Thank you for smoking hade premiär igår. En underbar film om hur man säljer cigaretter. Det är ett propagandakrig där retoriken som cigarettlobbyn använder är mördande. I filmen försöker man använda sig av satir för att göra en film mot rökning. Det verkar gå sådär då recensenter ojar sig över att ingen röker i filmen (samma sak som i Insider) som något negativt och GP:s ungdomsrecensenter inte fattar satir alls. Så för alla er som inte fattar satir eller vill se en intressant propagandafilm:
kolla här: http://www.quit.org.au/
Klassisk skrämselpropaganda för 2000-talet. Kolla in och diskutera om hur man skall göra film för att få folk att sluta röka, dricka eller sola. Går det?
lördag, augusti 26, 2006
fredag, augusti 25, 2006
Rapport från filmdagarna del 3 den 24 augusti 2006
Efter en kvälls festande var Little miss Sunshine den perfekta starten på dag 3. Filmen är ett typexempel på bra amerikansk indiependentfilm. Filmen som handlar om en dysfunktionell familj som skall åka från Albuquerque till en skönhetstävling för deras dotter i Kalifornien. Det blir en resa fylls med både humor och gravallvar. Underbart skådespeleri och härliga karaktärer gör denna film till ett lyckopiller för en vuxnare publik. Allra härligast är den lilla dottern som ser som vanlig tjej i en tävling som så tydligt är för freaks.
Därefter följde Sofia Coppolas nya film Marie Antoinette som handlar om personen med samma namn. Filmen delar åskådarna i två läger antingen gillar man den eller inte. Själv gillade jag den. Tempot är lågt, snygga kostymer och modern musik. Märkligt nog passar allt detta för att berätta en historia (inte DEN historien) om Antoinette. En liten flicka som skickas till Frankrike och blir sedermera hatad drottning. Filmen handlar dock mest om ensamhet och längtan. Inte en film man skall se i historiska syften och kanske inte en film som handlar om moderna teman men ändå intressant.
Slutfilmen var den mycket personliga Farväl Falkenberg. En film som förmodligen kommer bli väl bemött av kritiker i Sverige och skickas som Oscarsbidrag. Det är dock ingen vanlig och lätt film. Det är en högst personlig och reflekterande betraktelse av en sista sommar för några killar i Falkenberg. Filmen har ett väldigt personligt och nära tilltal som drabbade i alla fall mig. Det är en film där kvinnor i stort saknas men som ändå berört många kvinnor jag pratat med som sett filmen. I känslan så påminner den faktiskt om den drömska Virgin Suicides (av Sofia Coppola). Med denna film far filmdagarna slut. Så dags för en liten sammanfattning.
Filmer som kommer funka som skolbio: Thank you for smoking, Förortsungar och Little miss Sunshine.
Filmer som kommer bli populära och där det finns en hel intressant att plocka i: Bilar, På andra sidan häcken och Djävulen bär Prada.
Filmer som ni kan se för egen skull: Efter bröllopet, Marie Antoinette och Farväl Falkenberg
Exempel på att svensk film inte är något att ha: 7 miljonärer, Exit, Den enskilde medborgaren, Säg att du älskar mig och Sök. Alla är inte helt värdelösa men är ytterligare flera i mängden inte vidare bra filmer som producerats i Sverige i år.
Det var allt för denna gång.
Därefter följde Sofia Coppolas nya film Marie Antoinette som handlar om personen med samma namn. Filmen delar åskådarna i två läger antingen gillar man den eller inte. Själv gillade jag den. Tempot är lågt, snygga kostymer och modern musik. Märkligt nog passar allt detta för att berätta en historia (inte DEN historien) om Antoinette. En liten flicka som skickas till Frankrike och blir sedermera hatad drottning. Filmen handlar dock mest om ensamhet och längtan. Inte en film man skall se i historiska syften och kanske inte en film som handlar om moderna teman men ändå intressant.
Slutfilmen var den mycket personliga Farväl Falkenberg. En film som förmodligen kommer bli väl bemött av kritiker i Sverige och skickas som Oscarsbidrag. Det är dock ingen vanlig och lätt film. Det är en högst personlig och reflekterande betraktelse av en sista sommar för några killar i Falkenberg. Filmen har ett väldigt personligt och nära tilltal som drabbade i alla fall mig. Det är en film där kvinnor i stort saknas men som ändå berört många kvinnor jag pratat med som sett filmen. I känslan så påminner den faktiskt om den drömska Virgin Suicides (av Sofia Coppola). Med denna film far filmdagarna slut. Så dags för en liten sammanfattning.
Filmer som kommer funka som skolbio: Thank you for smoking, Förortsungar och Little miss Sunshine.
Filmer som kommer bli populära och där det finns en hel intressant att plocka i: Bilar, På andra sidan häcken och Djävulen bär Prada.
Filmer som ni kan se för egen skull: Efter bröllopet, Marie Antoinette och Farväl Falkenberg
Exempel på att svensk film inte är något att ha: 7 miljonärer, Exit, Den enskilde medborgaren, Säg att du älskar mig och Sök. Alla är inte helt värdelösa men är ytterligare flera i mängden inte vidare bra filmer som producerats i Sverige i år.
Det var allt för denna gång.
onsdag, augusti 23, 2006
Rapport från filmdagarna – dag 2 den 23 augusti 2006
Dagen startade underbart med kanske årets bästa film, Thank you for smoking. Arbetar ni med retorik och skolan är det bara att skicka iväg klassen på denna film och sedan har ni diskussionsämnen för resten av läsåret. Filmen som handlar om tobakslobbyn är ett underbart litet exempel på hur man kan göra film som är både underhållande, formmässigt väldigt säkra och lärorika. Här i Malmö citeras redan friskt från filmen i samtal. Se den!
Nästa film var nästan lika bra men inte film som fick en på bra humör. Sussanne Biers nya: Efter bröllopet är ett triangeldrama med enormt många nivåer och skådespeleri i världsklass. Det mest sorgliga är att Rolf Lassgård inte kommer att kunna få svenska filmpriser (filmen är dansk) för sin rollinsats som fullkomligt krossar allt andra svenska skådespelarinsatser i år. Förmodligen inte en film era elever kommer men se den för egen räkning, och ta med er näsdukar för det lär behövas.
Djävulen bär Prada är baserad på den populära boken med samma namn. Den utspelar sig i modeindustrin och har en del riktigt bitska sanningar att säga om den industrin. Förmodlig en väldigt sann skildring av tidnings och modeindustrin. Meryl Streep som bossen från helvetet visar bara ännu en gång hur bra hon är som skådespelerska. Det finns en del att diskutera och prata om i klassrummet om denna film.
Den enskilde medborgaren är Galenskaparna och After Shaves nya film och är inget vidare bra. Claes Eriksson har en del roliga idéer, hjärtat på rätta stället men filmskapare är han inte. Manuset är urvattnat, skådespeleriet inget vidare och det ser ut som TV. Som enstaka sketcher kan vissa av scenerna fungera. Ämnet som främst är baserat på Skandia-affären är angeläget men som alltid lyckas man inte göra film om ekonomiska oegentligheter.
Nu väntar fest med branschen men nya snabb recensioner kommer imorgon.
Nästa film var nästan lika bra men inte film som fick en på bra humör. Sussanne Biers nya: Efter bröllopet är ett triangeldrama med enormt många nivåer och skådespeleri i världsklass. Det mest sorgliga är att Rolf Lassgård inte kommer att kunna få svenska filmpriser (filmen är dansk) för sin rollinsats som fullkomligt krossar allt andra svenska skådespelarinsatser i år. Förmodligen inte en film era elever kommer men se den för egen räkning, och ta med er näsdukar för det lär behövas.
Djävulen bär Prada är baserad på den populära boken med samma namn. Den utspelar sig i modeindustrin och har en del riktigt bitska sanningar att säga om den industrin. Förmodlig en väldigt sann skildring av tidnings och modeindustrin. Meryl Streep som bossen från helvetet visar bara ännu en gång hur bra hon är som skådespelerska. Det finns en del att diskutera och prata om i klassrummet om denna film.
Den enskilde medborgaren är Galenskaparna och After Shaves nya film och är inget vidare bra. Claes Eriksson har en del roliga idéer, hjärtat på rätta stället men filmskapare är han inte. Manuset är urvattnat, skådespeleriet inget vidare och det ser ut som TV. Som enstaka sketcher kan vissa av scenerna fungera. Ämnet som främst är baserat på Skandia-affären är angeläget men som alltid lyckas man inte göra film om ekonomiska oegentligheter.
Nu väntar fest med branschen men nya snabb recensioner kommer imorgon.
Rapport från filmdagarna i Malmö – Dag 1 – tisdag den 22 augusti 2006
Varje år visas årets flera av höstens kommande filmer i Malmö. Under tre dagar visas filmer från morgon till kväll. Här kommer en rapport från första dagen.
Dagen startade med Bilar (Cars), Pixars och Disneys nya storfilm. Filmen är väldigt bra animerad men har Pixars hittills sämsta handling. Filmen är nostalgisk och vill ge oss lärdom om att lära av det förgångna och äldre vilket är sympatiskt, men filmen tar långt tid på sig att få fram det budskapet. Förfilmen Enmansorkester är en liten pärla som lätt kan omsättas i undervisningen. Kommer säkert även på DVD:n.
Film nummer 2 var 7 miljonärer. En svensk filmfars i klassisk tappning. Man skall ge filmskaparna cred för att de aldrig låtsas om att det är något mer än en väldigt simpel fars men vidare kul eller bra är det inte. Det roligaste för egen del var att filmens skurk hette Kowalski och ingen kunde uttala det riktiga namnet. Kommer säkert fungera någorlunda på bio men inte bland yngre.
Den stora positiva överraskningen var Förortsungar, en modern variant av rännstensungar. Filmen blandar musiknummer och tal på ett smidigt sätt och anpassat till 2000-talet. En bra berättelse, bra skådespelarinsatser och säkert tonläge gör detta till en given skolbiofilm i höst och vår för lågstadiet och mellanstadiet. Förortsungar är något så ovanligt som en bra svensk barnfilm, som inte fördummar publiken och med hjärtat på rätt ställe.
Exit är Peter Lindmarks nya film. Den är finansierad med riskkapital pengar och utspelar sig till viss del i den världen. Mads Mikkelsen spelar huvudrollen som hård och tuff företagare som råkar ut för en psykopat. Tekniskt är filmen inget vidare, berättelsen engagerar inte även om det finns stunder som fungerar. Även om man lovat pengarna tillbaka från denna film är jag inte helt säker på att publiken kommer strömma till, varken den tilltänkte yngre eller den lite äldre.
Dagen avslutades med två lite vuxnare filmer. Den tyska Elementarpartiklarna är en filmatisering av Michel Michel Houellebecqs bok med samma namn. Filmen har inte tillnärmelse det bottnar och den kritik av vårt moderna samhälle som boken har men är ändå intressant. Man har ändå lyckats främst med hjälp av riktigt bra skådespelare gestalta i bild mycket av det boken beskriver med ord. Filmen är inte lika provocerande som boken men ändå en intressant betraktelse av vår samtid.
Dagen avslutades med Woody Allens Scoop. En söt liten bagatell med Woodys nya favorit Scarlett Johansson som utspelar sig i London. Ännu en gång bearbetas överklassen fast denna gång med humor till skillnad från den seriösa Match Point. Gillar man Woody Allens typ av humor är det en och en halv timmes tidsfördriv. Inte alltför djupt men bitvis roligt.
Fortsättning följer….
Dagen startade med Bilar (Cars), Pixars och Disneys nya storfilm. Filmen är väldigt bra animerad men har Pixars hittills sämsta handling. Filmen är nostalgisk och vill ge oss lärdom om att lära av det förgångna och äldre vilket är sympatiskt, men filmen tar långt tid på sig att få fram det budskapet. Förfilmen Enmansorkester är en liten pärla som lätt kan omsättas i undervisningen. Kommer säkert även på DVD:n.
Film nummer 2 var 7 miljonärer. En svensk filmfars i klassisk tappning. Man skall ge filmskaparna cred för att de aldrig låtsas om att det är något mer än en väldigt simpel fars men vidare kul eller bra är det inte. Det roligaste för egen del var att filmens skurk hette Kowalski och ingen kunde uttala det riktiga namnet. Kommer säkert fungera någorlunda på bio men inte bland yngre.
Den stora positiva överraskningen var Förortsungar, en modern variant av rännstensungar. Filmen blandar musiknummer och tal på ett smidigt sätt och anpassat till 2000-talet. En bra berättelse, bra skådespelarinsatser och säkert tonläge gör detta till en given skolbiofilm i höst och vår för lågstadiet och mellanstadiet. Förortsungar är något så ovanligt som en bra svensk barnfilm, som inte fördummar publiken och med hjärtat på rätt ställe.
Exit är Peter Lindmarks nya film. Den är finansierad med riskkapital pengar och utspelar sig till viss del i den världen. Mads Mikkelsen spelar huvudrollen som hård och tuff företagare som råkar ut för en psykopat. Tekniskt är filmen inget vidare, berättelsen engagerar inte även om det finns stunder som fungerar. Även om man lovat pengarna tillbaka från denna film är jag inte helt säker på att publiken kommer strömma till, varken den tilltänkte yngre eller den lite äldre.
Dagen avslutades med två lite vuxnare filmer. Den tyska Elementarpartiklarna är en filmatisering av Michel Michel Houellebecqs bok med samma namn. Filmen har inte tillnärmelse det bottnar och den kritik av vårt moderna samhälle som boken har men är ändå intressant. Man har ändå lyckats främst med hjälp av riktigt bra skådespelare gestalta i bild mycket av det boken beskriver med ord. Filmen är inte lika provocerande som boken men ändå en intressant betraktelse av vår samtid.
Dagen avslutades med Woody Allens Scoop. En söt liten bagatell med Woodys nya favorit Scarlett Johansson som utspelar sig i London. Ännu en gång bearbetas överklassen fast denna gång med humor till skillnad från den seriösa Match Point. Gillar man Woody Allens typ av humor är det en och en halv timmes tidsfördriv. Inte alltför djupt men bitvis roligt.
Fortsättning följer….
tisdag, augusti 15, 2006
FILMPEDAGOGIKEN I VALRÖRELSEN
En brådskande fråga som vi alla borde fundera över är FILMPEDAGOGIKEN I VALRÖRELSEN.
Utbildnings- och skolpolitiken låter som den alltid har gjort i valspurten.
Vi vet att de flesta lärare och elever upplever de tveksamma reglerna för upphovsrätten som ett stort hinder i undervisning.
De flesta politiker känner inte till hur verkligheten ser och de absurda omständigheter skolorna arbetar under.
Inte ens då debattens vågor gick som högst om upphovsrätt under "Piratebay-debatten" var det någon som nämnde detta faktum. Den lyfte aldrig från diskussionen om individuella rättigheter, om stöld och ersättnig. Den skulle faktiskt kunna kallas för "Privatebay-debatten"
Ingen har lyft dessa frågor i valrörelsen. Inte ens de som säger sig arbeta för att förbättra skolans film- och medieundervisning. Inte Filminstitutet. Inte Utbildningsradion. Inte Lärarfacken. Inga partier. Inte Myndigheten för skolutveckling. Inte Skolverket. Och inga andra berörda myndigheter heller. Inte ens vår förening, Filmpedagogik.nu.
Vi borde skriva en eller flera debattartiklar och anordna en namninsamling på hemsidan.
Vi bör sprida våra gemensamma erfarenheter och göra denna fråga till vår enda under den närmsta månaden.
Vi borde göra en gemensam satsning med pressreleaser och allt, och varför inte en debatt.
• Vi vill ha klara och entydliga regler för användning av film och media i skolan
• Alla medier och media omkring oss skall kunna användas i undervisningen
- Lös upphovsrättsfrågan för all användning av film och media i utbildningssammanhang en gång för alla!
• Alla skall ha en chans att bli medievetna
Detta är en demokratifråga
Fredrik Holmberg
Utbildnings- och skolpolitiken låter som den alltid har gjort i valspurten.
Vi vet att de flesta lärare och elever upplever de tveksamma reglerna för upphovsrätten som ett stort hinder i undervisning.
De flesta politiker känner inte till hur verkligheten ser och de absurda omständigheter skolorna arbetar under.
Inte ens då debattens vågor gick som högst om upphovsrätt under "Piratebay-debatten" var det någon som nämnde detta faktum. Den lyfte aldrig från diskussionen om individuella rättigheter, om stöld och ersättnig. Den skulle faktiskt kunna kallas för "Privatebay-debatten"
Ingen har lyft dessa frågor i valrörelsen. Inte ens de som säger sig arbeta för att förbättra skolans film- och medieundervisning. Inte Filminstitutet. Inte Utbildningsradion. Inte Lärarfacken. Inga partier. Inte Myndigheten för skolutveckling. Inte Skolverket. Och inga andra berörda myndigheter heller. Inte ens vår förening, Filmpedagogik.nu.
Vi borde skriva en eller flera debattartiklar och anordna en namninsamling på hemsidan.
Vi bör sprida våra gemensamma erfarenheter och göra denna fråga till vår enda under den närmsta månaden.
Vi borde göra en gemensam satsning med pressreleaser och allt, och varför inte en debatt.
• Vi vill ha klara och entydliga regler för användning av film och media i skolan
• Alla medier och media omkring oss skall kunna användas i undervisningen
- Lös upphovsrättsfrågan för all användning av film och media i utbildningssammanhang en gång för alla!
• Alla skall ha en chans att bli medievetna
Detta är en demokratifråga
Fredrik Holmberg
Filmmusik: Miami Vice
Oavsett vad man tycker om filmen så är det tydligt att regissören Michael Mann har en enorm känsla för musik. Alla låtar från filmen är inte med på detta soundtrack men soundtracket är ändå grymt bra. Blandningen av instrumentalmusik skriven för filmen, modern dansmusik och riktigt bra poplåtar är oklanderlig. Detta är ett soundtrack som skapar känslor hos lyssnaren. Det återskapar bilder från filmen men fungerar utmärkt om man inte sett filmen. För musiken fungerar utmärkt att arbeta till (detta inlägg skrivs med musiken i bakgrunden) och som musik hemma i vardagsrummet. Det är sällan soundtrack som består av bladning av popmusik och intrumentalmusik fungerar som helhet men i detta fall gör det verkligen det.
måndag, augusti 14, 2006
Vad är det som skapar våra könsroller?
Vad är det som skapar våra könsroller? Som föreläsare i ämnet och nybliven far tänker man en del på ämnet.
I sommar har jag varit en del ute på våra innergårdar och lekt med min son och en hel observationer och betraktelser om könsroller har inte undgått mig. För det första att man som förälder känner att man gör något rätt då andra föräldrar inte ser det som självklart vilket kön min son har. Han är fortfarande först och främst ett litet barn och inte en tydlig pojke eller flicka. Låt mig säga att i Majorna finns det en hel del barn som är svåra att könsbestämma utifrån klassiska sätt som kläder, leksaker och föräldrars uppförande.
Det intressanta sker då man betraktar det lite äldre barnen från 5-6 år och uppåt. Då är redan fast i klassiska könsroller. Pojkarna idrottar, tävlar och leker krig. Flickorna leker, pratar, sysslar med sitt utseende och vårdar. Pojkarna ser på Star Wars och spelar dataspel. Flickorna surfar på Internet och tar hand om sin Tamagotchi. Hur går detta till? Beror det på skolan, dagis, föräldrar eller media? Vad kommer först och har störst betydelse?
Då detta är en blogg om mediepedagogik tänkte jag ändå reflektera över medieanvändningen.
Pojkarna ser filmer, de leker lekar inspirerade av filmerna och de spelar spel inspirerade eller baserade på filmer. Då Star Wars är en saga är väl det mesta i klassisk ordning. På samma sätt som flickor leker prinsessor med olika variationer fyller Star Wars-sagan en rätt typisk manlig funktion. Det flesta flickorna har också sett Star Wars men de leker inte Star Wars. Flickorna leker andra lekar. De leker med sin Tamagotchi eller liknande. De vårdar och tar hand om sin lilla vän. Då de är ute på nätet surfar de sidor så att de kan köpa fler saker till sin lilla vän. Men de är inte bara passiva, de leker andra lekar på gårdarna, de leker och springer och rör sig. Men står de stilla så hamnar de där i de klassiska könsrollerna igen. De leker, ”sådan blir du i framtiden”. En lek som går ut på att en flicka talar om för de andra vad de kommer att bli (popartist, modell, hemmafru) hur du kommer att se ut (hur långt hår de kommer ha, hur mycket smink), hur de kommer bo och vilka killar de kommer få. Detta är säkert en lek som flickor lekt hur länge som helst det är bara att jag aldrig hört den förut.
Så vad har detta då med media att göra? För mig, som är en stor förespråkare för populärkultur, kan jag inte låta bli att slås över hur olika medier lyckas knyta an till vanda könsroller. Hur flickorna lär sig att bli bra konsumenter som vårdar och tar hand om sitt utseende medan killar är aktiva lär sig ta för sig och slåss (om än inte bokstavligt).
Vill ni läsa en mycket intressant och välskriven bok om ämnet läs Middlesex av Jeffrey Eugenides. En bok som handlar om väldigt mycket allra mest om det moderna USA sett ur en invandrarfamiljs ögon men även mycket om könsidentitet. För berättaren är både man och kvinna och det är upp till oss som läsare att fundera på om det är det viktiga eller att personen är en människa.
I sommar har jag varit en del ute på våra innergårdar och lekt med min son och en hel observationer och betraktelser om könsroller har inte undgått mig. För det första att man som förälder känner att man gör något rätt då andra föräldrar inte ser det som självklart vilket kön min son har. Han är fortfarande först och främst ett litet barn och inte en tydlig pojke eller flicka. Låt mig säga att i Majorna finns det en hel del barn som är svåra att könsbestämma utifrån klassiska sätt som kläder, leksaker och föräldrars uppförande.
Det intressanta sker då man betraktar det lite äldre barnen från 5-6 år och uppåt. Då är redan fast i klassiska könsroller. Pojkarna idrottar, tävlar och leker krig. Flickorna leker, pratar, sysslar med sitt utseende och vårdar. Pojkarna ser på Star Wars och spelar dataspel. Flickorna surfar på Internet och tar hand om sin Tamagotchi. Hur går detta till? Beror det på skolan, dagis, föräldrar eller media? Vad kommer först och har störst betydelse?
Då detta är en blogg om mediepedagogik tänkte jag ändå reflektera över medieanvändningen.
Pojkarna ser filmer, de leker lekar inspirerade av filmerna och de spelar spel inspirerade eller baserade på filmer. Då Star Wars är en saga är väl det mesta i klassisk ordning. På samma sätt som flickor leker prinsessor med olika variationer fyller Star Wars-sagan en rätt typisk manlig funktion. Det flesta flickorna har också sett Star Wars men de leker inte Star Wars. Flickorna leker andra lekar. De leker med sin Tamagotchi eller liknande. De vårdar och tar hand om sin lilla vän. Då de är ute på nätet surfar de sidor så att de kan köpa fler saker till sin lilla vän. Men de är inte bara passiva, de leker andra lekar på gårdarna, de leker och springer och rör sig. Men står de stilla så hamnar de där i de klassiska könsrollerna igen. De leker, ”sådan blir du i framtiden”. En lek som går ut på att en flicka talar om för de andra vad de kommer att bli (popartist, modell, hemmafru) hur du kommer att se ut (hur långt hår de kommer ha, hur mycket smink), hur de kommer bo och vilka killar de kommer få. Detta är säkert en lek som flickor lekt hur länge som helst det är bara att jag aldrig hört den förut.
Så vad har detta då med media att göra? För mig, som är en stor förespråkare för populärkultur, kan jag inte låta bli att slås över hur olika medier lyckas knyta an till vanda könsroller. Hur flickorna lär sig att bli bra konsumenter som vårdar och tar hand om sitt utseende medan killar är aktiva lär sig ta för sig och slåss (om än inte bokstavligt).
Vill ni läsa en mycket intressant och välskriven bok om ämnet läs Middlesex av Jeffrey Eugenides. En bok som handlar om väldigt mycket allra mest om det moderna USA sett ur en invandrarfamiljs ögon men även mycket om könsidentitet. För berättaren är både man och kvinna och det är upp till oss som läsare att fundera på om det är det viktiga eller att personen är en människa.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
