fredag, januari 26, 2007
Arbeta med Departed i skolan
Är Scorseses nya film the Departed något för skolbio? Nej, det är den inte, men det är ändå en film som är som gjord för att arbeta med i skolan då den kommer ut på DVD. Söker ni en film att arbeta med avancerad filmanalys så är the Departed perfekt. Filmen passar utmärkt för arbete med dramaturgi, klippning, musik och ljudanvändning samt kameraarbete. Filmen erbjuder alla möjliga intressanta klipptekniker att studera, avancerad parallellklippning, tidsklipp både framåt och bakåt i tiden. Filmen är även utmärkt exempel att studera hur man arbetar med rytm i berättelsen samt musiken och ljud. Filmen innehåller även en fantastisk mix av originalmusik och specialskriven som är mycket intressant att studera om ni jobbar med film och ljud. Filmen är även intressant att studera utifrån karaktärsaspekten. Hur man skapar parallella karaktärer med hjälp av klippning och kameraarbete. Givetvis är även dramaturgin mycket intressant att arbeta med, hur filmen är konstruerad och varför? Samt hur den förhåller sig till originalfilmen. Söker ni en film att arbeta med avancerad filmanalys lär ni inte hitta mycket bättre exempel än the Departed.
söndag, januari 07, 2007
Filmrecensentens hemligheter del 1 - Varför tycker inte filmrecensenter som vanligt folk?
En av de vanligaste frågorna vi får när vi föreläser är: varför tycker inte filmrecensenter som vi? Det är inte bara ungdomar som undrar, utan även vuxna. Det är inte helt lätt att besvara men i en rad artiklar skall jag försöka förklara och svara på frågor som Varför tycker inte filmrecensenter som vanligt folk? Varför är alla recensioner så lika? Varför skriver inte filmbolagen ut vem som recenserat filmen?, Hur många är det som recenserar, egentligen? Vad är en recension och vilken funktion fyller den?
Låt oss börja med del 1: Varför tycker inte filmrecensenter som vanligt folk?
Filmrecensenter är inte som ni!
Att vara filmrecensent innebär att man har som jobb att se film. Det är ett mycket trevligt jobb, som säkert många skulle vilja ha, men det påverkar faktiskt rätt mycket hur man ser på film. De flesta ser på film som underhållning men recensenter har det som arbete och då kan det väl inte vara underhållning? Det innebär att man som recensent väldigt ofta ska se filmer man inte valt om man kunnat bestämma själv. Man kan inte heller gå ifrån filmen om man skulle tycka att den är dålig. Effekten av detta är att de filmer som recensenten själv valt är de som han/hon brukar gilla mest och därför får de bäst betyg. De filmer som recensenter sällan väljer själva är skräck-, komedi-, ibland action- samt barn- och ungdomsfilm. Därför får dessa filmer, som oftast är de mest populära publikt, rätt dåliga recensioner.
För att ta ett väldigt aktuellt exempel: Göta Kanal 2. Filmen gick genomusla recensioner med i bästa fall tvåor i betyg Trots detta sågs den av 250.000 personer på bara några dagar. Vilket gör den till en av årets mest sedda svenska filmer och omtyckt bland de som jag har pratat med. Vad är det man recenserar och för vem?
Även om många unga ser mycket på film är det sällan de ser de lika mycket som en recensent, speciellt inte på bio. Effekten av detta enorma filmtittande påverkar givetvis också recenserandet. Inte minst påverkar det om en recensent är lite till åren och under sin livstid har sett mycket film. Det är ofta mot denna filmmängd och kanon som alla filmer recenseras och jämförs. Fundera på hur ofta det refereras till andra filmer i filmrecensioner och hur ofta läsaren verkligen har sett dessa filmer. Detta innebär också att vi ofta i får recensioner av slaget: ”vi har sett det förut – och det var bättre”. Men frågan är om läsaren/tittaren verkligen har sett det förut? Allra tydligast blir det när det gäller skräckfilm och high-schoolfilmer. De är berättelser som man oftast bara ser under en viss tid av sitt liv och därför har man förmodligen inte sett föregångarna. Alltså är det en rätt meningslös verksamhet att påstå att den gamla Motorsågsmassakern är så mycket bättre än den nya då de som ser den nya inte har några planer på att se den gamla. Detta får till följd att de flesta recenserar genom att jämföra alla filmer med varandra och väldigt sällan jämför filmer inom genres. Många genrefilmer är funktionsfilmer, de fyller en funktion just här och nu. Man ser kanske inte en komedi för att få reda på världens stora gåtor utan för att få skratta och uppleva glädje med andra. Man ser sällan på skräckfilm för att man älskar att se människor torteras utan man gör det för att testa sina rädslor och bli skrämd. Alltså, om man recenserar dessa filmer på rent innehållsmässiga grunder så kommer de att få dåliga recensioner. Men om man recenserar dem utifrån funktion så blir upplevelsen en annan. De flesta vanliga tittare recenserar utifrån funktion. Som en liten kommentar till detta kan man säga att väldigt få recensenter skrattar på pressvisningar även om de sedan skriver att filmen var hysteriskt rolig.
Fortsättning följer med del 2: Varför är alla recensioner så lika?
Låt oss börja med del 1: Varför tycker inte filmrecensenter som vanligt folk?
Filmrecensenter är inte som ni!
Att vara filmrecensent innebär att man har som jobb att se film. Det är ett mycket trevligt jobb, som säkert många skulle vilja ha, men det påverkar faktiskt rätt mycket hur man ser på film. De flesta ser på film som underhållning men recensenter har det som arbete och då kan det väl inte vara underhållning? Det innebär att man som recensent väldigt ofta ska se filmer man inte valt om man kunnat bestämma själv. Man kan inte heller gå ifrån filmen om man skulle tycka att den är dålig. Effekten av detta är att de filmer som recensenten själv valt är de som han/hon brukar gilla mest och därför får de bäst betyg. De filmer som recensenter sällan väljer själva är skräck-, komedi-, ibland action- samt barn- och ungdomsfilm. Därför får dessa filmer, som oftast är de mest populära publikt, rätt dåliga recensioner.
För att ta ett väldigt aktuellt exempel: Göta Kanal 2. Filmen gick genomusla recensioner med i bästa fall tvåor i betyg Trots detta sågs den av 250.000 personer på bara några dagar. Vilket gör den till en av årets mest sedda svenska filmer och omtyckt bland de som jag har pratat med. Vad är det man recenserar och för vem?
Även om många unga ser mycket på film är det sällan de ser de lika mycket som en recensent, speciellt inte på bio. Effekten av detta enorma filmtittande påverkar givetvis också recenserandet. Inte minst påverkar det om en recensent är lite till åren och under sin livstid har sett mycket film. Det är ofta mot denna filmmängd och kanon som alla filmer recenseras och jämförs. Fundera på hur ofta det refereras till andra filmer i filmrecensioner och hur ofta läsaren verkligen har sett dessa filmer. Detta innebär också att vi ofta i får recensioner av slaget: ”vi har sett det förut – och det var bättre”. Men frågan är om läsaren/tittaren verkligen har sett det förut? Allra tydligast blir det när det gäller skräckfilm och high-schoolfilmer. De är berättelser som man oftast bara ser under en viss tid av sitt liv och därför har man förmodligen inte sett föregångarna. Alltså är det en rätt meningslös verksamhet att påstå att den gamla Motorsågsmassakern är så mycket bättre än den nya då de som ser den nya inte har några planer på att se den gamla. Detta får till följd att de flesta recenserar genom att jämföra alla filmer med varandra och väldigt sällan jämför filmer inom genres. Många genrefilmer är funktionsfilmer, de fyller en funktion just här och nu. Man ser kanske inte en komedi för att få reda på världens stora gåtor utan för att få skratta och uppleva glädje med andra. Man ser sällan på skräckfilm för att man älskar att se människor torteras utan man gör det för att testa sina rädslor och bli skrämd. Alltså, om man recenserar dessa filmer på rent innehållsmässiga grunder så kommer de att få dåliga recensioner. Men om man recenserar dem utifrån funktion så blir upplevelsen en annan. De flesta vanliga tittare recenserar utifrån funktion. Som en liten kommentar till detta kan man säga att väldigt få recensenter skrattar på pressvisningar även om de sedan skriver att filmen var hysteriskt rolig.
Fortsättning följer med del 2: Varför är alla recensioner så lika?
tisdag, januari 02, 2007
Årets bästa 2006 enligt Fredrik Holmberg
5 Filmer
Little Miss Sunshine
Thank you for smoking
V för Vendetta
Good Night and Good Luck
Babel
5 TV-serier/program som visas i Sverige
Prison Break (TV3)
House (TV4)
Lost (TV4)
Veronica mars (SVT)
The Daily Show med Jon Stewart (Canal+)
Bästa svenska film
Farväl Falkenberg
Bästa dokumentär
911 Mysteries
Bästa animerade
Bortspolad
Bästa barnfilm
Happy Feet
Bästa Film/TV/DVD för:
BAS
Harry potter och den flammande bägaren
Sagor och Myter
Da Vinci-koden
Manligt och Kvinnligt
Da Vinci-koden
Shakespeare
She’s the man
Reklam
Thank you for smoking
TV-serier och såpor
Heroes (finns att ladda ner gratis, men kommer på Canal+ i vår och på TV4 till hösten)
Nyheter/Media
Good night and Good Luck
Vi och dom
Babel
Filmhistoria
Good Night and Good Luck
Övrigt:
Årets bästa för att arbeta med retorik:
Thank you for smoking
Årets bästa för att arbeta med politik:
The Daily Show med Jon Stewart (+ Colbert Report)
Årets bästa läsning:
The Art of watching films
Årets bästa web:
Youtube
Årets bästa TV (som inte går i Sverige):
Colbert Report (går att se delar av på nätet - ex. på Youtube)
Årets bästa soundtrack:
V för Vendetta
Little Miss Sunshine
Thank you for smoking
V för Vendetta
Good Night and Good Luck
Babel
5 TV-serier/program som visas i Sverige
Prison Break (TV3)
House (TV4)
Lost (TV4)
Veronica mars (SVT)
The Daily Show med Jon Stewart (Canal+)
Bästa svenska film
Farväl Falkenberg
Bästa dokumentär
911 Mysteries
Bästa animerade
Bortspolad
Bästa barnfilm
Happy Feet
Bästa Film/TV/DVD för:
BAS
Harry potter och den flammande bägaren
Sagor och Myter
Da Vinci-koden
Manligt och Kvinnligt
Da Vinci-koden
Shakespeare
She’s the man
Reklam
Thank you for smoking
TV-serier och såpor
Heroes (finns att ladda ner gratis, men kommer på Canal+ i vår och på TV4 till hösten)
Nyheter/Media
Good night and Good Luck
Vi och dom
Babel
Filmhistoria
Good Night and Good Luck
Övrigt:
Årets bästa för att arbeta med retorik:
Thank you for smoking
Årets bästa för att arbeta med politik:
The Daily Show med Jon Stewart (+ Colbert Report)
Årets bästa läsning:
The Art of watching films
Årets bästa web:
Youtube
Årets bästa TV (som inte går i Sverige):
Colbert Report (går att se delar av på nätet - ex. på Youtube)
Årets bästa soundtrack:
V för Vendetta
Rekommenderad läsning för film och mediestudier
Vi får ofta frågor om vad man skall läsa för böcker angående film. Här följer tre böcker som vi verkligen rekommenderar till film och mediestudier:
Joseph M. Boggs, Denis W. Petrie - The Art of Watching Films
David Bordwell – How Hollywood tells it
Christopher Vogler – the Writer’s journey
The Art of Watching Films är en mycket avancerad grundläggande filmanalys bok. Boken är uppdelad i flera olika områden med stora fördjupningar i alla delarna. Här kan man läsa och fördjupa sig i dramaturgi, karaktärer, genres, regissörer men även om bildkomposition, klippning, färg, specialeffekter, dekor, ljud och musik och mycket annat. Allt är snyggt och bra upplagt med två extra bonusar. Den ena är att det medföljer en Cd-skiva som gör att man se många av exemplen på datorn, den andra är DVD-tipsen efter varje kapitel. I dessa DVD tips får man tips om vilken extramaterial på DVD:er som passar för fördjupningsinlärning i klassrummet.
How Hollywood tells it
I denna bok går David Bordwell igenom hur man berättar i dagens (amerikanska) filmer. Även om man undervisar i film får man många a-ha upplevelser om hur dagens filmskapare berättar. Den bästa bok jag läst om hur dagens film ser ut och varför. Bordwell går igenom hur man berättar med hjälp av stil, karaktärer och dramaturgisk struktur. Det är väldigt få som lyckats så här bra på att sätta fingret vad som utmärker 2000-talets berättande. En extra bonus är översikten i slutet som sammanfattar utvecklingen i Hollywood från 1960 till idag. Även om boken fokuserar på amerikansk film finns här många exempel från film även från resten av världen och det är även rätt tydligt att inom populärfilm från hela världen ser berättelserna rätt lika ut.
the Writer’s journey
Detta är egentligen en manusskrivarbok men arbetar man med sagor och myter samt film i allmänhet, är det ändå en mycket användbar bok. För boken tar avstamp i Joseph Campbells teorier och hjältens resa och applicerar denna på filmens värld. Ni kommer rätt fort märka hur otroligt många filmer som har den struktur som Christopher Vogler berättar om. Hjältens resa kan ju även appliceras på litteratur, allt från bibeln till dagens populära ungdomsböcker som Harry Potter och Eragon. Boken innehåller även hel del närläsningar på moderna klassiker som t.ex. Lejonkungen, Pulp fiction, Titanic och Allt eller inget.
Joseph M. Boggs, Denis W. Petrie - The Art of Watching Films
David Bordwell – How Hollywood tells it
Christopher Vogler – the Writer’s journey
The Art of Watching Films är en mycket avancerad grundläggande filmanalys bok. Boken är uppdelad i flera olika områden med stora fördjupningar i alla delarna. Här kan man läsa och fördjupa sig i dramaturgi, karaktärer, genres, regissörer men även om bildkomposition, klippning, färg, specialeffekter, dekor, ljud och musik och mycket annat. Allt är snyggt och bra upplagt med två extra bonusar. Den ena är att det medföljer en Cd-skiva som gör att man se många av exemplen på datorn, den andra är DVD-tipsen efter varje kapitel. I dessa DVD tips får man tips om vilken extramaterial på DVD:er som passar för fördjupningsinlärning i klassrummet.
How Hollywood tells it
I denna bok går David Bordwell igenom hur man berättar i dagens (amerikanska) filmer. Även om man undervisar i film får man många a-ha upplevelser om hur dagens filmskapare berättar. Den bästa bok jag läst om hur dagens film ser ut och varför. Bordwell går igenom hur man berättar med hjälp av stil, karaktärer och dramaturgisk struktur. Det är väldigt få som lyckats så här bra på att sätta fingret vad som utmärker 2000-talets berättande. En extra bonus är översikten i slutet som sammanfattar utvecklingen i Hollywood från 1960 till idag. Även om boken fokuserar på amerikansk film finns här många exempel från film även från resten av världen och det är även rätt tydligt att inom populärfilm från hela världen ser berättelserna rätt lika ut.
the Writer’s journey
Detta är egentligen en manusskrivarbok men arbetar man med sagor och myter samt film i allmänhet, är det ändå en mycket användbar bok. För boken tar avstamp i Joseph Campbells teorier och hjältens resa och applicerar denna på filmens värld. Ni kommer rätt fort märka hur otroligt många filmer som har den struktur som Christopher Vogler berättar om. Hjältens resa kan ju även appliceras på litteratur, allt från bibeln till dagens populära ungdomsböcker som Harry Potter och Eragon. Boken innehåller även hel del närläsningar på moderna klassiker som t.ex. Lejonkungen, Pulp fiction, Titanic och Allt eller inget.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)