Filmdagarna i Malmö – en reflektion om homoerotik och manlig gemenskap

Vi män gillar andra män. Vi gillar att se filmer där män gör saker tillsammans. I höstens filmskörd är detta väldigt tydligt. I filmer som De Ofrivilliga, Pineapple Express, Tropic Thunder, Sex Drive och Step Brothers. Pineapple Express sätter nog världsrekord i manligt homoerotisk subtext. Filmen handlar om två män som upptäcker att det viktigaste i livet är manlig vänskap. Man ställer snarare upp för sin sanna kompis än gifter sig, eller som man säger i filmen :”bros before hoes”. Ut över detta finns det mycket för queer-teoretiker att fundera över i denna film. För vad är norm i manlig gemenskap? Frågan blir riktigt intressant i Ruben Östlunds utmärkta De ofrivilliga. I denna episodiska film så handlar en av episoderna om ett grabbgäng som träffas över en helg i en stuga. Grabbarna är numera män med kvinnliga partners, jobb och kombis. Med alkohol i kroppen så verkar den manliga gemenskapen bli mer än bara grabbig och de homoerotiska under och övertonerna finns där igen. Scenen där en av dem som blivit avsugen av sin kompis försöker förklara för sin flickvän att han och hans kompis brukade göra detta förr i tiden är fantastisk. Homosexualitet och manlig gemenskap återkommer i Step Brothers. Här handlar det om två 40-åringar som bor hemma och som blir tvungna att bli halvbrorsor. Homoerotiken finns där i flera scener och ordet mangina lanseras. I Tropic Thunder som driver en hel del med filmbranschen och speciellt actiongenren finns den dolda homoerotiken igen. Eller så dold är den inte – kvinnoförnedrande rapparen är homosexuell och som en av actionstjärnorna säger – det är Hollywood, alla är väl lite homo ibland. Sex Drive som är den bästa sexkomedin sedan American Pie har givetvis en hel del homoerotik den med. Tuffa brorsan mobbar huvudpersonen för att han inte haft EN flickvän innan han är 18. Då blir man ju gay. Gissa hur det går för brorsan innan filmen är slut, vad han kommer på? Problemet för män att visa sina känslor för andra män blir allra mest tydlig i Pineapple Express. Denna film som till ytan handlar om droger är en film om manlig vänskap på gränsen till att bli något mer. Nästan varje scen och replik har en homoerotisk underton. Vänskap mellan män är ändå det enda riktigt sanna och värdefulla – bros before hoes.
Det intressanta är att sätta alla dessa filmer mot den film i höst som faktiskt handlar om manlig kärlek, gemenskap och vänskap – nämligen Patrik 1,5. I Patrik 1,5 är det nämligen helt vanligt med två män som är partners. De är med varandra så som vi brukar se heterosexuella par. Alla i omgivningen förstår inte, men i filmen skildras den homosexuella relationen som den mest normala. Den homofoba grannen är farlig för alla i sin bil, ordföranden är otrogen mot sin fru med grannfrun etc. Den som ser filmen är vid filmens slut seriöst övertygad att ett homosexuellt par kan vara det allra bästa alternativet för ett barn eller en ungdomsbrottsling. Men filmen har inga homoerotiska undertoner – här kan manlig gemenskap vara både romantisk, familjär och vanlig.
Välkomna till en filmhöst som verkligen kommer att handla om manlig gemenskap på mer än ett sätt.

Filmdagarna i Malmö 2008

Nu är det paus mellan filmerna men jag skulle vilja skicka en snabbrapport om vad som har hänt så här mitt i arrangemanget.
Varje år vid denna tid går dessa filmdagar av stapeln i Malmö. Svenska Filminstitutet och branschen bjuder in till några dagar i filmens tecken. Kommande filmer visas av distributörerna upp för biografägare, press, resurscentrum och andra knutna till svenskt filmliv. Det är en chans att göra lite förarbete, träffa kollegor och bli lite trevligt särbehandlad. Ikväll bjuder Svenska Filminstitutet till fest. Nåväl.

Wall-E
Disney och Pixars nya storfilm kommer nog att glädja många kritiker och vuxna, men de flesta barnen kommer nog att somna till denna otroligt vackra, men rätt tråkiga historia. Det finns lite för lite att engageras av helt enkelt. Men snyggt är det.
En lustig sak som SFFaudio, en kanadensisk blogg, upptäckt är att den lilla söta maskinen Wall-E bryter mot flera copyrightlagar. http://www.sffaudio.com/?p=2837

Patrik 1,5
Ella Lemhagen har gjort det igen. En söt och gripande film som kommer att dyka upp på månget Skolbioprogram framöver. Tro mig. Här finns massor att prata om vad gäller människosyn, och naturligtvis sexualitet, eftersom Patrik som egentligen är 15 blir adopterad av ett homosexuellt par mitt i den mest hysteriska karikatyren av en svensk villaförort som bara Ella Lemhagen kan måla i sina pastellfärger.

The Pineapple Express
Att denna film visas på bio i Sverige är egentligen fullsändigt osannolikt men beror naturligtvis enbart på Seth Rogens berömmelse hos en köpstark tonårspublik. Det är en film om knark och manlig vänskap. Manus skrevs av två bardomsvänner då de var 15 år (vilket märks) och de vill själva kalla den "a stoner movie with a heart". Det röks ofantliga mängder mariuana i filmen. Den har sina stunder men är fruktansvärt ojämn. Du är verkligen modig om du vågar visa den i ditt ANT-projekt.

Righteous Kill
Än en gång möts de gamla storstjärnorna Robert deNiro och Al Pacino i en film. Länge upprätthölls myten om att de aldrig spelat mot varandra ens i Heat (de skulle ha vägrat och klippts ihop i redigeringen). Denna gång får deras jätteansikten knappt plats på affischen. Det var ett habilt hantverk och en ganska trivsam stund för en medelålders man som mig även om det blev lite förutsägbart till slut. En film som ändå kommer att laddas ner av fler tonårsgrabbar än som kommer att se den på stor duk.

Att arbeta med OS i klassrummet – en övning till!

Här kommer en till övning knutet till OS som ni kan arbeta med i klassrummet. En övning som går ut på att arbeta med fördomar och värdegrundsfrågor. Studera OS-sändningarna och dess nyhetsrapportering. Studera hur man omnämner folk från olika länder. Alltså inte bara vad man kallar dom utan även hur man beskriver dom. För det handlar om vi och dom. Vi är det alltid då det handlar om Sverige – vi mot vilka vi nu möter. Men även kanske när väst möter öst eller nord möter syd? Det behöver inte vara negativa beskrivningar – men fundera på varifrån beskrivningarna kommer? Varför beskriver man utövare, fans och länder i stort, på olika sätt? Varifrån kommer bilderna? För det oftast i bilder man beskriver dessa fördomar.
I och med ”Ara-skandalen” så fick denna övning ännu mer aktualitet – i beskrivning av korrupta länder. Intressant är även att läsa hur denna skandal beskrivs utomlands där det vi tycker i Sverige inte alls är det samma som hos dom (resten av världen). Kolla gärna upp vad som skrevs utomlands om händelsen.
Ett annat intressant spörsmål är hur viktigt det är för den nationella känslan att det går bra för Sverige. För det är en intressant fråga om hur sport fungerar för att förena människor kring sin nation. Vad är det egentligen som förenar och glädjer? Varför tycker vi det är så viktigt att svenskar tar medaljer? Varför håller vi på svenskar? Varför håller vi inte på andra? Om Sverige tar en fjärdeplats kan man inte vara glad att vi har idrottare som är fjärde bäst i världen (det är ju inte dåligt för ett så litet land som Sverige)? Och kan man inte glädjas åt de tre idrottsmän som visade sig bättre även om de kom från andra länder? En annan intressant fråga är varför rangordnar man länder man håller på? Detta är intressant utifrån flera aspekter. En är att det i klassrummen idag säkert finns flera elever med annan bakgrund en ”hel-svensk”, vilka håller de på och varför? Blir man mer svensk för att man håller på Sverige framför andra länder? Det är ingen lätt fråga, tro mig – jag vet med min polska bakgrund. En annan aspekt är varför gillar/ogillar man länder som USA, Kina, England, Frankrike, Ryssland, Israel eller Italien? Påverkar politiken vilka man håller på och vad har det med sport att göra?
Lite fler frågor om ni vill tala om OS i skolan.

Objektiv filmkritik eller eget tyckande – om recensionerna av Mamma Mia och Dark Knight

Vi har skrivit om filmrecensioner tidigare här på filmpedabloggik. Mycket har handlat om varför kritiker och speciellt unga inte likadant om film. Orsakerna är flera – de flesta av dagens större filmkritiker har dålig populärkulturell bildning, dålig genrekunskap och inte riktigt hängt med vad som hänt i mediet typ de senaste 20 åren (det finns undantag som t.ex. Johanna Koljonen, Fredrik Strage, Orvar Säfström, Emma Grey Munthe, Roger Wilson) En annan anledning är att vissa filmkritiker på allvar fortfarande hävdar att det finns vissa objektiva kriterier för vad som gör en film bra resp. dålig. Ett sådant verkar vara att fransk film är bättre än amerikansk. Ett annat är att filmer som handlar om sådant som recensenterna tycker är intressant i livet är bättre än annat. Som filmpedagog jobbar man precis tvärtom – vi måste förstå och kunna se filmerna med barnen, ungdomarnas ögon. Vi behöver inte gilla det på ett personligt plan men vi måste förstå och begripa varför den fungerar på unga. Recensenter av film hävdar ibland att det handlar inte om vad de anser själva utan något mer objektivt granskande. I sommar tror jag att den uppfattningen för alltid(?) dog? I svenska mer ansedda morgontidningar har filmen Mamma Mia fått bra mycket bättre recensioner och betyg än Dark Knight (femman i GP är ett undantag – men Mats Jonsson visade sig kunna genren). Låt oss studera dessa recensioner. Mamma Mia har i stort fått bra recensioner därför att man blir glad då man ser den, man nynnar med och Meryl Streep är bra (som om det skulle vara en nyhet). Alla verkar överens om att filmen inte är så mycket mer varken tekniskt eller storymässigt. Personligen tycker jag att det är jättekul att recensenterna som sett Mamma Mia hade kul. Det har även publiken, som i mångt och mycket är ungefär den samma som recensenterna av filmen(stor majoritet äldre kvinnor). Personligen hade även jag kul – Dancing Queen i superljud brukar få den effekten på mig. Det får även annan bra musik. Lägg märke till att jag anser att ABBA är bra. Om man nu anser att ABBAs musik suger, det finns även svenskar som anser detta – hur är filmen då? Som musikal betraktad? Som film betraktad? Som musikal är den ju sådär – det är roligt till en början att inget är riktigt i synk och sådär överperfekt som det brukar vara i amerikanska musikaler. Efter ett tag börjar även det bli ett manér även det och lite uttjatat. Tekniskt då? Där får filmen inte många plus. Filmens regissör är inte filmskolad och vet därför inte ens hur bildutsnitt fungerar (något visa lågstadiebarn kan i Sverige)eller hur man klipper dialogscener. Än värre är att man inte ens vet hur man fotograferar en film som man får samma ljus mellan scenerna. Tro mig det är inte menat att vara så utan det är bara helt enkelt dåligt. Det mesta av detta görs numera i efterhand , men inte i denna film. Gör man en studentfilm idag så klarar man faktiskt av att ljussätta den korrekt och jämnt.
Låt oss studera Dark Knight. Enligt kritikerna är filmen rörig och hänger inte samman. Den publiken jag såg den med (fullsatt salong) ansåg den inte rörig utan tyckte den hängde samman och tyckte att den var ”tajt” ”och sade att ”aldrig har tiden gått så fort”. Vissa trodde dock att filmen skulle slutat tidigare vid vissa tillfällen. Varför fick då denna film så dåliga recensioner av kritikerna i t.ex. SvD och DN? Hade de inte kul? Bedömde de den efter någon sorts objektiva värden? Nynnade de inte med i musiken? För tekniskt kan de faktiskt inte haft något emot filmen – detta är nämligen en film man i framtiden kommer att studera för hur man berättar film.
Det intressanta i sammanhanget är att Dark knight har utomlands fått fantastiska recensioner. Alltså, överjävligt bra recensioner, från seriösa filmkritiker. På världens största filmsajt IMDB är filmen framröstad som världens bästa genom alla tider av 225,000 röstande vanliga användare. Håller personligen inte med, men det kan vara kul att veta. Om det nu finns objektivt tyckande och någon typ av objektiva värden gällande film, om tio år vilken film kommer det fortfarande att skrivas om, studeras och inspireras av? Jag är ingen siare men kan garantera er att det kommer vara Dark knight och inte Mamma Mia. Så nu när recensenterna visat vad de själva tycker så ser jag fram emot att läsa recensionerna på höstens filmer: ARN-riket vid vägens slut ("en riktigt bra film för alla svenskar"?), Tropic Thunder ("jag skrattade så jag kissade på mig"?) och En förlorad värld ("så tråkig att man måste vara kulturtant för att gilla den"?). Eller så var bara Mamma Mia och Dark knight olyckor i arbetet och vi är tillbaka till ”objektiva” recensioner. Skall bli intressant att följa recensionerna i framtiden.

Att arbeta med OS i skolan - praktiska tips och annat!

Idag invigs OS i Peking. Även om SVT tyckte skolorna skulle betala för att visa OS så anser Filmpedagogerna att det är utmärkt att arbeta med det i skolan. Anledningarna är flera – det går under skoltid, det går i början av terminen, det finns massor att sätt få in det i undervisningen (tips kommer nedan) och SVT har numera sagt att det ät möjligt att göra det gratis. Tittar ni på det strömmande är det fortfarande helt lagligt också!

Varför Peking?
OS kommer för första gången att ske i världens största land, sett till antal invånare. Det är även ett framtidsland och stormakt inom ekonomi, teknik, företagsamhet och militärt. Det är egentligen rätt märkligt att det inte skett tidigare. Visst är det en diktatur men andra länder som Sovjet har haft det tidigare. Speciellt med tanke på hur mycket OS och idrott idag handlar främst om ekonomi och inte om det sportsliga. Tiden då det bara var amatörer i OS är en svunnen tid.
Lite intressanta siffror i sammanhanget. OS högst betalda idrottsmän tjänar: 1.Kobe Bryant (USA), basket: 233 miljoner kr/år. 2. LeBron James (USA), basket: 228 och 3. Ronaldinho (Brasilien), fotboll: 222 (Källa: DN http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=3175&a=800911)
Internationella Friidrottförbundet IAAF (vars ena A en gång stod för amatör har ökade sin omsättning från 50,000 dollar 1981 till 40 miljoner dollar 1999 (källa: Filter). Coca-Cola, McDonalds, Visa och Samsung betalade 5,5 miljarder kronor för att använda sig av os-loggan i Turin och Peking. TV-rättigheterna från senaste OS uppges ge 10 miljarder dollar. (Källa Sydsvenskan http://sydsvenskan.se/ekonomi/article354239/Jattar-ger-miljarder-for-OS-ringarna.html).
För att sammanfatta, det handlar om helt otroligt mycket pengar idag. Det innebär även att bara enorma länder (främst ekonomiskt, kommer få anordna sommar-OS i framtiden – men även andra stora mästerskap). OS i Aten som gavs till Aten av historiska skäl snarare än ekonomiska är nog det sista lilla OS:et.

Sport och mediepedagogik-handledning
På filmpedagogik.nu finner ni en handledning som är anpassad till att arbeta med idrott och media i skolan. Handledningen är inte helt aktuell (faktiskt skriven till förra OS) men nedan kommer Peking anpassade övningar. Kombinera gärna handledningarna. Ladda ned här.

Arbeta med det i skolan – praktiska övningar
Enklaste sättet att arbeta med OS i skolan är att arbeta med rapporteringen av och kring OS. I över ett års tid har svenska medier rapporterat om Kina och Peking utifrån det faktum att OS sker där i år. Kolla upp hur denna rapportering har sett ut! Välj tidning, radio, TV eller kombinera och studera rapporteringen. Vad är det som lyfts fram – är det positivt/negativt, vilka är det som uttalar sig: Kineser/utlänningar, vanligt folk/toppar/experter. Studera även om och hur an låter enskilda individer/händelser stå för en helhet. Diskutera vad som skulle hända om man granskade andra länder så här?
I dagens DN skriver den kinesiska journalisten Lijia Zhang om vad hon anser vara en orättvis bild av Kina inför OS. Läs och sätt i förhållande till det ni själva får fram genom. Artikeln finner ni här:
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=2502&a=813129

Eller på engelska från Guardian (den är lite ojämnt översatt till svenska)
http://www.guardian.co.uk/commentisfree/2008/aug/03/china.olympicgames20081

Diskutera varför rapporteringen ser ut som den gör? Är det för att nyhetsrapporteringen ser ut så? Att man främst väljer spektakulära och negativa nyheter? Eller har det att göra med att Kina är långt borta – talar ett språk få av oss kan och inte riktigt ser ut som vi, vita västerlänningar?

Mediaövning
Studera själva sändningarna. Arbetar ni med media – diskutera hur man filmar och berättar sport. Hur berättar man med olika bildutsnitt? Hur filmar man? Hur klipper man? Varför gör man så? Hur ser sändningarnas dramaturgi ut? Hur skapar man spänning och hur är det i förhållande till andra berättarsätt som spelfilm och TV-serier etc. Diskutera även om ni tror att det har förändrats och varför? Påverkar det faktum att det sänds i HD (Högupplöst) hur man väljer att visa sändningarna? Påverkar det att mycket är filmat för att visas i Widescreen, på platta Tv-apparater? Påverkar det att en hel del kommer att visas och ses digitalt i datorer?

Bildövning
Jobbar ni med form, stil och design i skolan finns det en del intressant att jobba med. För OS-arrangemangen har olika grafisk profil. Studera den grafiska profilen för Peking OS. Hur ser den ut? Varför har man valt den form och stil man valt? Vem och vad är den grafiska profilen vald och gjord för?
En annan lite rolig sak ni kan göra är att studera gamla profiler och loggor. På denna sajt kan ni se och jämföra alla OS-tävlingars loggor.:
http://www.2008beijingolimpics.com/the-olympics/feature-all-the-olympics-logos-from-1896-to-2012/
Studera och diskutera hur loggor som fenomen utvecklats men främst hur och vad loggorna skall förmedla har ändrats under åren.

Arbeta med spelfilmer
Det finns många filmer om idrott. Vissa handlar om OS – andra inte. Vissa är intressanta att arbeta med i klassrummet. Den mest intressanta är fortfarande en av de äldsta nämligen Leni Riefenstahls Olympia från Olympiaden i Berlin. Det är fortfarande ett mästerverk i propagandaklassen och står fortfarande som inspiration för tusentals reklammakare, musikvideoskapare och filmregissörer. Många vet kanske inte ens om det. Vill ni ha lite fler OS-filmer tips kolla in dessa:
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=2204&a=808692

Eftersom Kina är en enorm ekonomisk stormakt och ett land under stor utveckling så sneglar Hollywood allt mer på Kina. Att få filmer visade där är inte bara en fjäder i hatten utan även mycket Yuan/dollar i plånboken. Allt fler filmer från Hollywood kommer att rikta sig mot Kina, utspela sig i Kina och ha kinesiska skådespelare. I sommar har vi fått se tre exempel i Sverige.
Den mest lyckade är tveklöst Kung Fu Panda. En mycket underhållande film som är given på skolbio. Det är även en film som gått bra i USA men kanske viktigast av allt – fantastiskt bra i Kina. Filmen blandar rätt friskt mellan kulturerna och lyckas få ihop en universell berättelse för alla kulturer. Några kineser har haft invändningar mot filmen men folket i Kina verkar älska den. Det finns många bra sätt arbeta med den i klassrummet. Dramaturgiskt, innehållsmässigt, stilistiskt, inom sagor och myter och filmhistoriskt är bara några sätt att arbeta med den.
Den utmärkta Dark Knight använder sig av Kina på ett annat sätt. En del av filmen av filmen utspelar sig i Kina och har kinesiska skådespelare. Det är ett sätt som allt fler filmer använder sig av speciellt agentfilmer. Ett enkelt sätt att få med Kina utan att direkt förolämpa dem.
Förolämpande är däremot bioaktuella Mumien – Drakkejsarens grav. Främst för att det är en dålig film men även för hur den förhåller sig till Kina och dess historia. Visst talas det en del kinesiska i filmen men det viktigaste språket är ändå engelska. På något märkligt sätt förstår Drakkejsaren som varit död i tusentals år engelska (kanske är det en superkraft han har?). När Michelle Yeohs karaktär skall kalla upp soldaterna begravda under kinesiska muren, så läser hon den gamla besvärjelsen på engelska. Yetin – Himalyas legendariska snöodjur är tydligen uppfödda på amerikansk fotboll. Så där håller det på. Om de tänkt visa filmen i Kina vet jag inte men helt glada blir nog inte kineserna när de får se den.

Kinesisk film
Bästa sättet att dyka in i kinesisk filmkultur är ändå att se kinesisk film. Många har handledningar och väldigt många passar för visning i klassrummet. Zhang Yimous gamla filmer som Ju-dou, Den röda lyktan och Att leva fick många att få upp ögonen för kinesisk film. Hans moderna filmer som kampsportsfilmerna Hero och House of flying daggers är estetiska mästerverk. Hans mer personliga Att rida ensam i tusen mil är en intressant skildring av dagens Kina. Lite innan Yimou lyckades sprida den kinesiska filmen till en västerländsk publik gjorde även Chen Kaige det. Tillsammans gjorde de Den gula jorden (med Yimou som fotograf). Själv gjorde Kaige Farväl min Konkubin som är en av de mest framgångsrika kinesiska filmerna utomlands sett till priser och uppmärksamhet.
Bland dagens filmare kan man nämna taiwanesen Ang Lee som gjort två kinesiska filmer med enorma framgångar utomlands – Crouching Tiger, Hidden Dragon och senast Lust, Caution. På sätt och viss är dessa två filmer rätt symtomatiska för kinesisk film i Sverige idag. Kinesiska filmer som kommer hit är ofta antingen kampsports/hong kong filmer eller allvarliga dramer som ofta berör Kinas historia. Ytterligare en filmskapare som även han ligger på gränsen mellan det kinesiska och inte helt kinesiska är Wong Kar-wai vars filmer som Chungking express, In the mood for love och 2046 även de berör ämnena ovan. Vill ni verkligen fördjupa er i kinesisk film så läs Olle Sjögrens bok om kinesisk film: Röda berg och gula floder?

Filmpedagogerna önskar er ett trevligt OS i skolans och mediepedagogikens värld.