Årets bästa 2006 enligt Johan Holmberg

5 Filmer
Good Night and Good Luck
Syriana
En Obekväm Sanning
Thank You For Smoking
V – För Vendetta

5 TV-serier/program som visas i Sverige
The Daily Show with Jon Stewart (Canal+)
Vita Huset (SVT)
Prison Break (TV3)
Lost (TV4)
Simpsons (TV3)

Bästa svenska film
Farväl Falkenberg
Bästa dokumentär
En Obekväm Sanning
Bästa animerade
Ice Age 2
Bästa barnfilm
Ice Age 2

Bästa Film/TV/DVD för:
BAS
Casino Royal
Sagor och Myter
Da Vinci Koden
Manligt och Kvinnligt
Da Vinci Koden
Shakespeare
She´s the man
Reklam
Varannan Vecka
TV-serier och såpor
Simpsons
Nyheter/Media
Good Night and Good Luck
Vi och dom
Syriana
Filmmusik/musikvideor
Miami Vice
Filmhistoria
Good Night and Good Luck

Övrigt:
Årets bästa för att arbeta med retorik:
En Obekväm sanning
Årets bästa för att arbeta med politik:
Syriana
Årets bästa läsning:
Madame terror av Jan Guillou
Årets bästa web:
www.imdb.com
Årets bästa TV (som inte går i Sverige):
Heroes
Årets bästa soundtrack:
Miami Vice

Årets bästa 2006 enligt Mikael

Årets bästa 2006

5 Filmer
Borat
Thank you for smoking
Efter Bröllopet
the squid and the Whale
Babel

5 TV-serier/program som visas i Sverige
the Wire (SVT)
Sopranos (SVT)
Prison Break (TV3)
Sleeper Cell (SVT)
Veronica Mars (SVT)


Bästa svenska film
Farväl Falkenberg
Bästa dokumentär
Grizzly Man
Bästa animerade
På andra sidan häcken
Bästa barnfilm
Förortsungar


Bästa Film/TV/DVD för:
BAS
Superman Returns
Sagor och Myter
The Prestige
Manligt och Kvinnligt
Stolthet och fördom
Shakespeare
She’s the man
Reklam
Varannan Vecka
TV-serier och såpor
Prison Break
Nyheter/Media
Thank you for smoking
Vi och dom
Borat/Sleeper Cell
Filmmusik/musikvideor
Miami Vice
Filmhistoria
BFI Early Cinema Primitives and Pioneers

Övrigt:
Årets bästa för att arbeta med retorik:
Thank you for smoking
Årets bästa för att arbeta med politik:
Syriana
Årets bästa läsning:
David Boardwell: How Hollywood tells it
Årets bästa web:
YouTube
Årets bästa TV (som inte går i Sverige):
Heroes
Årets bästa soundtrack:
Borat

De bästa TV-programmen som inte går i Sverige (än)

1. Heroes (inköpt av TV4)
Superhjältar korsat med Lost gör detta till årets hetaste serie på nätet och i USA. Måste ses, speciellt för alla er lärare som arbetar med sagor och myter.
2. Colbert Report
Jon Stewart (Daily Show) i all ära men Stephen Colbert är helt enkelt bättre, roligare och vassare just nu och hans politiska satir förtjänar att visas i Sverige. Ett måste för alla nyhetsintresserade pedagoger.
3. Studio 60 on the sunset strip
Skaparen Aaron Sorkin har tidigare gjort Vita huset och detta är samma sak fast i TV-världen. Mycket prat, underbar dialog, snyggt filmat och fantastiskt skådespeleri. Mycket intressant för alla er som vill veta hur det ser ut bakom kulliserna på TV.
4. Dexter (inköpt av Canal+)
En serie där en seriemördaren är hjälten? Låter märkligt men är riktigt bra. Spännande, intressant upplägg och bra skådespeleri. Intressant att diskutera gällande värdegrundsfrågor - på allavar.
5. 30 rock
Tina Fey är kvinnan bakom mästerliga Mean Girls och jobbat på Saturday Night Fever. I denna nya serie lyckas hennes torra humor, duktiga manusskrivande och skådespeleri fungera tillsammans på ett utmärkt sätt. Genus men även ras och mediafrågor tas upp i denna serie.

Världen efter 11 september i film och på TV

För inte så lång tid sedan var det fem år sedan 11 september. Detta uppmärksammades i media på olika sätt. För er som jobbar med film och mediepedagogik har det kommit två intressanta tidningar som belyser ämnet. Den ena Zoom som innehåller artiklar om filmerna United 93 och Loose Change (den senare skriven av filmpedabloggiks Fredrik). Den andra tidningen är Sight and Sound som gör en riktigt intressant kritisk analys av ämnet med tre olika infallsvinklar. Den ena handlar om Oliver Stones film World Trade Center, den andra om hur omvärlden har behandlat ämnet och inte minst kriget mot terrorismen och den sista hur Hollywood behandlat ämnet. Alla tre artiklarna är mycket intressant läsning och ger en i mitt tycke mycket bra översikt hur dessa ämnen behandlats i film världen över.
På svenska biografer kan vi nu se Oliver Stones film som är riktigt dålig. Inte för att den är patriotisk (vilket den är) och inte enbart för att han gjort det till en katastroffilm utan för att den är bedrövligt berättad både tekniskt och handlingsmässigt.
Så strunta i biografen och stanna hemma och se South Park, Sleeper Cell eller the Road to Guantanamo. The road to Guantanamo är allt den misslyckade Gitmo inte är. Den är rapp, intressant, berörande och berättar i sin dramadokumentär form bra mycket bättre och mer om hur hemskt det är att vi i väst tillåter något som Guantanamo att finnas. Hur kan vi i väst tillåta att en president i USA säger att kränkning av mänskliga rättigheter är ett vagt begrepp och att hans försvarsminister säger att vi efterlever Genevekonventionen ”for the most part” – (citat från filmen). Stark film om vad som kan hända om ser fel ut och befinner sig på fel plats vid fel tid.
Sleeper Cell är det bästa programmet ni kan se på svensk Tv just nu. Den tar upp enormt många av de problem USA och islam möter i en värld efter elfte september. Borde vara obligatorisk tittning för alla. Den belyser ämnen som vad islam och koranen menar med jihad, hur fel amerikanska myndigheter tänker då de handskas med en kultur de inte vill lära känna och varför folk faktiskt kan börja hata USA. Storartad TV på SVT1 måndagar 22.00.
Senaste avsnittet av alltid lika roliga och aktuella South Park handlar om konspirationstankar kring 9/11. Det kommer att avslöja fruktansvärda saker om orsaken och sanningen bakom den där dagen i september. Så skippa World Trade Center filmen, köp senaste Zoom och Sight and Sound, se Road to Guantanamo på DVD, kolla in Sleeper Cell på TV och South Park på Internet så har ni en kommer ni få en bra mycket bättre uppfattning om medias bild av världen efter elfte september.

Är det okej att bryta mot lagen om lagen motverkar skolans läroplan?

I läroplanen är film jämställt med litteratur. Frågan är hur skall man undervisa i och med hjälp av film i klassrummet? Idag gör upphovsrättslagen detta svårt. De flesta anser idag att det är rätt att citera ur filmer (bl.a. i förra Zoom). Det är dock inte lagligt att sätta samman dessa citat på en skiva, utan tanken är att man vid varje tillfälle man citerar skall byta till en ny skiva/kassett. Är detta ett praktiskt sätt att arbeta med film och TV i klassrummet? eller innebär det att många lärare, låter bli att arbeta med film och TV i klassrummet just därför att det är krångligt? De flesta pedagoger jag är i kontakt med tycker att det är just krångligt och svårt och därför låter bli att arbeta med det helt och hållet i klassrummet. Visst, som alibi för att man arbetar med media tar man med klassen en gång under deras skolgång på skolbio men räcker det? eller behövs det medel och möjligheter att verkligen ta in bilderna i klassrummet? Skall man som filmpedagog uppmana till lagbrott just för att visa hur absurda lagarna är? eller skall man sitta lugnt i båten och hoppas att någon gång under de kommande hundra åren media kommer att tas på allvar i klassrummet, att det magiskt löser sig av sig självt eller att det blir något prejudikat?
Jag har ställt en förfrågan och undran om just detta problem till alla medlemmar i filmpedagogik.nu. Svaren blev nästan lika många och olika som de svarande. Allt från att vi skall absolut inte uppmana till lagbrott, till reflektioner om de egna överträdelserna och sådana som tyckte att det var dags för föreningen i att ta ställning genom att ha en guide till hur man gör egna klippskivor. Svaren visar bl.a. på hur olika verksamheterna är i filmpedagogik.nu, hur nära man är skolans värld och att just nu frågan hamnat i ett limbo mellan att hålla sig till en lag som i stort gör det svårt att följa läroplanen eller att visa på att läroplanen är viktigare än en felaktig lagen. Det är stora frågor, förhoppningsvis får vi en dag ett svar. Förhoppningsvis kan vi även diskutera denna fråga på ett medlemsmöte för filmpedagogik.nu någon gång. För vissa av oss är det den allra viktigaste frågan som vi som filmpedagoger ställs inför, för andra är frågan helt ointressant. Men vi heter fortfarande filmPEDAGOGIK.nu så vi kan inte helt glömma pedagogiken och den sker i hög grad i klassrummet.

Folkets Bio Filmpedagogerna
Mikael Kowalski
Fredrik Holmberg
Johan Holmberg

Har vinden vänt i USA ?

Här är tre reportage av Olbermann on MSNBC under de senaste veckorna. Sist kommer hans summering på "Ground zero" på femårsdagen av 911.
Det kommer att t a dig nära en halvtimme att se dem alla tre.
Det är värt det.

06 08 22 - Countdown with Keith Olbermann - The Nexus of Politics and Terror

06 08 30 - Olbermann Blasts Rumsfeld on Countdown

06 09 11 - Olbermann's 911 Special Commentary


Inspirerande med lite journalistik för ovanlighetens skull.



I post therefore I am

Lyssningstips: Filosofiska rummet: Dumburk - om teves makt över tankarna

Ibland är radio så bra. Igår, söndags 24 september, sändes ett program om TV. Det mest fantastiska med programmet var att med sitt upplägg så visade radioprogrammet alla de brister vad gäller främst journalistik i TV har kontra radio. I 45 minuter vred man och vände på de stora frågorna som finns kring TV och jag har faktiskt aldrig hört en så sansad, balanserad och upplysande diskussion om ämnet någonsin. Programmet var på så hög nivå, med så många perspektiv och så många exakta iakttagelser om TV att man kände att det är just så här public service skall vara. Ett ämne som även togs upp, Public Service och eventuella nedskärningar och även det ämnet blev belyst och diskuterat på ett sätt som jag inte sett maken till speciellt i tidningar men även i etermedia. Vad de kom fram till? Lyssna själva!
Ladda ned programmet, spara det och nu kommer jag uppmana till brott: spela det för era elever för här finns det så mycket att tala om kring TV, nyheter och journalistik att ni har att göra en bra tid framöver.

Kolla in och ladda ned här.

Mediepedagogiken i valrörelsen

Det är en vecka kvar till valet. Vem som kommer vinna vet vi nästa söndag.
Man kan ta upp valet på olika sätt i skolan. Här tänkte vi ta upp lite annorlunda synsätt på vinnarna och förlorarna i valet, redan innan söndagen.
Detta i tre kategorier: Bästa Spindoktor, Bäst retoriker och Mest medietränade.
Det kan vara intressant att i skolan kolla på dessa tre kategorier, se hur politikerna hanterar media bäst, flera av kategorierna går in i varandra.

Bästa Spindoktor
Bäst i klassen: Johan Jakobsson, Fp
Innan han var tvungen att avgå var folkpartiets partisekreterare kungen på att få fram budskap i medierna. Inte minst har Folkpartiet och Johan Jakobsson lyckats att få fram ämnen och formuleringar som lever kvar i debatten långt efter att pressmeddelandet gått ut. De är även bra på att få fram ämnen som man kopplar till Fp. Man pratar om Folkpartiets förslag vilket gör att de ständigt nämns så fort förslaget diskuteras. Detta gör att partiet syns mer i media än andra partier. Dataintrånget blev dock Jakobssons fall och inte ens han kunde spinna bort de misstag man gjort. Trots detta kommer Johan Jakobsson vara en man vars arbetsmetoder kommer studeras av motståndarna, inte för att ta avstånd ifrån utan för att kopiera.

Näst bäst: Alliansen
Svårt att säga vem det är som för fram Alliansens budskap till media men vilket jobb de gör. I stort sätt en gång i veckan i månader känns det har Alliansen presenterat ännu en fråga de är ense om. Allt detta utmynnade slutligen i ett gemensamt manifest. Detta har inneburit att Alliansen ständigt fört debatten dit de vill. Det är de som är på offensiven, det är de som är framåt och det är därmed den andra sidan som är gammal och konservativ. Väldigt smart och duktigt jobbat. En förebild för hur man får fram sitt budskap i media.

Sämst i klassen: V och Mp
Tänk efter, hur mycket av V:s och Mp:s politik har ni sett av i valrörelsen i media. Hur ofta har de fått fram sina budskap och inte bara svarat på andras förslag? V gjorde utspel om utlandspolitiken som fick visst medialt genomslag. Men är verkligen det en stor valfråga? I de sociala frågorna och miljöfrågorna har de varit väldigt anonyma.


Bäst retoriker:
Bäst i klassen: Göran Hägglund, Kd
Var det någon som lyssnade på På minuten med politiker? Göran Hägglund sopade banan med sina motståndare från V, Mp och S. Har ni hört eller sett partiledarutfrågningarna i SR och SVT? Vem tyckte ni skötte sig bäst? Svaret lär nog bli Göran Hägglund. Han har en fantastisk förmåga att använda sig av sin språkliga förmåga för att få fram sitt budskap. Han gör det utan att verka otrevlig, utan att verka gapig och det känns som om han verkligen svarar på frågorna. Allt detta gör han med hjälp av goda retoriska kunskaper i hur man vänder frågor till sin egen fördel. Även Reinfeldt är bra på detta men han har en it kvar till Göran Hägglund.

Näst bäst: Göran Persson, S
Göran Perssons metod verkar vara att anfall är bästa försvar. Han är mästare på att med finurliga formuleringar angripa sina motståndares ståndpunkter. Han presenterar kanske inte mycket egen politik (kanske inte behövs om man sitter vid makten) men han är en fena på att krossa motståndarens politik. Visst gjorde han bort sig duktigt då han försökte samma taktik mot socialdemokratisk press men så länge han använder sig av den taktiken mot folk som verkligen tycker annorlunda, då går det bra. Han är även väldigt duktig på att använda sig av ironi och sarkasm i sina framföranden vilket få andra politiker kan eller klarar av. Då t.ex. Lars Leijonborg försöker blir det bara pinsamt.

Sämst i klassen: Peter Eriksson, Mp
I en partiledarutfrågning i SVT, varför skickar Mp Peter Eriksson? För att få äldre män att lyssna på honom då de inte lär lyssna på en ung kvinna? Kanske en bra idé förutom att Peter Eriksson är en bedrövlig retoriker, helt hopplös faktiskt. Under press klarar han inte av att besvara frågor utan blir stammande och lyckas inte vända frågorna till sin egen fördel. Det är säkert inte lätt att representera ett parti som miljöpartiet med så spretande åsikter men det är en enorm skillnad att höra det andra språkröret Maria Wetterstrand och Eriksson. Wetterstrand är ganska slipad och kan redan innan förutse och få frågorna mer i den riktning hon själv vill. Eriksson saknar den kunskapen. Kanske borde Eriksson gå i skola hos Wetterstrand men han kanske är som vi män är mest och lyssnar inte på kvinnor?

Mest medietränade
Bäst i klassen: Fredrik Reinfeldt, M
Redan innan Reinfeldt tillträdde sin post partiledare talade John Carlsson då på Mediemagasinet att här kommer ni få se en helt ny sorts partiledare. Oj, vad sannspådd han blev. Reinfeldt vet precis hur han skall hantera media. Inte sedan Carl Bildt har Sverige haft en politiker som är lika bra på att få fram sitt budskap oavsett frågan. Han använder sig av alla knep i boken. Han vänder på frågorna, han ifrågasätter frågorna, han ger svar som det inte går att enkelt klippa i och i vissa fall så svarar han på frågan för att sedan ändå följa upp med sitt eget budskap. Briljant, enkelt och ledigt lyckas Reinfeldt få fram sitt och de nya moderaternas budskap. Under press kan han möjligen bli lite vred men på det stora men är han lugn och metodisk i att hamra in sitt budskap. Fundera bara hur många gånger han talade om att bryta utanförskapet i utfrågningen i SVT. På medieträningskurser kommer man i fortsättningen studera Reinfeldt istället för Bildt. Han är den nya tidens politiker.

Näst bäst: Thomas Bodström, S
I somras var det en hel del som ifrågasatte S:s hårdare tag mot brottslighet. Väldigt mycket av kritiken var befogad. Helt ärligt så finns det väldigt stora likheter med Moderaternas politik i frågan. Men oj vad Bodström klarade den stormen bra. I debatter och diskussioner visade han gång på gång hur medietränad han är och hur slipad han är. Han trummade in sitt budskap och all kritik kom på skam. På samma sätt som Reinfeldt lyckas Bodström ständigt få frågorna och inte minst svaren dit han själv vill. Journalister och meningsmotståndare slet sitt hår i förtvivlan över att det inte lyckades få fram sina budskap utan fick finna sig i att världen enligt Bodström blev världen för alla. Ställer han upp som stadsministerkandidat efter Persson så ser det rätt ljust ut för sossarna.

Sämst i klassen: Peter Eriksson, Mp
Peter Eriksson upplevs säkert alldaglig och som en trevlig prick från Norrland. Men medialt funkar han inte. Han lyckas extremt sällan få fram sitt och partiets budskap då han inte klarar av att koncentrera sitt budskap till några få sekunder. Jätteskönt tycker säkert många, men tyvärr inte alls gångbart medialt. Medialt får man följa mediernas agenda och då gäller det att vara kort, koncis och gärna skapa konflikt. Kan man det på 10-20 sekunder? Vissa kan det men inte herr Eriksson. Jag tror säkert Eriksson fungerar jättebra i personliga möten med väljare men i mötet i media är han sämst i klassen.

Kommentera gärna!

Filmtips X2: Thank you for smoking och En obekväm sanning

Thank you for Smoking och En obekväm sanning är två små retoriska mästerverk. I dessa valtider då det är rätt tydligt vilka politiker som är retoriskt slipade och vilka inte, så visas 2 filmer på biograferna som är utmärkta att studera utifrån just retorik. Den ena är en politisk satir om cigarettindustrin den andra en dokumentär om klimatförändringar.

Thank you for smoking är ett utmärkt studieexempel för retorik och språkintresserade. Filmens huvudperson är ju ond! Vi bör inte gilla en kille som är djävulens advokat och försvarar något de flesta är emot rökning. Ändå så argumenterar han fantastiskt för sin sak och visar på hur en duktig retoriker lyckas få igenom ett budskap som många är emot. Hela filmen ifrågasätter frihetsbegreppet, det som en gång i tiden var grunden för både USA och svenska partier som Folkpartiet. För vad är egentligen frihet? Och hur långt är man beredd att gå i försvaret för friheten? Filmen är även stilistiskt snygg, ett utmärkt exempel på bildspråkets retorik fungerar. Går förhoppningsvis på en biograf nära dig.

En obekväm sanning handlar om Al Gore och hans föreläsningar om miljön och främst om växthuseffekten. Det handlar delvis om Al Gore men främst får vi se honom föreläsa. Och vilken föreläsare han är! Retoriskt grymt duktig på att framställa sitt budskap och sina åsikter på ett sätt som skulle få själva Sokrates att bli avundsjuk. Kan väl tilläggas att både Sokrates och Gore är förlorare men väldigt duktiga retoriker. Hela filmen är snyggt retoriskt upplagd och det är intressant att följa hur debatten fortsätter på IMDB:s hemsida. Inte minst intressant är det att se hur många amerikaner som inte vill gå med på Gores retorik. Frågan är om de sett filmen, för sättet de angriper hans argument på håller inte som svar på hur han argumenterar i filmen. Intressant läsning och fördjupning och lektionsförslag är att just jämföra sättet att argumentera och debattera med en motståndare som är en film (och även en bok). Filmen har Sverigepremiär den 8 september.

Veckans intressanta filmlänk: Quit.org

Thank you for smoking hade premiär igår. En underbar film om hur man säljer cigaretter. Det är ett propagandakrig där retoriken som cigarettlobbyn använder är mördande. I filmen försöker man använda sig av satir för att göra en film mot rökning. Det verkar gå sådär då recensenter ojar sig över att ingen röker i filmen (samma sak som i Insider) som något negativt och GP:s ungdomsrecensenter inte fattar satir alls. Så för alla er som inte fattar satir eller vill se en intressant propagandafilm:

kolla här: http://www.quit.org.au/

Klassisk skrämselpropaganda för 2000-talet. Kolla in och diskutera om hur man skall göra film för att få folk att sluta röka, dricka eller sola. Går det?

Rapport från filmdagarna del 3 den 24 augusti 2006

Efter en kvälls festande var Little miss Sunshine den perfekta starten på dag 3. Filmen är ett typexempel på bra amerikansk indiependentfilm. Filmen som handlar om en dysfunktionell familj som skall åka från Albuquerque till en skönhetstävling för deras dotter i Kalifornien. Det blir en resa fylls med både humor och gravallvar. Underbart skådespeleri och härliga karaktärer gör denna film till ett lyckopiller för en vuxnare publik. Allra härligast är den lilla dottern som ser som vanlig tjej i en tävling som så tydligt är för freaks.
Därefter följde Sofia Coppolas nya film Marie Antoinette som handlar om personen med samma namn. Filmen delar åskådarna i två läger antingen gillar man den eller inte. Själv gillade jag den. Tempot är lågt, snygga kostymer och modern musik. Märkligt nog passar allt detta för att berätta en historia (inte DEN historien) om Antoinette. En liten flicka som skickas till Frankrike och blir sedermera hatad drottning. Filmen handlar dock mest om ensamhet och längtan. Inte en film man skall se i historiska syften och kanske inte en film som handlar om moderna teman men ändå intressant.
Slutfilmen var den mycket personliga Farväl Falkenberg. En film som förmodligen kommer bli väl bemött av kritiker i Sverige och skickas som Oscarsbidrag. Det är dock ingen vanlig och lätt film. Det är en högst personlig och reflekterande betraktelse av en sista sommar för några killar i Falkenberg. Filmen har ett väldigt personligt och nära tilltal som drabbade i alla fall mig. Det är en film där kvinnor i stort saknas men som ändå berört många kvinnor jag pratat med som sett filmen. I känslan så påminner den faktiskt om den drömska Virgin Suicides (av Sofia Coppola). Med denna film far filmdagarna slut. Så dags för en liten sammanfattning.
Filmer som kommer funka som skolbio: Thank you for smoking, Förortsungar och Little miss Sunshine.
Filmer som kommer bli populära och där det finns en hel intressant att plocka i: Bilar, På andra sidan häcken och Djävulen bär Prada.
Filmer som ni kan se för egen skull: Efter bröllopet, Marie Antoinette och Farväl Falkenberg
Exempel på att svensk film inte är något att ha: 7 miljonärer, Exit, Den enskilde medborgaren, Säg att du älskar mig och Sök. Alla är inte helt värdelösa men är ytterligare flera i mängden inte vidare bra filmer som producerats i Sverige i år.
Det var allt för denna gång.

Rapport från filmdagarna – dag 2 den 23 augusti 2006

Dagen startade underbart med kanske årets bästa film, Thank you for smoking. Arbetar ni med retorik och skolan är det bara att skicka iväg klassen på denna film och sedan har ni diskussionsämnen för resten av läsåret. Filmen som handlar om tobakslobbyn är ett underbart litet exempel på hur man kan göra film som är både underhållande, formmässigt väldigt säkra och lärorika. Här i Malmö citeras redan friskt från filmen i samtal. Se den!
Nästa film var nästan lika bra men inte film som fick en på bra humör. Sussanne Biers nya: Efter bröllopet är ett triangeldrama med enormt många nivåer och skådespeleri i världsklass. Det mest sorgliga är att Rolf Lassgård inte kommer att kunna få svenska filmpriser (filmen är dansk) för sin rollinsats som fullkomligt krossar allt andra svenska skådespelarinsatser i år. Förmodligen inte en film era elever kommer men se den för egen räkning, och ta med er näsdukar för det lär behövas.
Djävulen bär Prada är baserad på den populära boken med samma namn. Den utspelar sig i modeindustrin och har en del riktigt bitska sanningar att säga om den industrin. Förmodlig en väldigt sann skildring av tidnings och modeindustrin. Meryl Streep som bossen från helvetet visar bara ännu en gång hur bra hon är som skådespelerska. Det finns en del att diskutera och prata om i klassrummet om denna film.
Den enskilde medborgaren är Galenskaparna och After Shaves nya film och är inget vidare bra. Claes Eriksson har en del roliga idéer, hjärtat på rätta stället men filmskapare är han inte. Manuset är urvattnat, skådespeleriet inget vidare och det ser ut som TV. Som enstaka sketcher kan vissa av scenerna fungera. Ämnet som främst är baserat på Skandia-affären är angeläget men som alltid lyckas man inte göra film om ekonomiska oegentligheter.
Nu väntar fest med branschen men nya snabb recensioner kommer imorgon.

Rapport från filmdagarna i Malmö – Dag 1 – tisdag den 22 augusti 2006

Varje år visas årets flera av höstens kommande filmer i Malmö. Under tre dagar visas filmer från morgon till kväll. Här kommer en rapport från första dagen.
Dagen startade med Bilar (Cars), Pixars och Disneys nya storfilm. Filmen är väldigt bra animerad men har Pixars hittills sämsta handling. Filmen är nostalgisk och vill ge oss lärdom om att lära av det förgångna och äldre vilket är sympatiskt, men filmen tar långt tid på sig att få fram det budskapet. Förfilmen Enmansorkester är en liten pärla som lätt kan omsättas i undervisningen. Kommer säkert även på DVD:n.
Film nummer 2 var 7 miljonärer. En svensk filmfars i klassisk tappning. Man skall ge filmskaparna cred för att de aldrig låtsas om att det är något mer än en väldigt simpel fars men vidare kul eller bra är det inte. Det roligaste för egen del var att filmens skurk hette Kowalski och ingen kunde uttala det riktiga namnet. Kommer säkert fungera någorlunda på bio men inte bland yngre.
Den stora positiva överraskningen var Förortsungar, en modern variant av rännstensungar. Filmen blandar musiknummer och tal på ett smidigt sätt och anpassat till 2000-talet. En bra berättelse, bra skådespelarinsatser och säkert tonläge gör detta till en given skolbiofilm i höst och vår för lågstadiet och mellanstadiet. Förortsungar är något så ovanligt som en bra svensk barnfilm, som inte fördummar publiken och med hjärtat på rätt ställe.
Exit är Peter Lindmarks nya film. Den är finansierad med riskkapital pengar och utspelar sig till viss del i den världen. Mads Mikkelsen spelar huvudrollen som hård och tuff företagare som råkar ut för en psykopat. Tekniskt är filmen inget vidare, berättelsen engagerar inte även om det finns stunder som fungerar. Även om man lovat pengarna tillbaka från denna film är jag inte helt säker på att publiken kommer strömma till, varken den tilltänkte yngre eller den lite äldre.
Dagen avslutades med två lite vuxnare filmer. Den tyska Elementarpartiklarna är en filmatisering av Michel Michel Houellebecqs bok med samma namn. Filmen har inte tillnärmelse det bottnar och den kritik av vårt moderna samhälle som boken har men är ändå intressant. Man har ändå lyckats främst med hjälp av riktigt bra skådespelare gestalta i bild mycket av det boken beskriver med ord. Filmen är inte lika provocerande som boken men ändå en intressant betraktelse av vår samtid.
Dagen avslutades med Woody Allens Scoop. En söt liten bagatell med Woodys nya favorit Scarlett Johansson som utspelar sig i London. Ännu en gång bearbetas överklassen fast denna gång med humor till skillnad från den seriösa Match Point. Gillar man Woody Allens typ av humor är det en och en halv timmes tidsfördriv. Inte alltför djupt men bitvis roligt.
Fortsättning följer….

FILMPEDAGOGIKEN I VALRÖRELSEN

En brådskande fråga som vi alla borde fundera över är FILMPEDAGOGIKEN I VALRÖRELSEN.

Utbildnings- och skolpolitiken låter som den alltid har gjort i valspurten.
Vi vet att de flesta lärare och elever upplever de tveksamma reglerna för upphovsrätten som ett stort hinder i undervisning.
De flesta politiker känner inte till hur verkligheten ser och de absurda omständigheter skolorna arbetar under.

Inte ens då debattens vågor gick som högst om upphovsrätt under "Piratebay-debatten" var det någon som nämnde detta faktum. Den lyfte aldrig från diskussionen om individuella rättigheter, om stöld och ersättnig. Den skulle faktiskt kunna kallas för "Privatebay-debatten"

Ingen har lyft dessa frågor i valrörelsen. Inte ens de som säger sig arbeta för att förbättra skolans film- och medieundervisning. Inte Filminstitutet. Inte Utbildningsradion. Inte Lärarfacken. Inga partier. Inte Myndigheten för skolutveckling. Inte Skolverket. Och inga andra berörda myndigheter heller. Inte ens vår förening, Filmpedagogik.nu.

Vi borde skriva en eller flera debattartiklar och anordna en namninsamling på hemsidan.
Vi bör sprida våra gemensamma erfarenheter och göra denna fråga till vår enda under den närmsta månaden.
Vi borde göra en gemensam satsning med pressreleaser och allt, och varför inte en debatt.

• Vi vill ha klara och entydliga regler för användning av film och media i skolan
• Alla medier och media omkring oss skall kunna användas i undervisningen
- Lös upphovsrättsfrågan för all användning av film och media i utbildningssammanhang en gång för alla!
• Alla skall ha en chans att bli medievetna

Detta är en demokratifråga



Fredrik Holmberg

Filmmusik: Miami Vice

Oavsett vad man tycker om filmen så är det tydligt att regissören Michael Mann har en enorm känsla för musik. Alla låtar från filmen är inte med på detta soundtrack men soundtracket är ändå grymt bra. Blandningen av instrumentalmusik skriven för filmen, modern dansmusik och riktigt bra poplåtar är oklanderlig. Detta är ett soundtrack som skapar känslor hos lyssnaren. Det återskapar bilder från filmen men fungerar utmärkt om man inte sett filmen. För musiken fungerar utmärkt att arbeta till (detta inlägg skrivs med musiken i bakgrunden) och som musik hemma i vardagsrummet. Det är sällan soundtrack som består av bladning av popmusik och intrumentalmusik fungerar som helhet men i detta fall gör det verkligen det.

Vad är det som skapar våra könsroller?

Vad är det som skapar våra könsroller? Som föreläsare i ämnet och nybliven far tänker man en del på ämnet.
I sommar har jag varit en del ute på våra innergårdar och lekt med min son och en hel observationer och betraktelser om könsroller har inte undgått mig. För det första att man som förälder känner att man gör något rätt då andra föräldrar inte ser det som självklart vilket kön min son har. Han är fortfarande först och främst ett litet barn och inte en tydlig pojke eller flicka. Låt mig säga att i Majorna finns det en hel del barn som är svåra att könsbestämma utifrån klassiska sätt som kläder, leksaker och föräldrars uppförande.
Det intressanta sker då man betraktar det lite äldre barnen från 5-6 år och uppåt. Då är redan fast i klassiska könsroller. Pojkarna idrottar, tävlar och leker krig. Flickorna leker, pratar, sysslar med sitt utseende och vårdar. Pojkarna ser på Star Wars och spelar dataspel. Flickorna surfar på Internet och tar hand om sin Tamagotchi. Hur går detta till? Beror det på skolan, dagis, föräldrar eller media? Vad kommer först och har störst betydelse?
Då detta är en blogg om mediepedagogik tänkte jag ändå reflektera över medieanvändningen.
Pojkarna ser filmer, de leker lekar inspirerade av filmerna och de spelar spel inspirerade eller baserade på filmer. Då Star Wars är en saga är väl det mesta i klassisk ordning. På samma sätt som flickor leker prinsessor med olika variationer fyller Star Wars-sagan en rätt typisk manlig funktion. Det flesta flickorna har också sett Star Wars men de leker inte Star Wars. Flickorna leker andra lekar. De leker med sin Tamagotchi eller liknande. De vårdar och tar hand om sin lilla vän. Då de är ute på nätet surfar de sidor så att de kan köpa fler saker till sin lilla vän. Men de är inte bara passiva, de leker andra lekar på gårdarna, de leker och springer och rör sig. Men står de stilla så hamnar de där i de klassiska könsrollerna igen. De leker, ”sådan blir du i framtiden”. En lek som går ut på att en flicka talar om för de andra vad de kommer att bli (popartist, modell, hemmafru) hur du kommer att se ut (hur långt hår de kommer ha, hur mycket smink), hur de kommer bo och vilka killar de kommer få. Detta är säkert en lek som flickor lekt hur länge som helst det är bara att jag aldrig hört den förut.
Så vad har detta då med media att göra? För mig, som är en stor förespråkare för populärkultur, kan jag inte låta bli att slås över hur olika medier lyckas knyta an till vanda könsroller. Hur flickorna lär sig att bli bra konsumenter som vårdar och tar hand om sitt utseende medan killar är aktiva lär sig ta för sig och slåss (om än inte bokstavligt).
Vill ni läsa en mycket intressant och välskriven bok om ämnet läs Middlesex av Jeffrey Eugenides. En bok som handlar om väldigt mycket allra mest om det moderna USA sett ur en invandrarfamiljs ögon men även mycket om könsidentitet. För berättaren är både man och kvinna och det är upp till oss som läsare att fundera på om det är det viktiga eller att personen är en människa.

Boktips: Fredrik Strage - Fans (pocket)

Vi är Strage-fans allihopa!

Är ni intresserade av musik, film, populärkultur? Är ni intresserade av unga människors användande av dessa ? Läs då Fans av Fredrik Strage! Fans är en fantastisk liten bok. Den handlar på vilka olika sätt människor visar uppskattning för filmer eller musik. Det som imponerar mest är researcharbetet bakom boken. För det är inte bara en beskrivning av olika sorters fans utan en grundläggande analys av fenomenet med att gilla något väldigt mycket. Till skillnad från andra forskare är han inte enbart positiv eller negativ. Han visar upp olika sidor utan att vara fördömande samtidigt som han analyserar beteendet med hjälp av andra källor. Det som ändå gör boken mest användbar i skolan är ett försvar av populärkulturen som ger många a-ha upplevelser.
Låt mig ge några citat:
/idoldyrkan förknippas med barndomen och tonåren/ "Den som ser upp till en kändis på samma sätt som vuxen riskerar att stämplas som en smula svagsint, i alla fall om kändisen verkar inom någon form av populärkultur (ingen skulle kalla en dekonstruktivist för "fan" även om han vallfärdade till Jacques Derridas grav, köpte förstautgåvor av alla hans böcker och slogs med anhängare av andra filosofiska inriktningar)" "En anledning till att man såg ner på de tidiga biobesökarna var att de även socialt skilde sig från dem som valde teater/.../De satt inte tysta under föreställningen utan åt, drack, pratade, hånglade, buade och hurrade - ungefär som många gjort på teatern innan det blivit ett stillsamt borgerligt nöje." ""Star Wars-fankulturen torde vara ett av det mest extraordinära exemplen på kreativitet" skriver litteraturprofessorn Henry Jenkins"
Tre lysande exempel på varför man skall läsa denna bok. För de visar på hur folk använder dagens moderna texter som film och musik och hur elitistiskt synsättet på kultur är inom skolan och samhället. Inte trodde ni väl att man bli kreativ av att se Star Wars? Att det innebär både läsande, skrivande, seende och eget skapande. Tror någon av er att samma sak kan sägas om Strindberg? eller Proust?
Läs Strages bok - här finns mycket matnyttigt att ta med sig då man möter unga människor. Här finns även mycket matnyttigt som visar på hur positiv (och negativ) fan-kultur kan vara. En nyligen publicerad avhandling visar på att det gått bättre för punkare i livet en andra grupper från samma tid. Fundera på orsakerna till detta, läser ni Strages bok kommer ni få väldigt många av svaren

Nytt nyhetsbrev från Filmpedagogik.nu

Mitt i sommarlovet kommer ett nytt nyhetsbrev från Filmpedagogik.nu. Massor av intressant läsning, debattartikel samt lästips inför sommaren. Läs och begrunda.
Kolla in på:
Nyhetsbrev4

Uppföljarnas sommar

Sommarlovet har börjat och lediga dagar väntar. Som vanligt försöker filmbolagen oss att gå på under sommaren och de lockar med massor av storfilmer. Vilka filmer skall man då se så att man hänger med när skolan början?
De stora filmerna är i år undantagslöst uppföljare eller bygger på tidigare koncept.
Redan innan sommarlovet började kom DaVinci-koden, Mission:Impossible 3 och X-men 3.
Alla tre intressanta att se och arbeta med, skall ni bara se en av dessa se DaVinci-koden.
Under sommaren har vi redan sett re-makes av Omen och Poseidon, inga direkta kioskvältare någon av dem.
Längre fram i sommar kan vi se fram till uppföljarna till de mycket populära filmerna Pirates of the Carribean samt Fast and the Furious. Fast and Furious:Tokyo drift har floppat lite i USA men kan säkert finna sin publik här i Sverige. Pirates of the Carribean: Död mans kista är nog den enda film ni verkligen måste se för att vara med när terminen börjar i augusti.
I övrigt kommer även 17:e Beck-filmen som säkert kommer att vara en av årets mest sedda svenska filmer samt Superman returns som med bra siffror från USA säkert även kommer att gå bra i Sverige.
Så nu vet ni vad ni skall se på bio i sommar om det mot förmodan skulle bli någon regning dag.

Mikael