Och nu dags för lite mediekritik - om ekonomin och journalistiken

I tisdags delades Right livelihood award ut till Amy Goodman. Hon fick detta alternativa nobelpris för sitt arbete med TV och radiostationen Democracy Now. I söndagens DN skrev hon även en mycket intressant debattartikel som ni lärare som arbetar med media bör ge till era elever. Läs här:
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=572&a=860564

Amy Goodman beskriver en amerikansk verklighet där statsmakten genom sin militär och polis skyddar företags och privata organisationers intressen framför folkets. En verklighet där den amerikanska staten gör det svårt för journalister att utföra sitt arbete då de som de skall granskas inte nås. En verklighet där de etablerade medierna går hand i hand med de som de skall granska. Det är ju rätt talande att de stora medierna fick gå till Democracy Now för att hitta personer med andra åsikter än de etablerade när den ekonomiska krisen slog till. För det rådde ju total konsensus bland vanliga medier att allt var fint.
I Sverige är situationen lite annan. Polis och militär skyddar inte olika organisationer från medierna. Vill medierna finns all möjlighet att kritiskt granska. Problemet är att även i Sverige är journalisterna så knutna till de institutioner och företag som de skall granska så granskning oftast uteblir.
I skolan är ju en av de viktigaste sakerna att lära eleverna kritisk granskning. Lärare brukar vilja att vi skall ”lära dem se bakom de budskap de möter”. Frågan är hur lätt de är i rådande mediesituation då det budskap eleverna möter från t.ex. medierna låter så oerhört likt det de får höra från t.ex. företagsintressen. Det kanske tydligaste exemplet är bankerna i Sverige. I svenska medier tillfrågas ofta personer som arbetar åt banker som experter. Det gäller allt möjligt som berör ekonomi – som konjunktur, arbetslöshet, lån, sparande, räntor etc. Dessa personer från bankerna får därmed en utmärkt möjlighet att säga vad deras bank förutspår om framtiden eller hur de själva tänkt forma framtiden. Det är här problemet uppstår – det är ytterst sällan någon ifrågasätter det personerna på bankerna säger – oavsett om de uttalar sig om sådant som handlar om hur banken i frågan agerar eller om hur de tror att de eller andra kommer att agera. Problemet är detta – bankerna är en av de största och viktigaste intressenterna på den ekonomiska marknaden och det de säger påverkar ekonomin. Men det de säger ifrågasätts ytterst sällan och just problemet att det talar i egen sak nämns sällan. Detta är faktiskt ett enormt problem som skulle vara fullkomligt otänkbart i något annat läge.
Detta skapar nu stora problem, inte minst för staten. Finansminister Anders Borg skäller på bankerna och ber folket göra likadant. Men det är rätt svårt och få någon respons och gehör när det mediala samtalet styrs av bankerna. Hur kan medierna idag göra något åt detta? Ett förslag skulle ju vara att faktiskt fundera på vilken roll bankerna har gällande ekonomin. Att fundera på när och hur dessa bankmänniskor uttalar sig. Då kanske skillnaden mellan det folk och politiker uppfattar och det bankerna och medierna vill få fram kanske inte skulle vara så stor.
Som ett litet bonusklipp. I USA varnade Peter Schiff i över två att precis det som hänt i USA skulle hända. Andra experter skrattade åt honom. Samma ekonomiska idioter får än idag sitta och uttala sig trots att de missade den största ekonomiska krisen på hundra år.