TV-tips: The Wire - svt2 fredagar 22.25

Sista säsongen av the Wire har börjat visas på SVT. Denna säsong har den inriktning på journalistik. De fyra tidigare säsongerna har gjort the Wire till världens bästa TV-serie. Den har varit så mycket mer än en vanlig serie. Det har blivit det förmodligen största konstverket i modern tid om kapitalismen och dess effekter på Baltimore i synnerhet och USA generellt. Den sista säsongen har fått kritik för att inte vara lika bra som de tidigare. Man anser att den bara är ”väldigt bra TV”. Det må så vara men det är väldigt bra TV om handlar dagens mediesituation och hur den påverkar alla delar i samhället. Den sista säsongen har massor av bra pedagogiska klipp för er som vill visa problem som finns kring journalistiken och vart den eventuellt är på väg någonstans. Lite förenklat – dagens journalister har gett upp de flesta journalistiska principer för att själva bli stjärnor. För egen del ta gärna och beta av de fyra första säsongerna innan ni ger er på denna femte säsong, men man kan faktiskt börja med den. Den funkar även i skolan även om inga elever sett serien då de exempel den tar upp är väldigt tydliga men ändå samtidigt väldigt djupa och nyanserade.

Tänk om-journalistiken kommer tillbaka

Efter tragedin med Engla så har så kallade seriösa medier som morgontidningar och public service fullkomligt tappat alla koncept. Direkt kommer det en massa inte alltför genomtänkta förslag och artiklar i kölvattnet av mordet på Engla. Journalistikprofessorn Stig Hadenius hävdar på fullaste allvar att om man publicerat namnet på alla tänkbara misstänkta i sex och mordfall så hade kanske Engla inte dött. Tänk om mamman hade vetat att det fanns mordmisstänkta i Sverige så hade hon kanske aldrig släppt ut sitt barn. I andra artiklar skriks det efter ett DNA register över helst alla medborgare så att man snabbt hittar misstänkta via DNA, Tänk om det hade funnits så hade kanske 42-åringen blivit gripen efter det första mordet. Personer kommer fram och säger att de tipsat polisen om 42-åringen redan förra gången – tänk om han hade gripits. Polisen får kritik för att de inte fört in alla mordfall, sexbrott och bortföranden i sina register. Tänk om de hade gjort det! Och ni kan resten.
Tillför denna journalistik något egentligen? Visst gör den det. Det handlar om att journalister ser chansen att förändra samhället så som de vill ha det. Är det demokratiskt? Nej? Är det bra journalistik? I helvete heller? Skrämmer det upp folk? Jajemensan! Arbetar man på samma sätt som Goebbels och Hitler? absolut även om jag inte tror att de flesta av Sveriges journalister vill genomföra den slutliga lösningen.
Låt då mig tänka lita om (jag är inte journalist och läses och ses inte av typ 6-7 miljoner). Tänk om man började publicera namnet på alla tänkbara misstänkta i alla tidningar, radio och TV. I alla fall på dem som har dömts tidigare. Vad skulle vi få för samhälle? Tänk alla gånger dessa fd brottslingar är oskyldiga? Hur skulle man ersätta att man förmodligen förstört deras liv? Eller är det så att man i framtiden kommer att vara dömd i media för all framtid. Alltså även om man avtjänat sitt straff får man för evigt stå för det i media? Enigt den mesta statistik som finns kring detta så leder snarare det till ett våldsammare samhälle än ett säkrare.
Tänk om vi införde ett DNA-register över alla svenskar? Skulle det hjälpa polisen? Skulle det räcka med enbart DNA bevisning i framtiden? Om så blir fallet så försämras vår rättssäkerhet något enormt. Det är ju trots allt så att enbart DNA räcker inte, det måste finnas även andra saker som binder någon vid ett brott. Problemet är även att DNA svar tar en stund att få fram, och nej verkligheten är inte som i CSI. Risken är stor att en DNA bank kan innebära att man förlitar sig för mycket på teknik istället för på det andra arbete som måste göras.
Tänk om poliserna fyllt i alla uppgifterna och eftersökt alla eventuella misstänkta vid vartenda sexbrott, mord och bortförande. Tänk om! I detta fall innebär det att en person inte greps i tid. Hur hade ni dock er att alla poliser skulle hinna med att fylla i alla dessa uppgifter och eftersöka varenda en av de personer som anses misstänkta (ibland hundratal). Det går ju – fördubbla antalet poliser i Sverige och det kommer fungera utmärkt. Samtidigt så innebär det ju att man måste ta de pengarna någon annanstans ifrån – några förslag? Skolan, sjukvården, pensionerna?
Så tänk om. Det som har hänt är en tragedi. Skulle polisen kunna arbeta bättre? Är hårdare tag lösningen? Kanske men det är inte säkert att det hade inneburit att Engla inte hade blivit mördad ändå. Kan vi ha ett helt säkert samhälle – där ingen utsätts för brott? Ja, men jag skulle inte vilja leva i det samhället för det skulle innebära ett övervakarsamhälle som skulle få Stasis välde i DDR att verka som en demokrati. Så när ni ser alla dessa tänk om reportage i film, tv och radio – tänk om.

Rapport från Existentiell filmfestival dag 2

Att börja dagen med Michael Haneckes Dolt Hot kl. 8.30 är inte snällt av arrangörerna. Filmen var mycket bra och passade utmärkt till festivalens tema om rädsla. Diskussionen efteråt var väldigt spännande med två riktigt djupa och intressanta analyser från Nina Björk och Sven Hansell. Dessa analyser fylldes på utmärkt av publiken till den kanske mest spännande reflektionen på hela festivalen. Det var nog väldigt många som ville se om filmen direkt efteråt, för att se den med alla dessa nya nyklar och reflektioner.
Filmvisningarna avslutade med filmerna Darling och This is England. Tyvärr fick dessa inga reflektionssamtal. Det hela avslutades istället med en reflektion och sammanfattning av hela festivalen av Per Naroskin & Maaret Koskinen. För att sammanfatta själv; det var två intensiva dagar fyllda med film och eftertanke och jag hoppas att ni kan uppleva det själva nästa år då festivalen återkommer.

Existentiell filmfestival dag 1

Filmpedabloggik befinner sig i Falun och gör Existentiell filmfestival

Första dagen såg jag om Pans Labyrint med en efterföljande diskussion med Sven Lindqvist, Ylva Axelson, Gunnar Ternhag och Malin Lagergren som moderator. Diskussionen efteråt blev rätt intressant av flera anledningar. De som var med i samtalet hade alla väldigt olika synsätt på filmen. Ternhag hade en filmteknisk och speciellt än musik och ljudmässig analys av filmen. Kul att faktiskt någon även kan tala om hur det är tänkt att filmerna skall upplevas tekniskt och inte bara existentiellt. Sven Lindqvist som uppenbarligen inte kan något om film analyserade filmen utifrån ett marxistiskt synsätt vilket gjorde att han ansåg att filmen var dålig men att det var bra att man i Spanien börjat göra upp med fascismen. Han talade även om festivalens tema rädsla, även om han inte gjorde det utifrån filmen. Allra mest intressant var ändå Ylva Axelssons psykologiska analys. Det var en analys som tolkade filmen utifrån sin genre och hon gav publiken många nycklar utifrån hennes symboltolkningserfarenhet. Hennes analys är även den som ligger närmast filmskaparen Del Toros egna åsikter som han uttrycker dem på extramaterialet.

Därefter följde Du levande. Filmvisningen var mer än fullsatt och därefter höll arrangören Tomas Axelsson ett samtal med Göran Rosenberg, Annika Borg och regissören själv, Roy Andersson. Att sätta två så bildande och klart tänkande människor som Rosenberg och Borg för att ge reflektioner över Anderssons film visade sig vara dunderbra. Det blev en perfekt balans mellan små och stora frågor där samtalet låg i linje med Du Levande. Det var ett samtal om livet i stort, sett med allvar, sorg och inte minst humor som berörde både det poetiska som det väldigt socialt konkreta. Att ha ”facit” där i form av Roy Andersson själv gav en extra dimension.
Samtalen fortsatte sedan under middag och de två sista filmalternativen ett kortfilmspaket och Batman Begins.

Boktips: Bitterfittan

På 90-talet kom Under det rosa täcket och Fittstim, nu på 2000-talet kommer Bitterfittan. Jag nämner faktiskt Bitterfittan i samma sammanhang som de två ovanstående feministiska klassikerna därför att den hör hemma där. Maria Svelands bok är en mycket intressant bok om problem som kvinnor möter på 2000-talet. Den är personlig och har många tankar från hennes eget liv men det gör den faktiskt mer intressant som feministisk litteratur än många av de andra mer akademiska böckerna som skrivs. Svelands bok är en bok som handlar om hur synen på könsroller, sexualitet och familj har ändrats under de senaste 30 åren. Hon tar egna exempel genom sitt alter-ego Sara men hon kopplar även till samhällsdebatt och annan fiktion av t.ex. Suzanne Brøgger och Erica Jong. Boken blir därmed en mycket intressant läsning och betraktelse över en del av de problem som möter kvinnor idag och passar ypperligt för diskussioner om genus både hemma och i klassrummet. Arbetar ni med dessa frågor har ni väl säkert redan läst och pratat om den med elever etc. men ändå, ett litet tips till alla er som eventuellt missat denna bok. Läs gärna pocketvarianten som har ett intressant extramaterial med samtal med Maria Sveland och Maria-Pia Boethius.

Nyheter 2.0

Nyheter kommer inom en kort framtid inte att se ut som vi är vana vid. Fråga bara era lärare om hur de ser på nyheter och vad som är nyheter. Gränserna mellan hårda nyhetsförmedlare och andra nyhetsförmedlare håller i hög fart på att suddas ut. Idag kan sociala nätverk, bloggar, podcasts, youtube och streamade sändningar vara våra elevers nyhetskanaler. Dessa frågor har de senaste veckorna diskuterats i flera olika radioprogram i P1. Lyssna och få bättre koll på hur framtidens nyheter kommer att se ut redan nu.

Lyssna på:
Publicerat:
USA-rapport: Mediernas kris allt djupare trots att publiken bara ökar
http://www.sr.se/cgi-bin/P1/program/index.asp?programID=2792
Klarar svensk press att ta betalt för nätet?
http://www.sr.se/webbradio/?Type=db&Id=1089752

Medierna:
Privat public service och betalt debattutrymme
http://www.sr.se/cgi-bin/P1/program/index.asp?programID=2795
Om nedladdning och pengar:
http://www.sr.se/webbradio/?Type=broadcast&Id=1069619&isBlock=1

Vetenskapsradion - Forum:
Fenomenet YouTube
http://www.sr.se/cgi-bin/p1/program/sandningsarkiv.asp?programID=1302
Samtal med Pelle Snickars på Statens ljud- och bildarkiv

Expressen – trampar i klaveret igen!

Är självmord av allmänintresse? Gp och DN verkar inte tycka det. Expressen, Kvällsposten och GT verkar vara av motsatt åsikt. Klart att ett självmord är för intresse för hela Sverige. Förra söndagen dog Anders Göthberg. Vem kanske ni frågar er? Han var f.d. gitarrist i Broder Daniel och Honey is cool. Expressen/KvP/GT ansåg det i lördags för nödvändigt att tala om på första sidor och löpsedlar att han tagit livet av sig. Personligen undrar jag var det verkligen nödvändigt? Att tala om att han dött kan jag förstå men hur och på förstasidorna/löpet? Expressen verkar vara av åsikten att självmord är sådant man skall skriva om på förstasidorna/löpet. Jag förväntar mig att man kommer att göra det med alla andra självmord som sker i Sverige framöver och speciellt de som berör någon med någon sorts anknytning till tidningarna. I Sverige sker c:a 1200 om året det talas rätt tyst om detta då de flesta anser att det är en privat fråga och att de anhöriga oftast inte har någon jättelust att tala om det precis efter det hänt. Men Expressen anser att har man varit med i ett band skall hela Sverige veta om det även om personen i fråga lämnat rampljuset. Kanske har det rätt? Men inte nog med att de ansåg att detta självmord var förstaside-/löpsedelvärdigt, de publicerade fel bilder på första sidan/löpsedeln/inne i tidningen (olika beroende på upplagor och tidningar). De publicerade en bild på trummisen. Nu skall han eventuellt stämma dem och jag säger lycka till. Vi får se vad pressens opinionsnämnd/ PO säger i denna fråga och inte minst vad en domstol kan döma för att straff för att en tidning dödsförklarat någon som inte var död.
Det som ändå är mest tydligt med detta klavertramp är att medmänsklighet inte är något man bör ha på Expressen/KvP/GT. För om de som skrev där för en stund tänkte efter på hur de skulle ha reagerat om de handlade om dem själva förmodar jag att de kommit till en annan slutledning. För sådana misstag får man faktiskt inte göra. Jag är hemskt ledsen, men att skylla det på ”mänskliga faktorn” i sina ursäkter då det är tydligt att den medmänskliga faktorn inte spelade någon roll vid publicering, det går inte. Expressen/KvP/GT måste faktiskt stå för vad de gjort och erkänna att det enda de bryr sig om är att tjäna pengar och att då sker det fel. Förhoppningsvis får de betala dryga böter för det verkar vara de enda argumenten som verkligen biter på tidningen.

Borat – journalistik

För många var filmen Borat ett populärkulturellt fenomen och inte så mycket mer. Har man läst vår handledning så har man förstått att den är så mycket mer. I en av flera stämningar i USA mot filmen har domaren kommit fram till att filmen har ett nyhetsvärde och "The movie challenges its viewers to confront, not only the bizarre and offensive Borat character himself, but the equally bizarre and offensive reactions he elicits from 'average' Americans,". Domaren kom även fram till filmen fungerar som en kommentar till mänskligt beteende (källa imdb.com). Det känns nästan som domaren i fråga läst min handledning. Om du inte gjort det kan du göra det här.

Filmtips: Across the Universe – att mötas över generationsgränserna

När jag gick på gymnasiet hade vi ett projekt om ungdomskultur och vår lärare visade oss välvilligt en film om tiden kring Sgt. Peppers utgivning och 1968 i allmänhet. Jag gillade Beatles och hade skivan men den gick faktiskt inte vidare bra hos mina klasskamrater som mest tyckte läraren var nostalgisk. När jag såg Across the Universe tänkte jag på min lärares välvilja och att Across the Universe hade varit en fullkomligt klockren film i diskussioner kring ungdomskultur i klassrummet. Filmen är en musikal som använder sig av Beatles låtar för att berätta om tiden då de kom till. Mycket smart och pedagogiskt upplägg då det ger åskådare som inte vara med då få en koppling mellan musikens kraft och dess kopplingar till samhället utanför. Både musik och film är ju två konstformer som är väldigt tidsbundna och tidlösa samtidigt. Sedan har Across the Universe flera andra aspekter som gör den självklar som skolbio. Filmen är väldigt filmisk och arbetar mycket med enbart bilder och musik vilket kräver att lärarna och eleverna måste analysera bilderna och inte enbart det som sägs. Vilka bildlösningar har man valt? Varför? Hur är det filmat – vilka effekter ger det? Hur fungerar bilderna till musiken? Fungerar de utan musiken? Är det rent utav så att man arbetar kontrapunktiskt? Vad innebär då det?
Sedan kommer man inte från att filmen borde sitta rätt bra för musiklärare som får en film som täcker en stor del av Beatles karriär och ger lärarna möjlighet att arbeta med Beatles-musik men även deras utveckling över tid samt sätta den i en kontext. Across the Universe är en mycket intressant och spännande film att arbeta med i skolan och den pasar i många ämnen, språk, musik, historia och samhällskunskap. Vill ni prata genus funkar även det utifrån denna film. En handledning måste väl komma?

Lästips: Wired

Ännu ett dundernummer av Wired som borde skickas till alla inom Film-, TV-, Data- och tidningsbranschen för information om hur framtiden ser ut redan nu. Efter att ha skrivit en av 2000-talets mest inflytelserika böcker the Long Tail/Den långa svansen så kommer nu Chris Anderson med Free! I senaste numret finns en lång artikel om att gratiskulturen är det som håller på att ta över internetbaserade medier som film, Tv och tidningar. Läs den och bli först med att veta om hur den framtid som ni utbildar era elever till kommer att se ut. I detta nummer ät det även två riktigt intressanta artiklar. En handlar om att film- och TV-branschen måste lära sig av musikbranschens misstag annars kommer dessa branscher att råka lika illa ut som musikbranschen. En annan mycket intressant artikel är den om ett av nätets bästa rekommendationssystem – det på filmsajten Netflix, som utlyst en matematiktävling för att förbättra systemet ytterligare. Läs och förundras över framtiden.