skapa skildringar av dem i Afrika som dom andra, som dom som finns där och som behöver hjälpas. Berättarstilen i de afrikanska filmerna skiljer sig även de en del från de västerländska. Visst finns här en klassisk dramaturgi, men perspektivet och tempot är ändå bra annorlunda än man är van vid. Det kanske är så att för att förstå Afrika så måste man berätta om Afrika på ett annat perspektiv än det gamla vanliga västerländska. Kanske är det så som Fernando Solanas och Octavio Getino hävdade vid skapandet av begreppet Third Cinema att det behövs ett eget bildspråk och en egen berättarstil utöver den amerikanska och europeiska. Som allra tydligast blir detta i filmen Bamako, en mycket uppmärksammad film utomlands och populär både i Afrika och väst. Filmen som är gjord som en åtal på en bakgård i Afrika där person efter person tar upp alla olika sätt på vilket Afrika utnyttjas av oss i väst. Samtidigt sker det en parallell symbolisk handling i filmens utkant som kommentar om dagens Afrika. Filmen kräver en hel del av en ovan tittare på afrikansk film (såsom jag själv) men det är ändå mycket intressant att faktiskt få betrakta Afrika från ett afrikanskt perspektiv och inte ett amerikanskt.

Då mediebilden av Afrika är rätt begränsad i Sverige så är desto mer intressant att försöka se Afrikas bild av sig själv istället av vår bild av dom. Så oavsett hur intressanta filmer som Last King of Scotland och Blood Diamond så är de ändå vår västerländska bild av Afrika. Ta möjligheten om ni kan och se någon annans Afrika genom att kolla på Moolaade eller Sisters in Law eller hitta Bamako.

Beck floskel bingo

Den sista Beck-filmen har gått upp på bio och efter 23 filmer är det snart slut. Blir ni dock tvingade att se någon av dessa 23 filmer och tycker att de följer vissa givna mallar och vill ha något annat att göra samtidigt så kommer här räddningen: Beck floskel Bingo.

Skriv in dessa klichéer i en bingo blankett - en tabell 4X4 rutor:

Ett mord begås i Stockholm
Beck pratar med sin granne
Grannen tar sig en sup
Gunvald Larsson tappar kontrollen
Beck äter middag med sin dotter
Poliserna skämtar med en nyanställd
Någon talar in i kameran om vad denna film egentligen handlar om
Chefen får ett utbrott
Jaktscen med rörlig kamera
En känd skådespelare som inte varit med tidigare dyker upp (typ mördaren)

När ni fått en vågrätt eller lodrätt rad kan ni skrika bingo i salongen eller hemma och belöna er själva med något gott – som en bra film.

Rekommenderade hemsidor för att arbeta med film och TV i skolan.

Efter att ha skrivit om de tre böcker som ni bör arbeta med och läsa i skolan så kommer här tre sorters webbresurser ni måste ha koll på.
1. Uppslagsverken.
På vårt kontor hade vårt jobb sett rätt annorlunda ut utan IMDB. Det är här vi slår upp informationen om de flesta filmerna vi jobbar med. Jobbar ni med film och media skolan är detta en enorm resurs att plocka från. Kolla upp filmerna ni skall jobba med, kolla vad folk har skrivit om dem, vilka ämnen som diskuteras och få lite bra bakgrundsinformation via trivia och goofs. Ofta bra mycket bättre hjälp här än via handledningar om hur man skall arbeta med filmerna i skolan.
Andra intressanta uppslagsverk är Svensk filmdatabas. Här får ni fram all information ni behöver och vill ha om svensk film.
Ytterligare ett tips är faktiskt Amazon.com för deras avancerade recomendations system. Här kommer ni få tips på liknande filmer till ämne och stil men även litteratur som tar upp liknande ämnen som filmerna/Tv-serierna. Det baseras mest på vad andra köper och tycker, så rekommendationerna blir faktiskt riktigt bra.
Ett tips för all annan information är Wikipedia – den fria encyklopedin på nätet.
2. Se på film.
Allt mer film läggs idag ut på nätet, viss film olagligt men väldigt mycket är fullt lagligt. Sidor som YouTube, GoogleVideo och MySpace är väl hemsidor ni som pedagoger redan känner till och använder? Om inte, fy på er för då har ni faktiskt noll koll på vad som händer i världen. Det är på dessa sajter som folk lägger upp allt från små skrattande småbarn till långfilmer om 9/11 eller bara roliga klipp från musikens, reklamens, TV:ns och filmens värld. Gå in och botanisera bland stora mängder klipp. Två filmtips är: Stephen Colberts Press correspondents dinner-tal (kanske världens bästa tal efter I have a dream) samt Borat med Throw the jew down the well.
I Sverige finns även här en del intressanta sajter – två stycken är verkligen värda att lyfta fram. Den ena heter dvoted och här har unga filmare möjlighet att visa och diskutera film. Går man in och kollar in en hel del av filmerna här så blir man hoppfull gällande svensk och skandinavisk films framtid. Dvoted är en även utmärkt resurs för alla er vars elever gör film. Här kan de publicera sina alster. Jobbar ni med reklam är det Resumes hemsida ni ska till. Här har man möjlighet att se det bästa och mest intressanta inom svensk och internationell reklam utan att behöva se det mellan programmen.
3. Göra film i skolan.
Filmpedagogik.nu och Multimediabyrån erbjuder många praktiska handledningar i att göra och att analysera film. Gå in på deras hemsidor och få många tips. Är ni intresserade av att just göra film kolla filma nu på filmpedagogik.nu och på Multimediabyrån kan du kolla in Skapa själv i vänsterkolumnen.
Mycket trevligt användande av Internet önskas.

Lästips: Vanity Fair Hollywood number

Skall ni bara köpa en tidning detta år….
Vanity Fairs Hollywoodnummer är alltid intressant läsning och tittning. I detta nummer har man gjort ett riktigt snyggt fotoreportage med utgångspunkt från Film noir filmer. Alla de stora i dagens Hollywood är med (främst oscarskandidaterna). Är ni intresserade av film noir finns även en riktigt bra och tung genomgång av genren i tidningen.
Främsta anledningen att plocka upp Vanity Fair är ändå artikeln som handlar om nedladdningen. För äntligen har en riktigt stor amerikansk tidning vågat skriva om hur dagens medieverklighet verkligen ser ut och inte hur filmbranschen vill att den skall se ut. Artikeln borde vara obligatorisk läsning på SFI men även inom filmbranschen i stort så de får en uppfattning om hur mediavärlden ser ut, varför och vad man kan göra åt det. Som svensk är det intressant läsning då artikeln faktiskt har Sverige som utgångspunkt. Om man i en av världens största tidningar uppmärksammar hur det ser ut i Sverige kan man väl snällt hoppas på att även aktörerna i Sverige kan ta sig en titt på sin egen mediesituation. För filmintresserade finns även en rätt kul artikel om en av Hollywoods mest framgångsrika filmskapare, Brett Ratner, som samtidigt är en av filmvärldens mest anonyma och utskällda filmskapare.
Men Vanity Fair vore inte Vanity Fair om de inte hade riktigt seriösa och tunga reportage om viktiga ämnen. I detta nummer finner ni spännande läsning om hur mycket Bush-administrationens nuvarande agerande kring Iran påminner om Irak. Ni kan även läsa om Guantanamorättegångarna och en av USA:s största källor till underrättelse om Irak – SAIC.
Utöver detta finns det mycket annan spännande läsning och foton att kolla in så plocka up det nya numret nu innan det är för sent (eller läs det på nätet www.vf.com)

Gå på bio nu! sedan är det försent.

Gillar ni bra film? Grattis, under typ två veckors tid har ni möjlighet att se förra årets bästa filmer från utlandet på Sveriges biografer. Från att Göteborg Film Festival börjar och två-tre veckor framåt matar filmbolagen ut de filmer som internationellt (och speciellt i USA) anses vara bäst förra året. Det är nu alla oscarskandidatfilmer kommer, samt andra prisvinnare. Det är även under denna intensiva period som ni har möjlighet att se vårens bästa svenska filmer. Nackdelen med detta system är att de flesta filmerna går i bästa fall två veckor och försvinner sedan i ett halvår innan de kommer på DVD. Så passa på nu – så bra filmer som ni kan se nu, kommer ni inte kunna göra resten av året.

Aktuella intressanta filmer:
The Queen
Last King of Scotland
Bobby
Little Children
Pans Labyrint
Children of Men
Red Road
Dreamgirls
Parfymen
Half Nelson
Apocalypto
Notes on a Scandal
Letters from Iwo Jima
Hollywoodland

Intressanta svenska filmer:
Linas kvällsbok
Hoppet
Darling
Den nya människan
Se upp för dårarna
Prize of the Pole

Mexico 3 resten av världen 0

Just nu har man som svensk möjlighet att se tre av förra årets bästa filmer i världen, alla tre regisserade av mexikaner. Dessa tre herrar visar med Babel, Children of Men och Pans labyrint att den bästa filmen görs just nu av mexikaner och utanför Hollywood. Tre filmer som i helt olika genres sci-fi, fantasy och drama berättar om vår samtid. Och hur de gör det sedan, med en visuell prakt som visar hur man kan berätta film på den stora duken och som är bra mycket bättre än sina konkurrenter från USA. Alla tre filmerna passar även utmärkt för att jobba med i skolan.
Babel är intressant att studera utifrån dramaturgi och stil. Den passar för spännande diskussioner inom religion, samhällsvetenskap samt språkundervisning.
Children of Men är intressant att kolla på utifrån jämförelse mellan bok och film men även för diskussioner om vår samtid inom ämnen som filosofi, religion, samhällsvetenskap samt svenska.
Pans labyrint är riktigt intressant att diskutera utifrån de flesta aspekter ni kan tänka er, form, stil, karaktärer och dramaturgi. Passar för samtal inom historia, filosofi, religion och inom svenska och litteraturvetenskap. Arbetar ni med sagor och myter har ni här en magisk skatt att vräka ut för diskussioner om sagans struktur, funktioner och historia.
Tre filmer av tre sanna filmiska visionärer, tre givna filmer för samtal om vår samtid som är både intressanta innehållsmässigt som visuellt, något väldigt ovanligt idag.

Arbeta med Departed i skolan

Är Scorseses nya film the Departed något för skolbio? Nej, det är den inte, men det är ändå en film som är som gjord för att arbeta med i skolan då den kommer ut på DVD. Söker ni en film att arbeta med avancerad filmanalys så är the Departed perfekt. Filmen passar utmärkt för arbete med dramaturgi, klippning, musik och ljudanvändning samt kameraarbete. Filmen erbjuder alla möjliga intressanta klipptekniker att studera, avancerad parallellklippning, tidsklipp både framåt och bakåt i tiden. Filmen är även utmärkt exempel att studera hur man arbetar med rytm i berättelsen samt musiken och ljud. Filmen innehåller även en fantastisk mix av originalmusik och specialskriven som är mycket intressant att studera om ni jobbar med film och ljud. Filmen är även intressant att studera utifrån karaktärsaspekten. Hur man skapar parallella karaktärer med hjälp av klippning och kameraarbete. Givetvis är även dramaturgin mycket intressant att arbeta med, hur filmen är konstruerad och varför? Samt hur den förhåller sig till originalfilmen. Söker ni en film att arbeta med avancerad filmanalys lär ni inte hitta mycket bättre exempel än the Departed.

Filmrecensentens hemligheter del 1 - Varför tycker inte filmrecensenter som vanligt folk?

En av de vanligaste frågorna vi får när vi föreläser är: varför tycker inte filmrecensenter som vi? Det är inte bara ungdomar som undrar, utan även vuxna. Det är inte helt lätt att besvara men i en rad artiklar skall jag försöka förklara och svara på frågor som Varför tycker inte filmrecensenter som vanligt folk? Varför är alla recensioner så lika? Varför skriver inte filmbolagen ut vem som recenserat filmen?, Hur många är det som recenserar, egentligen? Vad är en recension och vilken funktion fyller den?
Låt oss börja med del 1: Varför tycker inte filmrecensenter som vanligt folk?
Filmrecensenter är inte som ni!

Att vara filmrecensent innebär att man har som jobb att se film. Det är ett mycket trevligt jobb, som säkert många skulle vilja ha, men det påverkar faktiskt rätt mycket hur man ser på film. De flesta ser på film som underhållning men recensenter har det som arbete och då kan det väl inte vara underhållning? Det innebär att man som recensent väldigt ofta ska se filmer man inte valt om man kunnat bestämma själv. Man kan inte heller gå ifrån filmen om man skulle tycka att den är dålig. Effekten av detta är att de filmer som recensenten själv valt är de som han/hon brukar gilla mest och därför får de bäst betyg. De filmer som recensenter sällan väljer själva är skräck-, komedi-, ibland action- samt barn- och ungdomsfilm. Därför får dessa filmer, som oftast är de mest populära publikt, rätt dåliga recensioner.
För att ta ett väldigt aktuellt exempel: Göta Kanal 2. Filmen gick genomusla recensioner med i bästa fall tvåor i betyg Trots detta sågs den av 250.000 personer på bara några dagar. Vilket gör den till en av årets mest sedda svenska filmer och omtyckt bland de som jag har pratat med. Vad är det man recenserar och för vem?
Även om många unga ser mycket på film är det sällan de ser de lika mycket som en recensent, speciellt inte på bio. Effekten av detta enorma filmtittande påverkar givetvis också recenserandet. Inte minst påverkar det om en recensent är lite till åren och under sin livstid har sett mycket film. Det är ofta mot denna filmmängd och kanon som alla filmer recenseras och jämförs. Fundera på hur ofta det refereras till andra filmer i filmrecensioner och hur ofta läsaren verkligen har sett dessa filmer. Detta innebär också att vi ofta i får recensioner av slaget: ”vi har sett det förut – och det var bättre”. Men frågan är om läsaren/tittaren verkligen har sett det förut? Allra tydligast blir det när det gäller skräckfilm och high-schoolfilmer. De är berättelser som man oftast bara ser under en viss tid av sitt liv och därför har man förmodligen inte sett föregångarna. Alltså är det en rätt meningslös verksamhet att påstå att den gamla Motorsågsmassakern är så mycket bättre än den nya då de som ser den nya inte har några planer på att se den gamla. Detta får till följd att de flesta recenserar genom att jämföra alla filmer med varandra och väldigt sällan jämför filmer inom genres. Många genrefilmer är funktionsfilmer, de fyller en funktion just här och nu. Man ser kanske inte en komedi för att få reda på världens stora gåtor utan för att få skratta och uppleva glädje med andra. Man ser sällan på skräckfilm för att man älskar att se människor torteras utan man gör det för att testa sina rädslor och bli skrämd. Alltså, om man recenserar dessa filmer på rent innehållsmässiga grunder så kommer de att få dåliga recensioner. Men om man recenserar dem utifrån funktion så blir upplevelsen en annan. De flesta vanliga tittare recenserar utifrån funktion. Som en liten kommentar till detta kan man säga att väldigt få recensenter skrattar på pressvisningar även om de sedan skriver att filmen var hysteriskt rolig.
Fortsättning följer med del 2: Varför är alla recensioner så lika?

Årets bästa 2006 enligt Fredrik Holmberg

5 Filmer
Little Miss Sunshine
Thank you for smoking
V för Vendetta
Good Night and Good Luck
Babel

5 TV-serier/program som visas i Sverige
Prison Break (TV3)
House (TV4)
Lost (TV4)
Veronica mars (SVT)
The Daily Show med Jon Stewart (Canal+)


Bästa svenska film
Farväl Falkenberg

Bästa dokumentär
911 Mysteries

Bästa animerade
Bortspolad

Bästa barnfilm
Happy Feet




Bästa Film/TV/DVD för:
BAS
Harry potter och den flammande bägaren

Sagor och Myter
Da Vinci-koden

Manligt och Kvinnligt
Da Vinci-koden

Shakespeare
She’s the man

Reklam
Thank you for smoking

TV-serier och såpor
Heroes (finns att ladda ner gratis, men kommer på Canal+ i vår och på TV4 till hösten)

Nyheter/Media
Good night and Good Luck

Vi och dom
Babel

Filmhistoria
Good Night and Good Luck



Övrigt:
Årets bästa för att arbeta med retorik:
Thank you for smoking

Årets bästa för att arbeta med politik:
The Daily Show med Jon Stewart (+ Colbert Report)

Årets bästa läsning:
The Art of watching films

Årets bästa web:
Youtube

Årets bästa TV (som inte går i Sverige):
Colbert Report (går att se delar av på nätet - ex. på Youtube)

Årets bästa soundtrack:
V för Vendetta

Rekommenderad läsning för film och mediestudier

Vi får ofta frågor om vad man skall läsa för böcker angående film. Här följer tre böcker som vi verkligen rekommenderar till film och mediestudier:
Joseph M. Boggs, Denis W. Petrie - The Art of Watching Films
David Bordwell – How Hollywood tells it
Christopher Vogler – the Writer’s journey

The Art of Watching Films är en mycket avancerad grundläggande filmanalys bok. Boken är uppdelad i flera olika områden med stora fördjupningar i alla delarna. Här kan man läsa och fördjupa sig i dramaturgi, karaktärer, genres, regissörer men även om bildkomposition, klippning, färg, specialeffekter, dekor, ljud och musik och mycket annat. Allt är snyggt och bra upplagt med två extra bonusar. Den ena är att det medföljer en Cd-skiva som gör att man se många av exemplen på datorn, den andra är DVD-tipsen efter varje kapitel. I dessa DVD tips får man tips om vilken extramaterial på DVD:er som passar för fördjupningsinlärning i klassrummet.

How Hollywood tells it
I denna bok går David Bordwell igenom hur man berättar i dagens (amerikanska) filmer. Även om man undervisar i film får man många a-ha upplevelser om hur dagens filmskapare berättar. Den bästa bok jag läst om hur dagens film ser ut och varför. Bordwell går igenom hur man berättar med hjälp av stil, karaktärer och dramaturgisk struktur. Det är väldigt få som lyckats så här bra på att sätta fingret vad som utmärker 2000-talets berättande. En extra bonus är översikten i slutet som sammanfattar utvecklingen i Hollywood från 1960 till idag. Även om boken fokuserar på amerikansk film finns här många exempel från film även från resten av världen och det är även rätt tydligt att inom populärfilm från hela världen ser berättelserna rätt lika ut.

the Writer’s journey
Detta är egentligen en manusskrivarbok men arbetar man med sagor och myter samt film i allmänhet, är det ändå en mycket användbar bok. För boken tar avstamp i Joseph Campbells teorier och hjältens resa och applicerar denna på filmens värld. Ni kommer rätt fort märka hur otroligt många filmer som har den struktur som Christopher Vogler berättar om. Hjältens resa kan ju även appliceras på litteratur, allt från bibeln till dagens populära ungdomsböcker som Harry Potter och Eragon. Boken innehåller även hel del närläsningar på moderna klassiker som t.ex. Lejonkungen, Pulp fiction, Titanic och Allt eller inget.

Årets bästa 2006 enligt Johan Holmberg

5 Filmer
Good Night and Good Luck
Syriana
En Obekväm Sanning
Thank You For Smoking
V – För Vendetta

5 TV-serier/program som visas i Sverige
The Daily Show with Jon Stewart (Canal+)
Vita Huset (SVT)
Prison Break (TV3)
Lost (TV4)
Simpsons (TV3)

Bästa svenska film
Farväl Falkenberg
Bästa dokumentär
En Obekväm Sanning
Bästa animerade
Ice Age 2
Bästa barnfilm
Ice Age 2

Bästa Film/TV/DVD för:
BAS
Casino Royal
Sagor och Myter
Da Vinci Koden
Manligt och Kvinnligt
Da Vinci Koden
Shakespeare
She´s the man
Reklam
Varannan Vecka
TV-serier och såpor
Simpsons
Nyheter/Media
Good Night and Good Luck
Vi och dom
Syriana
Filmmusik/musikvideor
Miami Vice
Filmhistoria
Good Night and Good Luck

Övrigt:
Årets bästa för att arbeta med retorik:
En Obekväm sanning
Årets bästa för att arbeta med politik:
Syriana
Årets bästa läsning:
Madame terror av Jan Guillou
Årets bästa web:
www.imdb.com
Årets bästa TV (som inte går i Sverige):
Heroes
Årets bästa soundtrack:
Miami Vice

Årets bästa 2006 enligt Mikael

Årets bästa 2006

5 Filmer
Borat
Thank you for smoking
Efter Bröllopet
the squid and the Whale
Babel

5 TV-serier/program som visas i Sverige
the Wire (SVT)
Sopranos (SVT)
Prison Break (TV3)
Sleeper Cell (SVT)
Veronica Mars (SVT)


Bästa svenska film
Farväl Falkenberg
Bästa dokumentär
Grizzly Man
Bästa animerade
På andra sidan häcken
Bästa barnfilm
Förortsungar


Bästa Film/TV/DVD för:
BAS
Superman Returns
Sagor och Myter
The Prestige
Manligt och Kvinnligt
Stolthet och fördom
Shakespeare
She’s the man
Reklam
Varannan Vecka
TV-serier och såpor
Prison Break
Nyheter/Media
Thank you for smoking
Vi och dom
Borat/Sleeper Cell
Filmmusik/musikvideor
Miami Vice
Filmhistoria
BFI Early Cinema Primitives and Pioneers

Övrigt:
Årets bästa för att arbeta med retorik:
Thank you for smoking
Årets bästa för att arbeta med politik:
Syriana
Årets bästa läsning:
David Boardwell: How Hollywood tells it
Årets bästa web:
YouTube
Årets bästa TV (som inte går i Sverige):
Heroes
Årets bästa soundtrack:
Borat

De bästa TV-programmen som inte går i Sverige (än)

1. Heroes (inköpt av TV4)
Superhjältar korsat med Lost gör detta till årets hetaste serie på nätet och i USA. Måste ses, speciellt för alla er lärare som arbetar med sagor och myter.
2. Colbert Report
Jon Stewart (Daily Show) i all ära men Stephen Colbert är helt enkelt bättre, roligare och vassare just nu och hans politiska satir förtjänar att visas i Sverige. Ett måste för alla nyhetsintresserade pedagoger.
3. Studio 60 on the sunset strip
Skaparen Aaron Sorkin har tidigare gjort Vita huset och detta är samma sak fast i TV-världen. Mycket prat, underbar dialog, snyggt filmat och fantastiskt skådespeleri. Mycket intressant för alla er som vill veta hur det ser ut bakom kulliserna på TV.
4. Dexter (inköpt av Canal+)
En serie där en seriemördaren är hjälten? Låter märkligt men är riktigt bra. Spännande, intressant upplägg och bra skådespeleri. Intressant att diskutera gällande värdegrundsfrågor - på allavar.
5. 30 rock
Tina Fey är kvinnan bakom mästerliga Mean Girls och jobbat på Saturday Night Fever. I denna nya serie lyckas hennes torra humor, duktiga manusskrivande och skådespeleri fungera tillsammans på ett utmärkt sätt. Genus men även ras och mediafrågor tas upp i denna serie.

Världen efter 11 september i film och på TV

För inte så lång tid sedan var det fem år sedan 11 september. Detta uppmärksammades i media på olika sätt. För er som jobbar med film och mediepedagogik har det kommit två intressanta tidningar som belyser ämnet. Den ena Zoom som innehåller artiklar om filmerna United 93 och Loose Change (den senare skriven av filmpedabloggiks Fredrik). Den andra tidningen är Sight and Sound som gör en riktigt intressant kritisk analys av ämnet med tre olika infallsvinklar. Den ena handlar om Oliver Stones film World Trade Center, den andra om hur omvärlden har behandlat ämnet och inte minst kriget mot terrorismen och den sista hur Hollywood behandlat ämnet. Alla tre artiklarna är mycket intressant läsning och ger en i mitt tycke mycket bra översikt hur dessa ämnen behandlats i film världen över.
På svenska biografer kan vi nu se Oliver Stones film som är riktigt dålig. Inte för att den är patriotisk (vilket den är) och inte enbart för att han gjort det till en katastroffilm utan för att den är bedrövligt berättad både tekniskt och handlingsmässigt.
Så strunta i biografen och stanna hemma och se South Park, Sleeper Cell eller the Road to Guantanamo. The road to Guantanamo är allt den misslyckade Gitmo inte är. Den är rapp, intressant, berörande och berättar i sin dramadokumentär form bra mycket bättre och mer om hur hemskt det är att vi i väst tillåter något som Guantanamo att finnas. Hur kan vi i väst tillåta att en president i USA säger att kränkning av mänskliga rättigheter är ett vagt begrepp och att hans försvarsminister säger att vi efterlever Genevekonventionen ”for the most part” – (citat från filmen). Stark film om vad som kan hända om ser fel ut och befinner sig på fel plats vid fel tid.
Sleeper Cell är det bästa programmet ni kan se på svensk Tv just nu. Den tar upp enormt många av de problem USA och islam möter i en värld efter elfte september. Borde vara obligatorisk tittning för alla. Den belyser ämnen som vad islam och koranen menar med jihad, hur fel amerikanska myndigheter tänker då de handskas med en kultur de inte vill lära känna och varför folk faktiskt kan börja hata USA. Storartad TV på SVT1 måndagar 22.00.
Senaste avsnittet av alltid lika roliga och aktuella South Park handlar om konspirationstankar kring 9/11. Det kommer att avslöja fruktansvärda saker om orsaken och sanningen bakom den där dagen i september. Så skippa World Trade Center filmen, köp senaste Zoom och Sight and Sound, se Road to Guantanamo på DVD, kolla in Sleeper Cell på TV och South Park på Internet så har ni en kommer ni få en bra mycket bättre uppfattning om medias bild av världen efter elfte september.

Är det okej att bryta mot lagen om lagen motverkar skolans läroplan?

I läroplanen är film jämställt med litteratur. Frågan är hur skall man undervisa i och med hjälp av film i klassrummet? Idag gör upphovsrättslagen detta svårt. De flesta anser idag att det är rätt att citera ur filmer (bl.a. i förra Zoom). Det är dock inte lagligt att sätta samman dessa citat på en skiva, utan tanken är att man vid varje tillfälle man citerar skall byta till en ny skiva/kassett. Är detta ett praktiskt sätt att arbeta med film och TV i klassrummet? eller innebär det att många lärare, låter bli att arbeta med film och TV i klassrummet just därför att det är krångligt? De flesta pedagoger jag är i kontakt med tycker att det är just krångligt och svårt och därför låter bli att arbeta med det helt och hållet i klassrummet. Visst, som alibi för att man arbetar med media tar man med klassen en gång under deras skolgång på skolbio men räcker det? eller behövs det medel och möjligheter att verkligen ta in bilderna i klassrummet? Skall man som filmpedagog uppmana till lagbrott just för att visa hur absurda lagarna är? eller skall man sitta lugnt i båten och hoppas att någon gång under de kommande hundra åren media kommer att tas på allvar i klassrummet, att det magiskt löser sig av sig självt eller att det blir något prejudikat?
Jag har ställt en förfrågan och undran om just detta problem till alla medlemmar i filmpedagogik.nu. Svaren blev nästan lika många och olika som de svarande. Allt från att vi skall absolut inte uppmana till lagbrott, till reflektioner om de egna överträdelserna och sådana som tyckte att det var dags för föreningen i att ta ställning genom att ha en guide till hur man gör egna klippskivor. Svaren visar bl.a. på hur olika verksamheterna är i filmpedagogik.nu, hur nära man är skolans värld och att just nu frågan hamnat i ett limbo mellan att hålla sig till en lag som i stort gör det svårt att följa läroplanen eller att visa på att läroplanen är viktigare än en felaktig lagen. Det är stora frågor, förhoppningsvis får vi en dag ett svar. Förhoppningsvis kan vi även diskutera denna fråga på ett medlemsmöte för filmpedagogik.nu någon gång. För vissa av oss är det den allra viktigaste frågan som vi som filmpedagoger ställs inför, för andra är frågan helt ointressant. Men vi heter fortfarande filmPEDAGOGIK.nu så vi kan inte helt glömma pedagogiken och den sker i hög grad i klassrummet.

Folkets Bio Filmpedagogerna
Mikael Kowalski
Fredrik Holmberg
Johan Holmberg

Har vinden vänt i USA ?

Här är tre reportage av Olbermann on MSNBC under de senaste veckorna. Sist kommer hans summering på "Ground zero" på femårsdagen av 911.
Det kommer att t a dig nära en halvtimme att se dem alla tre.
Det är värt det.

06 08 22 - Countdown with Keith Olbermann - The Nexus of Politics and Terror

06 08 30 - Olbermann Blasts Rumsfeld on Countdown

06 09 11 - Olbermann's 911 Special Commentary


Inspirerande med lite journalistik för ovanlighetens skull.



I post therefore I am

Lyssningstips: Filosofiska rummet: Dumburk - om teves makt över tankarna

Ibland är radio så bra. Igår, söndags 24 september, sändes ett program om TV. Det mest fantastiska med programmet var att med sitt upplägg så visade radioprogrammet alla de brister vad gäller främst journalistik i TV har kontra radio. I 45 minuter vred man och vände på de stora frågorna som finns kring TV och jag har faktiskt aldrig hört en så sansad, balanserad och upplysande diskussion om ämnet någonsin. Programmet var på så hög nivå, med så många perspektiv och så många exakta iakttagelser om TV att man kände att det är just så här public service skall vara. Ett ämne som även togs upp, Public Service och eventuella nedskärningar och även det ämnet blev belyst och diskuterat på ett sätt som jag inte sett maken till speciellt i tidningar men även i etermedia. Vad de kom fram till? Lyssna själva!
Ladda ned programmet, spara det och nu kommer jag uppmana till brott: spela det för era elever för här finns det så mycket att tala om kring TV, nyheter och journalistik att ni har att göra en bra tid framöver.

Kolla in och ladda ned här.

Mediepedagogiken i valrörelsen

Det är en vecka kvar till valet. Vem som kommer vinna vet vi nästa söndag.
Man kan ta upp valet på olika sätt i skolan. Här tänkte vi ta upp lite annorlunda synsätt på vinnarna och förlorarna i valet, redan innan söndagen.
Detta i tre kategorier: Bästa Spindoktor, Bäst retoriker och Mest medietränade.
Det kan vara intressant att i skolan kolla på dessa tre kategorier, se hur politikerna hanterar media bäst, flera av kategorierna går in i varandra.

Bästa Spindoktor
Bäst i klassen: Johan Jakobsson, Fp
Innan han var tvungen att avgå var folkpartiets partisekreterare kungen på att få fram budskap i medierna. Inte minst har Folkpartiet och Johan Jakobsson lyckats att få fram ämnen och formuleringar som lever kvar i debatten långt efter att pressmeddelandet gått ut. De är även bra på att få fram ämnen som man kopplar till Fp. Man pratar om Folkpartiets förslag vilket gör att de ständigt nämns så fort förslaget diskuteras. Detta gör att partiet syns mer i media än andra partier. Dataintrånget blev dock Jakobssons fall och inte ens han kunde spinna bort de misstag man gjort. Trots detta kommer Johan Jakobsson vara en man vars arbetsmetoder kommer studeras av motståndarna, inte för att ta avstånd ifrån utan för att kopiera.

Näst bäst: Alliansen
Svårt att säga vem det är som för fram Alliansens budskap till media men vilket jobb de gör. I stort sätt en gång i veckan i månader känns det har Alliansen presenterat ännu en fråga de är ense om. Allt detta utmynnade slutligen i ett gemensamt manifest. Detta har inneburit att Alliansen ständigt fört debatten dit de vill. Det är de som är på offensiven, det är de som är framåt och det är därmed den andra sidan som är gammal och konservativ. Väldigt smart och duktigt jobbat. En förebild för hur man får fram sitt budskap i media.

Sämst i klassen: V och Mp
Tänk efter, hur mycket av V:s och Mp:s politik har ni sett av i valrörelsen i media. Hur ofta har de fått fram sina budskap och inte bara svarat på andras förslag? V gjorde utspel om utlandspolitiken som fick visst medialt genomslag. Men är verkligen det en stor valfråga? I de sociala frågorna och miljöfrågorna har de varit väldigt anonyma.


Bäst retoriker:
Bäst i klassen: Göran Hägglund, Kd
Var det någon som lyssnade på På minuten med politiker? Göran Hägglund sopade banan med sina motståndare från V, Mp och S. Har ni hört eller sett partiledarutfrågningarna i SR och SVT? Vem tyckte ni skötte sig bäst? Svaret lär nog bli Göran Hägglund. Han har en fantastisk förmåga att använda sig av sin språkliga förmåga för att få fram sitt budskap. Han gör det utan att verka otrevlig, utan att verka gapig och det känns som om han verkligen svarar på frågorna. Allt detta gör han med hjälp av goda retoriska kunskaper i hur man vänder frågor till sin egen fördel. Även Reinfeldt är bra på detta men han har en it kvar till Göran Hägglund.

Näst bäst: Göran Persson, S
Göran Perssons metod verkar vara att anfall är bästa försvar. Han är mästare på att med finurliga formuleringar angripa sina motståndares ståndpunkter. Han presenterar kanske inte mycket egen politik (kanske inte behövs om man sitter vid makten) men han är en fena på att krossa motståndarens politik. Visst gjorde han bort sig duktigt då han försökte samma taktik mot socialdemokratisk press men så länge han använder sig av den taktiken mot folk som verkligen tycker annorlunda, då går det bra. Han är även väldigt duktig på att använda sig av ironi och sarkasm i sina framföranden vilket få andra politiker kan eller klarar av. Då t.ex. Lars Leijonborg försöker blir det bara pinsamt.

Sämst i klassen: Peter Eriksson, Mp
I en partiledarutfrågning i SVT, varför skickar Mp Peter Eriksson? För att få äldre män att lyssna på honom då de inte lär lyssna på en ung kvinna? Kanske en bra idé förutom att Peter Eriksson är en bedrövlig retoriker, helt hopplös faktiskt. Under press klarar han inte av att besvara frågor utan blir stammande och lyckas inte vända frågorna till sin egen fördel. Det är säkert inte lätt att representera ett parti som miljöpartiet med så spretande åsikter men det är en enorm skillnad att höra det andra språkröret Maria Wetterstrand och Eriksson. Wetterstrand är ganska slipad och kan redan innan förutse och få frågorna mer i den riktning hon själv vill. Eriksson saknar den kunskapen. Kanske borde Eriksson gå i skola hos Wetterstrand men han kanske är som vi män är mest och lyssnar inte på kvinnor?

Mest medietränade
Bäst i klassen: Fredrik Reinfeldt, M
Redan innan Reinfeldt tillträdde sin post partiledare talade John Carlsson då på Mediemagasinet att här kommer ni få se en helt ny sorts partiledare. Oj, vad sannspådd han blev. Reinfeldt vet precis hur han skall hantera media. Inte sedan Carl Bildt har Sverige haft en politiker som är lika bra på att få fram sitt budskap oavsett frågan. Han använder sig av alla knep i boken. Han vänder på frågorna, han ifrågasätter frågorna, han ger svar som det inte går att enkelt klippa i och i vissa fall så svarar han på frågan för att sedan ändå följa upp med sitt eget budskap. Briljant, enkelt och ledigt lyckas Reinfeldt få fram sitt och de nya moderaternas budskap. Under press kan han möjligen bli lite vred men på det stora men är han lugn och metodisk i att hamra in sitt budskap. Fundera bara hur många gånger han talade om att bryta utanförskapet i utfrågningen i SVT. På medieträningskurser kommer man i fortsättningen studera Reinfeldt istället för Bildt. Han är den nya tidens politiker.

Näst bäst: Thomas Bodström, S
I somras var det en hel del som ifrågasatte S:s hårdare tag mot brottslighet. Väldigt mycket av kritiken var befogad. Helt ärligt så finns det väldigt stora likheter med Moderaternas politik i frågan. Men oj vad Bodström klarade den stormen bra. I debatter och diskussioner visade han gång på gång hur medietränad han är och hur slipad han är. Han trummade in sitt budskap och all kritik kom på skam. På samma sätt som Reinfeldt lyckas Bodström ständigt få frågorna och inte minst svaren dit han själv vill. Journalister och meningsmotståndare slet sitt hår i förtvivlan över att det inte lyckades få fram sina budskap utan fick finna sig i att världen enligt Bodström blev världen för alla. Ställer han upp som stadsministerkandidat efter Persson så ser det rätt ljust ut för sossarna.

Sämst i klassen: Peter Eriksson, Mp
Peter Eriksson upplevs säkert alldaglig och som en trevlig prick från Norrland. Men medialt funkar han inte. Han lyckas extremt sällan få fram sitt och partiets budskap då han inte klarar av att koncentrera sitt budskap till några få sekunder. Jätteskönt tycker säkert många, men tyvärr inte alls gångbart medialt. Medialt får man följa mediernas agenda och då gäller det att vara kort, koncis och gärna skapa konflikt. Kan man det på 10-20 sekunder? Vissa kan det men inte herr Eriksson. Jag tror säkert Eriksson fungerar jättebra i personliga möten med väljare men i mötet i media är han sämst i klassen.

Kommentera gärna!

Filmtips X2: Thank you for smoking och En obekväm sanning

Thank you for Smoking och En obekväm sanning är två små retoriska mästerverk. I dessa valtider då det är rätt tydligt vilka politiker som är retoriskt slipade och vilka inte, så visas 2 filmer på biograferna som är utmärkta att studera utifrån just retorik. Den ena är en politisk satir om cigarettindustrin den andra en dokumentär om klimatförändringar.

Thank you for smoking är ett utmärkt studieexempel för retorik och språkintresserade. Filmens huvudperson är ju ond! Vi bör inte gilla en kille som är djävulens advokat och försvarar något de flesta är emot rökning. Ändå så argumenterar han fantastiskt för sin sak och visar på hur en duktig retoriker lyckas få igenom ett budskap som många är emot. Hela filmen ifrågasätter frihetsbegreppet, det som en gång i tiden var grunden för både USA och svenska partier som Folkpartiet. För vad är egentligen frihet? Och hur långt är man beredd att gå i försvaret för friheten? Filmen är även stilistiskt snygg, ett utmärkt exempel på bildspråkets retorik fungerar. Går förhoppningsvis på en biograf nära dig.

En obekväm sanning handlar om Al Gore och hans föreläsningar om miljön och främst om växthuseffekten. Det handlar delvis om Al Gore men främst får vi se honom föreläsa. Och vilken föreläsare han är! Retoriskt grymt duktig på att framställa sitt budskap och sina åsikter på ett sätt som skulle få själva Sokrates att bli avundsjuk. Kan väl tilläggas att både Sokrates och Gore är förlorare men väldigt duktiga retoriker. Hela filmen är snyggt retoriskt upplagd och det är intressant att följa hur debatten fortsätter på IMDB:s hemsida. Inte minst intressant är det att se hur många amerikaner som inte vill gå med på Gores retorik. Frågan är om de sett filmen, för sättet de angriper hans argument på håller inte som svar på hur han argumenterar i filmen. Intressant läsning och fördjupning och lektionsförslag är att just jämföra sättet att argumentera och debattera med en motståndare som är en film (och även en bok). Filmen har Sverigepremiär den 8 september.

Veckans intressanta filmlänk: Quit.org

Thank you for smoking hade premiär igår. En underbar film om hur man säljer cigaretter. Det är ett propagandakrig där retoriken som cigarettlobbyn använder är mördande. I filmen försöker man använda sig av satir för att göra en film mot rökning. Det verkar gå sådär då recensenter ojar sig över att ingen röker i filmen (samma sak som i Insider) som något negativt och GP:s ungdomsrecensenter inte fattar satir alls. Så för alla er som inte fattar satir eller vill se en intressant propagandafilm:

kolla här: http://www.quit.org.au/

Klassisk skrämselpropaganda för 2000-talet. Kolla in och diskutera om hur man skall göra film för att få folk att sluta röka, dricka eller sola. Går det?

Rapport från filmdagarna del 3 den 24 augusti 2006

Efter en kvälls festande var Little miss Sunshine den perfekta starten på dag 3. Filmen är ett typexempel på bra amerikansk indiependentfilm. Filmen som handlar om en dysfunktionell familj som skall åka från Albuquerque till en skönhetstävling för deras dotter i Kalifornien. Det blir en resa fylls med både humor och gravallvar. Underbart skådespeleri och härliga karaktärer gör denna film till ett lyckopiller för en vuxnare publik. Allra härligast är den lilla dottern som ser som vanlig tjej i en tävling som så tydligt är för freaks.
Därefter följde Sofia Coppolas nya film Marie Antoinette som handlar om personen med samma namn. Filmen delar åskådarna i två läger antingen gillar man den eller inte. Själv gillade jag den. Tempot är lågt, snygga kostymer och modern musik. Märkligt nog passar allt detta för att berätta en historia (inte DEN historien) om Antoinette. En liten flicka som skickas till Frankrike och blir sedermera hatad drottning. Filmen handlar dock mest om ensamhet och längtan. Inte en film man skall se i historiska syften och kanske inte en film som handlar om moderna teman men ändå intressant.
Slutfilmen var den mycket personliga Farväl Falkenberg. En film som förmodligen kommer bli väl bemött av kritiker i Sverige och skickas som Oscarsbidrag. Det är dock ingen vanlig och lätt film. Det är en högst personlig och reflekterande betraktelse av en sista sommar för några killar i Falkenberg. Filmen har ett väldigt personligt och nära tilltal som drabbade i alla fall mig. Det är en film där kvinnor i stort saknas men som ändå berört många kvinnor jag pratat med som sett filmen. I känslan så påminner den faktiskt om den drömska Virgin Suicides (av Sofia Coppola). Med denna film far filmdagarna slut. Så dags för en liten sammanfattning.
Filmer som kommer funka som skolbio: Thank you for smoking, Förortsungar och Little miss Sunshine.
Filmer som kommer bli populära och där det finns en hel intressant att plocka i: Bilar, På andra sidan häcken och Djävulen bär Prada.
Filmer som ni kan se för egen skull: Efter bröllopet, Marie Antoinette och Farväl Falkenberg
Exempel på att svensk film inte är något att ha: 7 miljonärer, Exit, Den enskilde medborgaren, Säg att du älskar mig och Sök. Alla är inte helt värdelösa men är ytterligare flera i mängden inte vidare bra filmer som producerats i Sverige i år.
Det var allt för denna gång.

Rapport från filmdagarna – dag 2 den 23 augusti 2006

Dagen startade underbart med kanske årets bästa film, Thank you for smoking. Arbetar ni med retorik och skolan är det bara att skicka iväg klassen på denna film och sedan har ni diskussionsämnen för resten av läsåret. Filmen som handlar om tobakslobbyn är ett underbart litet exempel på hur man kan göra film som är både underhållande, formmässigt väldigt säkra och lärorika. Här i Malmö citeras redan friskt från filmen i samtal. Se den!
Nästa film var nästan lika bra men inte film som fick en på bra humör. Sussanne Biers nya: Efter bröllopet är ett triangeldrama med enormt många nivåer och skådespeleri i världsklass. Det mest sorgliga är att Rolf Lassgård inte kommer att kunna få svenska filmpriser (filmen är dansk) för sin rollinsats som fullkomligt krossar allt andra svenska skådespelarinsatser i år. Förmodligen inte en film era elever kommer men se den för egen räkning, och ta med er näsdukar för det lär behövas.
Djävulen bär Prada är baserad på den populära boken med samma namn. Den utspelar sig i modeindustrin och har en del riktigt bitska sanningar att säga om den industrin. Förmodlig en väldigt sann skildring av tidnings och modeindustrin. Meryl Streep som bossen från helvetet visar bara ännu en gång hur bra hon är som skådespelerska. Det finns en del att diskutera och prata om i klassrummet om denna film.
Den enskilde medborgaren är Galenskaparna och After Shaves nya film och är inget vidare bra. Claes Eriksson har en del roliga idéer, hjärtat på rätta stället men filmskapare är han inte. Manuset är urvattnat, skådespeleriet inget vidare och det ser ut som TV. Som enstaka sketcher kan vissa av scenerna fungera. Ämnet som främst är baserat på Skandia-affären är angeläget men som alltid lyckas man inte göra film om ekonomiska oegentligheter.
Nu väntar fest med branschen men nya snabb recensioner kommer imorgon.

Rapport från filmdagarna i Malmö – Dag 1 – tisdag den 22 augusti 2006

Varje år visas årets flera av höstens kommande filmer i Malmö. Under tre dagar visas filmer från morgon till kväll. Här kommer en rapport från första dagen.
Dagen startade med Bilar (Cars), Pixars och Disneys nya storfilm. Filmen är väldigt bra animerad men har Pixars hittills sämsta handling. Filmen är nostalgisk och vill ge oss lärdom om att lära av det förgångna och äldre vilket är sympatiskt, men filmen tar långt tid på sig att få fram det budskapet. Förfilmen Enmansorkester är en liten pärla som lätt kan omsättas i undervisningen. Kommer säkert även på DVD:n.
Film nummer 2 var 7 miljonärer. En svensk filmfars i klassisk tappning. Man skall ge filmskaparna cred för att de aldrig låtsas om att det är något mer än en väldigt simpel fars men vidare kul eller bra är det inte. Det roligaste för egen del var att filmens skurk hette Kowalski och ingen kunde uttala det riktiga namnet. Kommer säkert fungera någorlunda på bio men inte bland yngre.
Den stora positiva överraskningen var Förortsungar, en modern variant av rännstensungar. Filmen blandar musiknummer och tal på ett smidigt sätt och anpassat till 2000-talet. En bra berättelse, bra skådespelarinsatser och säkert tonläge gör detta till en given skolbiofilm i höst och vår för lågstadiet och mellanstadiet. Förortsungar är något så ovanligt som en bra svensk barnfilm, som inte fördummar publiken och med hjärtat på rätt ställe.
Exit är Peter Lindmarks nya film. Den är finansierad med riskkapital pengar och utspelar sig till viss del i den världen. Mads Mikkelsen spelar huvudrollen som hård och tuff företagare som råkar ut för en psykopat. Tekniskt är filmen inget vidare, berättelsen engagerar inte även om det finns stunder som fungerar. Även om man lovat pengarna tillbaka från denna film är jag inte helt säker på att publiken kommer strömma till, varken den tilltänkte yngre eller den lite äldre.
Dagen avslutades med två lite vuxnare filmer. Den tyska Elementarpartiklarna är en filmatisering av Michel Michel Houellebecqs bok med samma namn. Filmen har inte tillnärmelse det bottnar och den kritik av vårt moderna samhälle som boken har men är ändå intressant. Man har ändå lyckats främst med hjälp av riktigt bra skådespelare gestalta i bild mycket av det boken beskriver med ord. Filmen är inte lika provocerande som boken men ändå en intressant betraktelse av vår samtid.
Dagen avslutades med Woody Allens Scoop. En söt liten bagatell med Woodys nya favorit Scarlett Johansson som utspelar sig i London. Ännu en gång bearbetas överklassen fast denna gång med humor till skillnad från den seriösa Match Point. Gillar man Woody Allens typ av humor är det en och en halv timmes tidsfördriv. Inte alltför djupt men bitvis roligt.
Fortsättning följer….

FILMPEDAGOGIKEN I VALRÖRELSEN

En brådskande fråga som vi alla borde fundera över är FILMPEDAGOGIKEN I VALRÖRELSEN.

Utbildnings- och skolpolitiken låter som den alltid har gjort i valspurten.
Vi vet att de flesta lärare och elever upplever de tveksamma reglerna för upphovsrätten som ett stort hinder i undervisning.
De flesta politiker känner inte till hur verkligheten ser och de absurda omständigheter skolorna arbetar under.

Inte ens då debattens vågor gick som högst om upphovsrätt under "Piratebay-debatten" var det någon som nämnde detta faktum. Den lyfte aldrig från diskussionen om individuella rättigheter, om stöld och ersättnig. Den skulle faktiskt kunna kallas för "Privatebay-debatten"

Ingen har lyft dessa frågor i valrörelsen. Inte ens de som säger sig arbeta för att förbättra skolans film- och medieundervisning. Inte Filminstitutet. Inte Utbildningsradion. Inte Lärarfacken. Inga partier. Inte Myndigheten för skolutveckling. Inte Skolverket. Och inga andra berörda myndigheter heller. Inte ens vår förening, Filmpedagogik.nu.

Vi borde skriva en eller flera debattartiklar och anordna en namninsamling på hemsidan.
Vi bör sprida våra gemensamma erfarenheter och göra denna fråga till vår enda under den närmsta månaden.
Vi borde göra en gemensam satsning med pressreleaser och allt, och varför inte en debatt.

• Vi vill ha klara och entydliga regler för användning av film och media i skolan
• Alla medier och media omkring oss skall kunna användas i undervisningen
- Lös upphovsrättsfrågan för all användning av film och media i utbildningssammanhang en gång för alla!
• Alla skall ha en chans att bli medievetna

Detta är en demokratifråga



Fredrik Holmberg

Filmmusik: Miami Vice

Oavsett vad man tycker om filmen så är det tydligt att regissören Michael Mann har en enorm känsla för musik. Alla låtar från filmen är inte med på detta soundtrack men soundtracket är ändå grymt bra. Blandningen av instrumentalmusik skriven för filmen, modern dansmusik och riktigt bra poplåtar är oklanderlig. Detta är ett soundtrack som skapar känslor hos lyssnaren. Det återskapar bilder från filmen men fungerar utmärkt om man inte sett filmen. För musiken fungerar utmärkt att arbeta till (detta inlägg skrivs med musiken i bakgrunden) och som musik hemma i vardagsrummet. Det är sällan soundtrack som består av bladning av popmusik och intrumentalmusik fungerar som helhet men i detta fall gör det verkligen det.

Vad är det som skapar våra könsroller?

Vad är det som skapar våra könsroller? Som föreläsare i ämnet och nybliven far tänker man en del på ämnet.
I sommar har jag varit en del ute på våra innergårdar och lekt med min son och en hel observationer och betraktelser om könsroller har inte undgått mig. För det första att man som förälder känner att man gör något rätt då andra föräldrar inte ser det som självklart vilket kön min son har. Han är fortfarande först och främst ett litet barn och inte en tydlig pojke eller flicka. Låt mig säga att i Majorna finns det en hel del barn som är svåra att könsbestämma utifrån klassiska sätt som kläder, leksaker och föräldrars uppförande.
Det intressanta sker då man betraktar det lite äldre barnen från 5-6 år och uppåt. Då är redan fast i klassiska könsroller. Pojkarna idrottar, tävlar och leker krig. Flickorna leker, pratar, sysslar med sitt utseende och vårdar. Pojkarna ser på Star Wars och spelar dataspel. Flickorna surfar på Internet och tar hand om sin Tamagotchi. Hur går detta till? Beror det på skolan, dagis, föräldrar eller media? Vad kommer först och har störst betydelse?
Då detta är en blogg om mediepedagogik tänkte jag ändå reflektera över medieanvändningen.
Pojkarna ser filmer, de leker lekar inspirerade av filmerna och de spelar spel inspirerade eller baserade på filmer. Då Star Wars är en saga är väl det mesta i klassisk ordning. På samma sätt som flickor leker prinsessor med olika variationer fyller Star Wars-sagan en rätt typisk manlig funktion. Det flesta flickorna har också sett Star Wars men de leker inte Star Wars. Flickorna leker andra lekar. De leker med sin Tamagotchi eller liknande. De vårdar och tar hand om sin lilla vän. Då de är ute på nätet surfar de sidor så att de kan köpa fler saker till sin lilla vän. Men de är inte bara passiva, de leker andra lekar på gårdarna, de leker och springer och rör sig. Men står de stilla så hamnar de där i de klassiska könsrollerna igen. De leker, ”sådan blir du i framtiden”. En lek som går ut på att en flicka talar om för de andra vad de kommer att bli (popartist, modell, hemmafru) hur du kommer att se ut (hur långt hår de kommer ha, hur mycket smink), hur de kommer bo och vilka killar de kommer få. Detta är säkert en lek som flickor lekt hur länge som helst det är bara att jag aldrig hört den förut.
Så vad har detta då med media att göra? För mig, som är en stor förespråkare för populärkultur, kan jag inte låta bli att slås över hur olika medier lyckas knyta an till vanda könsroller. Hur flickorna lär sig att bli bra konsumenter som vårdar och tar hand om sitt utseende medan killar är aktiva lär sig ta för sig och slåss (om än inte bokstavligt).
Vill ni läsa en mycket intressant och välskriven bok om ämnet läs Middlesex av Jeffrey Eugenides. En bok som handlar om väldigt mycket allra mest om det moderna USA sett ur en invandrarfamiljs ögon men även mycket om könsidentitet. För berättaren är både man och kvinna och det är upp till oss som läsare att fundera på om det är det viktiga eller att personen är en människa.

Boktips: Fredrik Strage - Fans (pocket)

Vi är Strage-fans allihopa!

Är ni intresserade av musik, film, populärkultur? Är ni intresserade av unga människors användande av dessa ? Läs då Fans av Fredrik Strage! Fans är en fantastisk liten bok. Den handlar på vilka olika sätt människor visar uppskattning för filmer eller musik. Det som imponerar mest är researcharbetet bakom boken. För det är inte bara en beskrivning av olika sorters fans utan en grundläggande analys av fenomenet med att gilla något väldigt mycket. Till skillnad från andra forskare är han inte enbart positiv eller negativ. Han visar upp olika sidor utan att vara fördömande samtidigt som han analyserar beteendet med hjälp av andra källor. Det som ändå gör boken mest användbar i skolan är ett försvar av populärkulturen som ger många a-ha upplevelser.
Låt mig ge några citat:
/idoldyrkan förknippas med barndomen och tonåren/ "Den som ser upp till en kändis på samma sätt som vuxen riskerar att stämplas som en smula svagsint, i alla fall om kändisen verkar inom någon form av populärkultur (ingen skulle kalla en dekonstruktivist för "fan" även om han vallfärdade till Jacques Derridas grav, köpte förstautgåvor av alla hans böcker och slogs med anhängare av andra filosofiska inriktningar)" "En anledning till att man såg ner på de tidiga biobesökarna var att de även socialt skilde sig från dem som valde teater/.../De satt inte tysta under föreställningen utan åt, drack, pratade, hånglade, buade och hurrade - ungefär som många gjort på teatern innan det blivit ett stillsamt borgerligt nöje." ""Star Wars-fankulturen torde vara ett av det mest extraordinära exemplen på kreativitet" skriver litteraturprofessorn Henry Jenkins"
Tre lysande exempel på varför man skall läsa denna bok. För de visar på hur folk använder dagens moderna texter som film och musik och hur elitistiskt synsättet på kultur är inom skolan och samhället. Inte trodde ni väl att man bli kreativ av att se Star Wars? Att det innebär både läsande, skrivande, seende och eget skapande. Tror någon av er att samma sak kan sägas om Strindberg? eller Proust?
Läs Strages bok - här finns mycket matnyttigt att ta med sig då man möter unga människor. Här finns även mycket matnyttigt som visar på hur positiv (och negativ) fan-kultur kan vara. En nyligen publicerad avhandling visar på att det gått bättre för punkare i livet en andra grupper från samma tid. Fundera på orsakerna till detta, läser ni Strages bok kommer ni få väldigt många av svaren